Publicerat

Ge äldreombudsmannen större mandat

Den kraftiga kritiken mot bristande kvalitet inom äldreomsorgen har inte undgått någon de senaste veckorna. I ljuset av det anser vi att rollen som äldreombudsman i Uppsala kommun måste stärkas. Jämfört med tidigare har dagens Äldreombudsman tappat viktig integritet och viktiga arbetsuppgifter. En äldreombudsman ska helt stå på berörda invånares och deras anhörigas sida. Rollen borde vara lika fristående som barnombudsmannen och med ett långsiktigt säkrat kommunalt bidrag för rimlig lön, sociala avgifter, administration, arbetsplats och mindre omkostnader. 

Äldreombudsmannen ska ha mandatet att göra oannonserade besök på äldreboenden, kontrollera personallistor, sjukskrivningar, omvårdnadsavvikelser, följa upp personalsituationer, ta emot klagomål, ta emot förbättringsförslag och konstruktivt sammanställa professionella underlag för förbättringsarbeten. Vi anser också att denna viktiga roll ska innehas av en person som har erfarenhet som medicinskt ansvarig sjuksköterska. 

En fristående äldreombudsman anser vi vara av stor betydelse för att kommunens förbättringsarbete inom äldreomsorgen ska förbättras. Minst borde rollen rapportera till kommunfullmäktige och organisatoriskt tillhöra kommunledningskontoret. I äldreombudsmannens rapport för 2019 nämns inget om bemanningsproblematik eller kvalitetsbrister inom hemtjänst och särskilt boende. Det exemplifierar tydligt behovet av att stärka äldreombudsmannens integritet och uppdrag. Rollen måste vara fristående från utförare av omsorgs- och vårdtjänster och inkludera att objektivt försöka ge en rättvisande bild av nuläget och konstruktivt bidrar till förbättringsåtgärder.

Lars O Ericsson, Styrelseledamot och lösningsområdesledare Utvecklingspartiet demokraterna.

Stefan Hanna, Ordförande Utvecklingspartiet demokraterna.

Publicerat

Skapa nödlager inom regioner och kommuner

Skyddskläder och viss material fattas i äldreomsorgen inklusive hemvården och i sjukvården vilket är ett faktum.  Alla ansvariga verkar hela tiden skylla ifrån sig och säga det ena och det andra vad det beror på i stället för att ödmjukt konstatera att kommunala och regionala beslut har till delar varit otillräckliga! Nu är det visserligen ett förfärligt läge med en pandemi som coronaviruset men att landstinget/regionen och Uppsala kommun inte har ett stort lager av livsviktiga skyddskläder och produkter som kan skydda sina anställda och sina vårdtagare det är inte godkänt helt enkelt. Alla berörda måste nu omgående se till att det byggs ett stort förråd med sådant innehåll som kan räcka i minst ett halvår. 

Fler liknande stora virusangrepp är att räkna med i framtiden tyvärr, osett om det tar 10 år eller 50 år till nästa är det ingen som vet. Jag har talat med läkare och överläkare samt sjuksköterskor och undersköterskor som alla i detta läge gör en fantastisk insats för oss övriga och dom behöver stort stöd i stället för delvis tomma lagerhyllor. 

Regionen och länets kommuner borde gå ihop och skaffa ett nödlager för framtiden och det snabbt. Nu måste vi alla lägga prestigen åt sidan och på olika sätt hjälpas åt att försöka få stopp på smittspridningen och begränsa antalet som behöver intensivvård och inte minst att minska antalet avlidna personer. 

Utanpå detta måste stora lager byggas för framtiden med livsviktiga skyddskläder och produkter för vården.

Lars O Ericsson, styrelseledamot, Utvecklingspartiet Demokraterna.

#updem

Publicerat

Vätgas för Uppsalas framtida attraktion och konkurrenskraft

Vätgas

Foton och satellitbilder visar hur Venedigs kanalvatten blir allt klarare och hur de globala föroreningsmolnen successivt försvinner. Kriser kan ge insikter. Covid-19 släpper till sist greppet om oss och världsekonomierna sätter åter fart. Utvecklingspartiet Demokraterna förespråkar en fart framåt som innebär ett miljövänligare sätt att leva.

