Replik på Karl Rydås ledarkrönika den 10/8 ”Räkna med sidbyten och svek i Uppsalapolitiken”

Karl Rydås ledarkrönika den 10/8 krackelerar. Analysen är ihålig eftersom den saknar flera faktiska omständigheter varför lokala partier blivit allt vanligare i Västeuropa och Sverige. Och det kanske inte är så konstigt då Rydå de facto representerat det liberala parti som mer eller mindre håller på att utradera sig själv.

I Holland röstar numera 30 procent av väljarna på lokala partier. Av de över 140 partierna som sitter i kommunfullmäktigen i Sverige är flera över 20 år gamla, några till och med över 30 år. Den analys som Rydå gör är färgad av partiideologi och därför självuppfyllande. I en kommun styr ett lokalt parti och i åtta regioner sitter de i fullmäktigen. I Knivsta har ett lokalt parti (Knivsta.nu) varit ledande sedan 2002. Att tro att Uppsala är ett undantag är naivt.

Det är visserligen sant att många lokala partier startats som enfrågepartier, men de som överlevt har breddat reportoaren. UP startade dock inte som ett enfrågeparti, utan har från första början haft ett genomtänkt partiprogram, särskilt avseende stadsbyggnadspolitiken och de lokalpolitiska kärnfrågorna vård, skola och omsorg. Lokalpartierna är demokratiska, företrädesvis närdemokratiska, praktiska och pragmatiska. De önskar därför skilda valdagar för lokala och nationella val, vilket är regel i demokratier i västvärlden. 

Beträffande södra stadsdelarna och spårvägen är det beklagligt att det helt saknas självkritik om det som bäddat för denna utveckling. Att Utvecklingspartiet demokraterna kraftigt agerat mot detta är logiskt eftersom det hänger intimt samman med strävan i stadsbyggnadspolitiken i vårt program. Och än är inte slaget förlorat då miljödomstolarna ännu inte sagt sitt.  

Lars S Björndahl, vice partiledare Utvecklingspartiet demokraterna (UP)”