Replik på debattartikel 27 oktober, av Stefan Hanna, Lars S. Björndahl.
När Fyrspårsavtalet skrevs 2017/2018 såg Uppsalas och Sveriges verklighet mycket annorlunda ut än nu. Även när stadsmiljöavtalen om spårvägen i Uppsala skrevs var situationen en helt annan. Det är hög tid för seriösa omprövningar. Allt annat blir generationsorättvist.
Varför bjuder inte ansvarig minister in till begärd omförhandling av Fyrspårsavtalet? Varför agerar inte Uppsalas styre för att förbättra förhållandena för kommunen? Varken Uppsala eller staten tjänar på satsningar som inte behövs. Det är bråttom att få till en omförhandling innan Region Uppsala genomfört spårvägsinvesteringar som kraftigt försvagar både kommunens och regionens ekonomier; en region som har enorma ekonomiska problem och en kommun som måste ompröva miljardrullningen. Trovärdiga genomlysningar visar att den statliga medfinansiering av spårväg i Uppsala utgör en bråkdel av vad som behövs. Spårvägssatsningar är bara ekonomiskt försvarbara i urbana miljöer där spårväg redan etablerats.
Varför lanserar inte regeringen en ”Marshallplan” för infrastrukturen? Samtidigt som Uppsala planerar för onödig, omodern och extremt dyr spårväg, har WSP 2022 visat att Sverige har en enorm underhållsskuld på energi- och VA-området samt järnvägs- och väginfrastrukturen. Riksdagen bör snarast lansera ett ”Fit for 2040”-paket. Staten måste delfinansiera oumbärliga kommunala investeringar och finansiera nödvändig infrastruktur så att Sverige åter blir konkurrenskraftigt. Det är viktigare än symbolpolitik med spårvagnar som inte behövs.
På 1800- och 1900-talet innebar fransk-tyska kriget och de två världskrigen att statens företrädare insåg behovet att stötta områden som hade kraft att stärka hela landet. Vi behöver lära av det, lära av historien. Statens okloka agerande riskerar att Uppsalaborna drabbas av en galet dyr onödig spårvagnstrafik, brist på elförsörjning till vettiga priser och gigantiska VA-taxor på grund av underhållsberget. Varför gör inte regeringen och Uppsalastyret något?
Direkt dumdristigt är att inte i ett kraftigt förändrat världsläge nyttja den befintliga järnvägsinfrastrukturen i kommunen. Såväl Dalabanan mot Vänge och Järlåsa, som Ostkustbanan mot Storvreta, Vattholma och Skyttorp, kan med enkla ombyggnader användas för ny lokaltrafik. Likaså kan Lennabanan rustas för lokala persontransporter mot Marielund, Gunsta, Länna, Almunge och Faringe. Allt detta utifrån att 60 000 invånare bor på landsbygden i vår stora kommun och fler vill bo där. Genom dessa klokare satsningar förstärks förutsättningarna för invånarnas säkerhet och försvar i krigs- och krissituationer. Då kan folk i högre grad bosätta sig på landsbygden och därmed bli säkrare vid krig och kris.
Utan en stor koncentration av befolkningen i staden blir vi ett svårare mål i ett krig och får nära till närproducerade livsmedel i en krissituation. Dessutom får vi förutsättningar för att höja den låga självförsörjningsgraden – idag under 50 procent – genom att folk får nära till den livsmedelsproduktion som finns i kommunen. Samtidigt kan invånarna delta i den råvaruproduktion som är livsnödvändig i en sådan situation.
Uppsalas planering av spårväg och bebyggelse bygger på antaganden om en orealistisk befolkningstillväxt. Sverige och Uppsala kommer inte att ha en så kraftig tillväxt som hittills antagits. Nativitetens är historiskt låg, Tidöavtalet är klart begränsande vad gäller invandring och Sverige är på väg att tillämpa en liknande strikt immigrationspolitik som gällde före 00-talet. Dessutom grundas antagandena på kollektivtrafiknyttjandet på en utbyggnad av bostäder i södra Uppsala som ännu inte byggts och som antagligen kommer att byggas ut under mycket längre tid än spårvägsplanerna motiverar.
Kraftig inflation, kraftigt minskad invandring, högre räntor, flera krig som direkt påverkar oss och historiskt låga födelsetal, är några av de enorma förändringar som skett sedan 2017/2018. Det blir därför direkt tjänstefel av kommunens och statens företrädare att inte göra omtag gällande nuvarande extrema byggplaner i Uppsala.
Stefan Hanna, partiledare Utvecklingspartiet demokraterna (UP)
Lars S Björndahl, vice partiledare Utvecklingspartiet demokraterna (UP)