Skälen till att skapa mer hållbara levnadssätt är många. Koldioxidutsläpp från tunga fordon, inklusive lastbilar och bussar, står i dag för ungefär 6 procent av EU:s totala koldioxidutsläpp och ungefär 27 procent av de totala koldioxidutsläppen från vägtransporter. I juni ifjol beslutade EU om en minskning av utsläppen från lastbilar och bussar med 15 procent fram till 2025 och 30 procent till 2030.

De tillverkare som inte uppfyller kraven tvingas betala straffavgift (Europeiska rådet 190613). Vi anser att vätgassystem behövs för att klara den nödvändiga omställningen. För att nå EU:s mål krävs elektrifiering av fordonens drivlina. Elektricitet som tillverkas med hjälp av vätgas och bränsleceller kommer att krävas.

Bränslecellsdrift är mycket energieffektiv; ett kilo vätgas innehåller energi motsvarande cirka tre liter diesel. Det tar bara ett par minuter att fylla en tank som driver fordonet en längre sträcka än en laddbar elbil.

Det tyska företaget Bosch, med hjälp av svensk teknik, är en av de ledande bränslecellsutvecklarna. De bedömer att cirka 20 procent av världens elektriska fordon i en nära framtid kommer att drivas av bränsleceller.

Runt om i världen pågår massiva insatser och forskning på området. Kina satsar 160 miljarder kronor fram till 2023 på utvecklingen av den här typen av energisystem. Toyota, Geely, Audi, och BMW lägger ner stora summor på att utveckla bränslecellsuppbyggda drivlinor till såväl personbilar som tyngre fordon. Koreanska Hyundai satsar ofantliga 500 miljarder kronor inom en femårsperiod på bland annat bränslecellsutveckling. 

Vid kongressen Hydrogen Ministerial Meeting i Tokyo den 25 september 2019 deltog ministrar från 30 länder och där offentliggjorde den japanska regeringen att man utarbetat en plan för att etablera 10 000 vätgastankstationer i världen inom 10 år. I fjol skrev också den svenska regeringen genom Anders Ygeman på det europeiska samarbetsavtalet ”Hydrogen Initiative”.

En konsekvens av dessa satsningar är att det kommer att bli vanligt med intereuropeiska transporter till Sverige med bränslecellsdrivna tunga fordon. En annan konsekvens blir troligen att konsumenter och företag i Sverige kommer att efterfråga den här typen av fordon, allt ifrån personbilar till tunga fordon som bussar och lastbilar.

I bland annat Tyskland är man medveten om utvecklingen och där finns det i dag drygt 60 vätgastankstationer. I Sverige finns för närvarande enbart fem stationer men fler är under planering inom ramen för det EU-finansierade projektet Nordic Hydrogen Corridor.

Vätgasen har stor potential även inom exempelvis bostadssektorn. I Mariestad byggs till exempel en förskola som är självförsörjande på energi och som skall stå klar år 2021. Förskolan kommer att vara frånkopplad från elnätet och istället producera sin egen energi året om med hjälp av solen. Husets självförsörjande energisystem består av solceller, batterier, vätgas och bränsleceller som samspelar.

Liknande satsning görs i Skellefteå. I Vårgårda används tekniken när husen från miljonprogrammen totalrenoveras.

Eftersom en hel del biogas produceras i Uppsala kan det vara intressant att nämna att biogasen med känd svensk teknik kan omvandlas till den renare vätgasen som efter förbränning blir enbart vattenånga. Vätgasen går dessutom att lagra.

Att satsa på ett samspel av solceller, bränsleceller och vätgas kan, förutom att bidra till en bättre luftmiljö, också bidra till att belastningen på Uppsalas underdimensionerade elnät reduceras betydligt. Alternativa energikällor är viktiga för att samhällsbärande funktioner som till exempel kollektivtrafiken skall fungera tillfredsställande.

I Uppsala kommuns befintliga planer finns vare sig besked eller tankar om etablering av vätgastankstationer eller initiativ för att ta tillvara överskottsel och tillverka klimatneutral vätgas i anslutning till den kommande batteridepån i Gränby.

