Utvecklingspartiet demokraterna, UP, var det enda partiet i Uppsala som överklagade kommunens ansökan om vattenledningsverksamhet för Ultunabron till Mark- och miljödomstolen. UP var det enda partiet i förhandlingarna den 25-26/8. Domstolen har tagit hänsyn till partiets invändningar. Var fanns övriga partier?
Processen för spårvägen går långt tillbaka. Enkelt uttryckt togs de första verkliga besluten i Uppsalas Översiktsplan 2016 som förutsatte kapacitetsstark kollektivtrafik. En stor majoritet i kommunfullmäktige – S, V, MP, M, KD och L – önskade spårväg, medan C förespråkade ledbussar. 2017/2018 undertecknades Fyrspårsavtalet mellan staten, kommunen och regionen. Staten åtog sig att bygga fyra järnvägsspår från Stockholm till Uppsala och en järnvägsstation i Bergsbrunna, förutsatt att kommunen byggde 33 000 bostäder i södra Uppsala och att regionen stod för en kapacitetsstark kollektivtrafik där. Strax därefter undertecknades två stadsmiljöavtal om ekonomiskt stöd från staten till kommunen som förutsatte spårväg. 2 miljarder öronmärktes för spåren och 900 miljoner för en bro mellan Ultuna och Nåntuna. S, V, MP, M, KD och L röstade för stadsmiljöavtalen, medan C reserverade sig.
Ett nytt lokalt parti, UP, bildades 2019/2020. Flera av initiativtagarna kom från C, bland annat Stefan Hanna, som tidigare drivit C:s motstånd emot spårvägen och emot den stora utbyggnaden i södra Uppsala. UP förespråkade BRT, Bus Rapid Transit, långbussar som kan ta upp till 300 passagerare (som en Boeing 767), ett system som är betydligt billigare (en åttondel av kostnaden för spårväg) och med andra ord minst lika kapacitetsstarkt som spårvagnar. Till UP anslöt sig även flera andra kritiker.
Som en följd av detta kom 2021/2022 opinionen att förskjutas. Trots att M och KD varit för utbyggnaden och stött avtalen, gick de nu ut med att man inte stödde projektet. SD visade också tydligt att man var emot spårvägen, även om man tidigare röstat för avtalen.
I valrörelsen 2022 lyckades UP komma in i kommunfullmäktige med 2 mandat av 81. De borgerliga partierna bildade strax efter valet Alliansen bestående av M, C, KD och L med stödpartiet SD. S, V och MP – De Rödgröna – bildade ett minoritetsstyre med stöd av UP utifrån avtal som förutsatte att UP inte gick med på att stödja spårvägsprojektet och utbyggnaden av södra Uppsala. Eftersom L ändrat sig och gått med på Alliansens motstånd emot spårvägen fanns i oktober 2022 en majoritet om 42 mandat emot spårväg i kommunfullmäktige. Två motioner lades fram mot projektet. Vad som dock hände var att L efter åtta månader i juni 2023 ändrade sig igen, varmed de inte längre röstade för sin egen motion mot spårväg. Följden blev en ny majoritet i kommunfullmäktige för spårväg med 44 mandat.
Till saken hör att Region Uppsala är huvudman för kollektivtrafiken i länet. Det betyder att regionen ansvarar för fordon, drift, underhåll och fordonsdepå, samt kan föreskriva fordonsslag. Kommunerna i regionen ansvarar för vägar och/eller spår. I regionen har hela tiden funnits en stor majoritet – S, V, MP, M, C, KD och L – för spårväg, vilka alla röstat för spårväg i regionfullmäktige, alltså även C, trots att partiet i kommunfullmäktige röstat emot. Enda partiet som i regionfullmäktige röstat emot spårväg och för BRT är SD.
Det är det här som är orsaken till att Uppsala rivs upp till oigenkännlighet. Emellertid är det definitivt inte för dyrt att backa som Handelskammaren och kommunstyret påstår. Insikterna om vid vilken punkt det är ekonomiskt kört att byta till BRT är naturligtvis olika, liksom för att vilja ta en sådan ställning. Men självklart finns denna punkt, och den inträffar inte på länge än. Allt som hitintills genomförts i projektet och allt som behöver utföras fram till den punkt då installationer som enbart spårvägen kan nyttja finns på plats, är nämligen lika användbart för BRT. I den kategori som inte kan användas för BRT finns likriktarstationer, kontaktledningar och räls. Och inte ens när en stor del av dessa installationer gjorts, kan det anses vara ekonomiskt klokt att fullfölja projektet, eftersom det fortfarande kan innebära miljardbesparingar för kommun- och regioninvånarna. Detta förutsatt att inte styrena i kommunen och regionen i avtal med entreprenörer bakbundit oss.
Uppsala växer inte så mycket längre. Enligt SCB:s prognoser når vi kanske 300 000 år 2050, inte 357 000, som kommunen trodde när man tog besluten 2017/2018. Och då behövs inte spårvägen och den här röran som pågår just nu.
Lars S Björndahl, vice partiledare, Utvecklingspartiet demokraterna, UP
Thomas Blomqvist, ledamot i gatu- och samhällsmiljönämnden, UP
Thor-Björn Eriksson, sakområdesansvarig för civilförsvar, UP