Det är oroväckande att stadsbyggnadsdirektör Christian Blomberg, Uppsala kommun, och trafikdirektör Karin Svingby, Region Uppsala, sprider missvisande uppgifter om spårvägen i UNT 30/10. Det är anmärkningsvärt att dessa tjänstemän blandar sig i en politisk debatt. Mycket av det de skriver är dessutom osant.

Det är osant att spårvagnar tar tre gånger fler passagerare än BRT-bussar. Idag finns flexibla och snabba el-långbussar som kan ta upp till 300 passagerare, alltså bussar som tar lika många passagerare som de största spårvagnarna. Dessa bussar är dessutom betydligt billigare – en fjärdedel av kostnaden för spårvagnar – vilket innebär att de kan förnyas fyra gånger oftare än en spårvagn. Enligt vederhäftiga utredningar är ett utbyggt spårvägssystem åtta gånger dyrare att anlägga än ett BRT-system. Dessutom kan BRT-bussar trafikera vanliga vägar, vilket inte spårvagnar kan göra.

Att kostnaderna för spårvägsutbyggnaden skall stanna vid 12,1 miljarder är också osanning. Sannolikheten för att den överstiger 15 miljarder, och närmar sig 20 miljarder har belagts av flera auktoriteter. Det kommer att kunna visas om spårvagnsivrarna lyckas få som de vill. De 3,1 miljarder som staten bidrar med utgör en mindredel av kostnaderna.

Fel är även att det är för dyrt att backa spårvägsprojektet. Insikterna om när det är ekonomiskt kört att byta till BRT är naturligtvis olika, liksom viljan att ta en sådan ställning. Givetvis finns denna punkt, men inte på länge än. Det som hitintills genomförts är även användbart för BRT. Inte ens när likriktarstationer, kontaktledningar och räls för spårväg är på plats kan det anses vara ekonomiskt klokt att fullfölja projektet, eftersom det fortfarande kan innebära miljardbesparingar för kommun- och regioninvånarna. Detta förutsatt att inte styrena i kommunen och regionen i avtal med entreprenörer och leverantörer bakbundit oss. Men även då kan det vara ekonomiskt försvarbart att häva dessa avtal.

De miljöskäl som använts i debatten håller inte heller. Stockholms Handelskammare har publicerat en analys som visar att bussar, visserligen trådbussar, bidrar till att uppfylla de nationella miljömålen för år 2050, vilket inte spårvagnarna kan göra.

Uppsala växer inte så mycket längre. Enligt SCB:s prognos når vi kanske 300 000 år 2050, inte 357 000 som kommunen trodde när besluten togs 2017/2018. Och då behövs inte spårvägen och den här röran i trafiken som pågår just nu.

Lars S Björndahl, vice partiledare, Utvecklingspartiet demokraterna, UP
Thomas Blomqvist, ledamot i gatu- och samhällsmiljönämnden, UP
Thor-Björn Eriksson, sakområdesansvarig för civilförsvar, UP