Finns det överhuvudtaget några innovativa konkreta tankar eller lösningar utöver energilagring i batterier och tillverkning av biogas?

Vår omgivande miljö är betydelsefull för vår överlevnad. Det är viktigt att ansvariga politiska beslutsfattare i såväl Uppsala kommun som Region Uppsala tydliggör sin syn på utvecklingen av vätgas som energibärare och del av Uppsalas framtida energiförsörjning.

Vi anser att vätgas ska vara en viktig del av vår förmåga att säkra tillräcklig energiförsörjning. Utan tillräcklig energiförsörjning tappar Uppsala både attraktion och konkurrenskraft.

Matts Ytterström, sakområdesledare, Utvecklingspartiet Demokraterna.
Ulf Tillman, styrelseledamot, Utvecklingspartiet Demokraterna.
Stefan Hanna, partiledare, Utvecklingspartiet Demokraterna.

Publicerat

Det behövs fler vårdboendeformer för äldre

kvinna i trädgård

Våra äldre invånare i behov av omfattande omsorg och vård måste skyddas och vårdas bättre. Inte minst i tider som nu med coronavirus. Pandemier liknande SARS CoV-2, corona, kommer att återkomma i framtiden. Ett sätt att förbättra våra äldsta invånares välbefinnande är att säkerställa att många fler äldre i riskgrupper ges möjligheter till platser på mellanvårdsboenden och särskilda boenden. Vi efterlyser omedelbara satsningar på mellanvårdsplatser. Det innebär till exempel att våra sköraste äldre som idag erbjuds hemtjänst mycket bättre än nu kan skyddas. Vi har fortfarande inte övertygats om att Uppsala kommun vidtagit tillräckligt med kraftfulla åtgärder för att minska coronaspridning till sköra äldre med behov av hemtjänst.

Det har nu gått över en månad sedan vi fick kunskap om att det är multisjuka och äldre som tillhör de grupper som riskerar livsfara om de smittas. Hur skyddas dessa äldre nu när så banala saker som munskydd och handskar börjar ta slut? För oss är det viktigt att våra sköra äldre som vill men idag inte kvalificerar sig för en plats på ett särskilt äldreboende ändå måste erbjudas någon form av vårdboende. Istället för att slösa bort onödiga miljarder på spårvägsprojekt förordar vi istället att Uppsala kommun väljer mer prisvärda kollektivtrafiklösningar och använder investeringsmedel för att bygga ut fler platser för särskilda äldreboenden samt marknadsdriven investeringar i vårdformen ”mellanvårdsboenden”.

Anställningsvillkoren för omsorgs och vårdpersonalen behöver skyndsamt förbättras. Bättre schemaläggning och mer lönespridning kan garanterat bidra till att fler väljer att söka sig till, samt att stanna kvar som medarbetare inom, omsorgen och sjukvården. En omsorg och sjukvård som redan innan coronakrisen brottats med personalbrister och dålig ekonomisk styrning.

Ett av huvudskälen till att Uppsala idag saknar tillräckligt med vårdplatser inom sjukvården är att inte effektiviseringen av sjukvården matchats mot en snabbare genomförd primärvårdsreform. Grundtanken med primärvårdsreformen är god men det borde vara självklart att man parallellt med neddragningar av vårdplatser inom specialistvården bygger ut volymförmåga inom primärvården. Idén om att kommuner och regioner ska bygga upp mer avancerade vårdcentrum är god. Implementationen av idén går dock oacceptabelt sakta. Med fördel kan behovet av mellanvårdsboenden förläggas i nära anslutning till nya vårdcentrum med enklare vårdplatser. För att säkerställa tillräcklig omsorgs- och vårdkvalitet, i förhållande till behovet, måste detta utvecklingsarbete ske mer professionellt. Det innebär att lyssna noga på berörd personal och ett nära och ett gemensamt mätbart samarbete mellan kommun och region.

Sparkravet på Akademiska sjukhuset är i detta sammanhang en sorglig historia. Sjukhusstyrelsen, med godkännande av Regionstyrelsen, har beslutat att Akademiska sjukhuset ska spara 500 miljoner kronor varav 280 miljoner på personal. Beslutet är märkligt då Sveriges kommuner och regioner, SKR, i sin ekonomirapport visar att Akademiskas kostnader ligger precis på riksgenomsnittet och att nettokostnaden för primärvården till och med ligger klart under riksgenomsnittet. Utanpå detta så har befolkningen ökat med 6 procent och inflationen varit 6 procent under perioden 2015-2018 plus att det har varit stora extra kostnader för inhyrd personal. Oavsett coronakrisen är det oansvarigt att försvaga dagens sjukvård innan hela vårdsystemet ställt om så att primärvården är stärkt och det finns mellanvårdsboenden som matchar efterfrågan. Sparkraven på Akademiska sjukhuset som kraftigt drabbar vårdpersonal är obegripligt.

Vi vill se ett praktiskt snabbare genomförande av primärvårdsreformen med vårdkvalitet och tillgänglighet i fokus. Vi vill också se konkreta satsningar på etableringar av mellanvårdsboenden som gör behövande äldre människors liv, och deras anhörigas tillvaro, tryggare. När får vi ett ansvarsfullt och kompetent ledarskap som skyndsamt genomför nödvändiga förbättringar?

Lars O Ericsson, styrelseledamot.

Gunnel Jägare, styrelseledamot.

Ulf Tillman, styrelseledamot.

Stefan Hanna, partiledare.

Publicerat

Våra lärare måste bli klassens ledare igen

December 1989. Tusentals lärare hade strejkat i en månad mot kommunaliseringen av skolan. De som hade kämpat mot förslaget förlorade med 162 röster mot 157 i Sveriges riksdag. En enorm besvikelse.

Nu 30 år senare vet vi att skolan har blivit sämre än vad den var då. Lärarna hade bra arbetsförhållanden: en undervisningsskyldighet på ett visst antal lektioner och dessutom förstås klasskonferenser, elevvårdskonferenser, ämneskonferenser med mera. Men för övrigt var det full förtroendetid.

Undervisningen var det viktigaste i avtalet. Lärarna ansågs professionella, och tilläts arbeta, förbereda lektioner och betygssätta på valfri plats utan att någon ifrågasatte det. Läraryrket var ett attraktivt yrke. Lärartätheten var större än nu. Det var få obehöriga lärare.

Nu måste lärarna få mer förtroende och stöd att vara klassens självklara ledare.

Lärarna strejkade 1989 på grund av att hela ansvaret för skolan skulle läggas ut på kommunen och det varnades för konsekvenserna: skolan skulle bli mer ojämlik beroende på de olika kommunernas ekonomiska förutsättningar. Elever med olika typer av särskilda behov skulle inte få den tid de behövde.

Men kommunförbundet ansåg inte att lärarna skulle behandlas annorlunda än andra yrkesgrupper. Lärarna hade för bra villkor. Kommunaliseringen skulle underlätta för skolan att nå sina mål och resurserna inom kommunen skulle kunna användas effektivare. Man hyste inga farhågor för framtiden.

Göran Persson, huvudansvarig för kommunaliseringen, framhävde tydligt att den likvärdiga skolan som fanns i landet inte skulle äventyras. Politikerna lyssnade inte på lärarnas varningar. 1995 slöts avtalet. Årsarbetstid infördes: 1 360 timmar, alltså 35 timmar per vecka. Arbetsplatsförlagd!

Resterande timmar upp till 45 timmar kallades förtroendetid. Ett problem var att det inte fanns förutsättningar för skolorna att ge lärarna arbetsrum. Dessutom blev sommarlovet två veckor kortare.

Nationellt är inte skolan likvärdig. Eleverna har sämre kunskaper. Det är svårt att få lärarstuderande till högskolan.

Lärarförbundet rankar årligen Sveriges kommuner. Sammantaget rankas Uppsala, kopplat till skolverksamheten, så dåligt som på plats 265 av 290 kommuner. Kommunen som huvudman rankas som 227 av 290, vad avser lärartätheten placeras Uppsala som 256 av 290 och när det gäller resurser till undervisning 267 av 290!

Lärare har fått mer administration i sina arbetsuppgifter, till exempel dokumentation av elevernas kunskapsutveckling och även kontroll av eget arbete. De flesta är överens om att antalet utvärderingar, rapporter och enkäter som lärare måste ägna sig åt har blivit så omfattande att detta tar en del av den tid som egentligen skulle vara till för eleverna.

Enligt en medarbetarundersökning inom utbildningsförvaltningen kan 4 av 10 lärare inte koppla av på sin lediga tid, 4 av 10 lärare hävdar att de inte har möjlighet till lagstadgad rast och paus och 8 av 10 lärare har under det senaste året utsatts för hot och våld.

Det måste bli en förändring. Det är viktigt att lärarna har ett högt förtroende i samhället. Det finns något som är speciellt för läraryrket: mycket av det som en lärare gör går inte att mäta. Lärarna måste åter få vara ledare för sina klasser. De känner sina elever och behöver få koncentrera sig på sin undervisning. Undervisning måste vara skolans viktigaste uppgift.

Finland har en väl fungerande skola. Finland har enbart undervisningstid och därtill kopplat ansvar, det som lärarna i Sverige hade innan kommunaliseringen.

Vi måste tillbaka till det som fanns förr. Mer frihet och självbestämmande. Det finns möjligheter till det och det finns åtminstone en skola som infört det: Elsa Brändströms skola i Linköping.

Enligt information från skolans rektorer har lärarna där 1 050 minuter undervisning per vecka, en konferenstid varje vecka, morgonsamling varje dag. Lärarna vill inte återgå till det gamla och även skolledningen är nöjd. Man tar ett läsår i taget och utvärderar.

Försöket är nu inne på sitt andra år. Positivt är att lärarna kan till stor del bestämma mer över sin tid, eftersom man kan arbeta mycket hemma. En annan skillnad är minskad administration.

Är vi nöjda med att skolan i Uppsala rankas bland de sämsta i Sverige? Det är dags för en ordentlig förändring och det går att förändra och förbättra om bara viljan finns.

Nu måste Uppsalas skola kraftigt förbättras. Tillit till våra lärare, och att våra lärare åter blir klassens ledare, har en central betydelse för att vi ska lyckas.

Gunnel Jägare, styrelseledamot, Utvecklingspartiet Demokraterna och tidigare lärare
Alice Hult, sakområdesledare Skola, Utvecklingspartiet Demokraterna och tidigare lärare
Pia Widholm, medlem Utvecklingspartiet Demokraterna och tidigare rektor

Publicerat

Folkomrösta om spårvägsinvesteringen

Spårväg

Det genomförs regelbundet folkomröstningar runt om i svenska kommuner. Ofta i samband med allmänna val. Det rör allt ifrån frågor som etablering av Systembolaget i Mullsjö 1994, stadsbibliotekets placering i Lidköping 2010 till trängselskatt i Stockholm 2003, 2004 och 2006 samt i Göteborg 2014. I Uppsala genomfördes den senaste folkomröstningen 1998 och gällde Knivstas utbrytning ur Uppsala och bildandet av egen kommun. Omröstningarna har ofta rört beslut i för kommunen stora frågor som medför påtagliga förändringar och som påverkar oss i vår vardag under lång tid framåt. Val av kapacitetsstarkt kollektivtrafiksystem i Uppsala är en extremt stor fråga som kommer att påverka Uppsalabor under många år, både ur ett framkomlighetsperspektiv och ett ekonomiskt perspektiv. Vi kräver en lokal folkomröstning om val av systemlösning innan det slutliga beslutet fattas.

I en insändare i UNT den 9/12 klargör docenten i företagsekonomi, Mats Åkerblom, att den kalkylerade kostnaden på 4,5 miljarder kronor för investeringen i spårväg som minoritetsstyret S, MP och L föreslår är en halvsanning. En kostnadsuppskattning på minst 10 miljarder inklusive kostnadsuppräkningar från 2015 för spårläggning, depå, fordon med mera är en betydligt mer realistisk summa. Till detta kommer kostnader i form av arkeologi, tågledningscentral, trafikomläggningar, rör- och ledningsomdragningar., förstärkningsarbeten med mera. Även uppskattningen 10 miljarder kronor är sannolikt i underkant.

spårväg under uppbyggnad
Spårväg under uppbyggnad

Erfarenheten visar att många större infrastrukturprojekt i offentlig regi kostnadsmässigt blir mycket dyrare än den planerade eller budgeterade nivån.

För att få grepp om storleken på spårvägsinvesteringen kan den jämföras med Uppsala kommuns totala budget för 2019 som var 11,9 miljarder. Vi talar alltså om en kostnad motsvarande cirka 85 procent av en hel årsbudget. Det här sätter naturligtvis djupa spår i kommunens ekonomi.

Redan idag har Uppsalaborna en skuld på 225 000 kronor per person. Ytterligare lån på 10 miljarder kronor innebär att skulden ökar med nära 45 000 kronor per person. För närvarande har vi en reporänta på noll procent. Kommunens räntekänslighet är mycket hög. Vad händer när räntan ökar några procent? Vi kommer sannolikt att tvingas välja mellan skattehöjningar från en redan hög nivå eller neddragningar i skola, vård och omsorg. Bara ur skuldsättningsperspektivet är frågan om kapacitetsstark kollektivtrafik så stor att en folkomröstning är mycket befogad.

Vi vill stärka invånarnas inflytande och maximera medborgarnyttan i besluten. Det är ett demokratiskt problem att avståndet mellan medborgarna och de folkvalda idag är för stort, samtidigt som allt färre vill eller har intresse av att engagera sig som politiker. Begreppet demokrati innefattar även möjligheten att andra än politikerna kan vara med och påverka utvecklingen. Att avgöra frågor som har stor inverkan på medborgarna genom att folkomrösta är ett sådant alternativ. Om inte en majoritet inom kommunfullmäktige själva har omdömet att besluta om folkomröstning krävs att 10 procent av de röstberättigade i en kommun begär det.

El-buss, ett alternativ.
El-buss, ett alternativ.

Det går naturligtvis att invända mot att använda folkomröstningar som metod i en representativ demokrati. Ett argument skulle kunna vara att vi väljer politiker för att de skall ta ansvar och fatta besluten åt oss. Dessvärre är den politiska ansvarsfrågan begränsad till, i bästa fall, några mandatperioder medan konsekvenserna av stora och avgörande beslut för medborgarna kvarstår långt efter att politikerna lämnat sina uppdrag. Därmed blir det ännu viktigare att medborgarna får säga sitt. Vi får inte heller glömma den moraliska/etiska aspekten; I hur stor omfattning anser sig en politiker ha rätt att använda skattebetalarnas pengar och hänvisa till att man valts i demokratisk ordning? Vilka är målen och syftena med besluten? Hur vet vi att medborgarna istället inte används som ett medel för andra syften än att tjäna dem som valt dem? Frågan är relevant eftersom man i kollektivtrafikfrågan vare sig utreder, utvärderar eller presenterar underlagen till alternativa lösningar på ett seriöst och transparent vis.

Vi anser att invånarna regelbundet, inte enbart i samband med allmänna val, ska få göra sin röst hörd på ett tydligt, mätbart och säkert sätt. Folkomröstningsinstrumentet bör, för att inte riskera att urvattnas, användas sparsamt och endast tas i anspråk i frågor där konsekvensen av beslutet sträcker sig över många mandatperioder och har stor påverkan på medborgarna. Om Uppsala kommun hade låtit Uppsalaborna rösta om Uppsala energi skulle säljas ut hade den dåliga utförsäljningen sannolikt inte blivit genomförd. När Helsingborgsborna nyligen fick rösta om deras energibolag skulle säljas röstade hela 96,37 procent nej.

I frågan om att välja en framtida kollektivtrafiklösning anser vi att den stora frågan ska avgöras genom en folkomröstning senast i samband med valen 2022.

Vi kommer därför målmedvetet att verka för en folkomröstning i kollektivtrafikfrågan 2021 eller senast i samband med valet 2022.

Claes Littorin, ordförande Landsbygdspartiet oberoende

Matts Ytterström, sakområdesledare Utvecklingspartiet Demokraterna

Stefan Hanna, partiledare Utvecklingspartiet Demokraterna

Publicerat

Alternativ till spårväg måste utvärderas

uppsala tågstation

Oavsett teknisk lösning för kapacitetsstark kollektivtrafik i södra Uppsala stad talar vi om den största investeringskostnaden på massor av år. Det handlar om minst 5 miljarder kronor. Om vi väljer spårväg blir summan sannolikt över 10 miljarder kronor. Detta innebär mellan 23 000 och 46 000 kronor i ökade skulder per Uppsalabo. Denna extremt stora fråga måste involvera oss invånare mycket bättre än hittills. Och de tekniska alternativen måste seriöst utvärderas.

I UNT den 29 maj 2019 lyfts fram att Erik Pelling (S) säger att kommunen skall behandla frågan om alternativa lösningar till spårväg i kollektivtrafiken. Det har också sagts i kommunstyrelsen. Hur trovärdigt är det när Fastighets- och servicenämnden Inom Region Uppsala den 22 oktober 2019 tog ett beslut om upphandling av konsulter för projektering av en spårvagnsdepå? Bara konsultkostnaden beräknas bli minst 15,5 miljoner.

Region Uppsala och Uppsala kommun har tillsammans bildat en gemensam styrgrupp kopplat till en kapacitetsstark kollektivtrafik. Erik Pelling och fler inom Uppsala kommuns minoritetsstyre driver inte ett seriöst alternativlösningsarbete. Bland annat av den orsaken att vi Uppsalabor redan har besvärande höga gemensamma skulder i Uppsala kommun är detta en oacceptabel ordning.

Det här klingar falskt och signalerar ingenting annat än att det bara är ett spel för gallerierna att påstå att man seriöst vill utreda alternativ till spårväg.

Vi tycker att det är märkligt att den styrande minoriteten, S, MP och L ger sådana här dubbla budskap. På vilket sätt anser ansvariga politiker att detta tjänar medborgarna i allmänhet och de som vill ha en öppen demokratisk dialog om en modern flexibel kollektivtrafiklösning i synnerhet?

Matts Ytterström, sakområdesledare.

Mattias Lag, styrelseledamot.

Publicerat

Försäljning av centrum kan bli en dålig affär

Gottsunda buss

Gottsunda har relativt nyligen kvalat in på den föga smickrande listan över landets särskilt utsatta områden. Denna krisstämpel påverkar självklart värdet på Gottsunda centrum negativt. Innan Gottsunda centrum säljs ska vårt entydiga fokus vara att tvätta bort den krisstämpel som finns, för det går självklart att göra.

Allt fokus borde vara på att bryta det utanförskap som många i stadsdelen lever i och därigenom stärka områdets attraktion.

Kommunen har nu ett 73-punktsprogram som förväntas vända trenden. Inte många punkter är ännu avbockade. Ett annat område som haft liknande problem är Gårdsten i Göteborg. Från och med 1 mars 2019 klassar polisen inte längre Gårdsten som ett särskilt utsatt område. Gårdsstensbostäder AB ägs av Göteborgs Stad.

Bolagets vd Michael Pirosanto anser att en av nycklarna till framgång med omvandlingen av Gårdsten är att kommunen äger Gårdsten centrum.

Med stora fördelar bör vi studera exemplet i Gårdsten innan Gottsunda centrum säljs. Vi har mycket att lära av deras erfarenheter. Sannolikheten är stor att det både är socialt och ekonomiskt smart att behålla Gottsunda centrum under kommunal kontroll till dess att den negativa spiralen är hävd. Fullt fokus i området bör vara att bryta många människors utanförskap innan massor av nya bostäder byggs i området. Det om något kommer att göra stadsdelen mycket attraktivare att bo i och att flytta till.

Under lång tid har Gottsunda centrum dragits med stora vakanser. Att minska vakanserna är det enklaste sättet att höja värdet på fastigheter som ska säljas.

För två år sedan var cirka 12 000 kvadratmeter outhyrt. Vårt kommunala bolag UKFAB:s plan är att halvera den siffran till 6000 kvadratmeter vakant yta vid utgången av 2019. Effekten är en värdehöjning på i storleksordningen ett eller flera hundratals miljoner kronor. Nu motverkas denna ambition av andra delar av kommunen. Enligt det nya planprogrammet för Gottsundaområdet ska Gottsunda centrum omvandlas till ”en levande stads- och centrummiljö genom stora strukturella förändringar, med nya gator, stråk och bebyggelsekvarter”.

Detta betyder i klartext att delar av centrumet ska rivas, bland annat det nyrenoverade Gottsundabadet, och att en stor del av parkeringsytorna ska försvinna eller konverteras till dyra garage.

Planprogrammets ekonomiska konsekvenser för Gottsunda centrum bör ordentligt analyseras innan vi låser oss för denna utveckling och framförallt innan man säljer Gottsunda centrum. Det är ekonomiskt klokare att kommunen innan en försäljning bryter många människors utanförskap, fortsätter att minska vakanserna och höjer värdet på centrumet. Vi talar om hundratals miljoner kronor i värdeförändring kopplade till beläggningsgraden av hyresgäster.

Med nuvarande planprogram är det svårt att minska vakanserna när funktionella lokaler planeras att rivas.

Det blir också svårt att behålla dagligvaruhandeln om parkeringsmöjligheterna blir markant sämre. Utan dagligvaruhandeln kollapsar affärsmodellen. Dagligvaruhandeln och Systembolaget är ”magneterna” som drar besökare och genererar omsättning, även för andra hyresgäster. För dessa ”ankarhyresgäster” är tillgängligheten med bil en avgörande fördel för Gottsunda centrum i konkurrensen med alternativa handelsplatser. Sammantaget bedömer vi att planprogrammet har stor negativ påverkan på centrumets marknadsvärde.

Det är redan beslutat att försäljningen ska ske genom en så kallad idékoncepttävling. Idén är att en köpare förväntas lösa flera av kommunens problem. För det första ska kommunens intäkter från fastighetsförsäljningen används till nya omfattande infrastrukturinvesteringar. För det andra förväntas köparen stå för önskade investeringar i området.

Vi är långt ifrån övertygade om att det blir effekten av en försäljning i nuläget. Idékoncepttävlingen ger utrymme för luddiga urvalskriterier som är föga förpliktigande för anbudsgivaren.

Den anbudsgivare som har de vackraste visionerna kan vinna över den som är beredd att betala mest. Risken är att de vackra visionerna visar sig vara luftslott och att kommunen väljer en köpare som varken betalar bra i dag eller lever upp till förväntningarna på framtida investeringar. Naivt kan vara ett samlande uttryck i sammanhanget. Villkoren för idékoncepttävlingen är fortfarande inte offentliga. Enligt tidsplanen ska kommunstyrelsen fatta beslut om tävlingsprogrammet under slutet av 2019. Varför är det så bråttom? Om det anses vara så bråttom bör andra försäljningsformer vara kvar ”på bordet”. Till exempel någon form av joint venture mellan kommunen och en extern professionell centrumutvecklare.

Vi undrar också om kommunen ordentligt har analyserat konsekvenserna av att sälja hyreshusen tillsammans med Gottsunda centrum?

Hyreshusen har stora underhållsbehov men hyrorna är låga. En ny ägare kommer sannolikt renovera lägenheterna och kraftigt höja hyrorna för att öka fastigheternas direktavkastning. Ligger det i linje med kommunens planer för området? Om ja, varför genomför inte kommunen själv i så fall denna standardhöjning före en försäljning, och tillgodogör sig värdeökningen?

Kommunen bör göra saker i rätt ordning. Före en försäljning av Gottsunda C bör både Gårdstenexemplet studeras och de ekonomiska konsekvenserna av det nya planprogrammet för Gottsundaområdet analyseras ordentligt.

En forcerad försäljning enligt den plan kommunen nu följer riskerar att bli en dålig affär, både socialt och ekonomiskt för Uppsalas invånare.

Stefan Hanna, ordförande, Utvecklingspartiet Demokraterna

Mattias Lag, ledamot i partistyrelsen, Utvecklingspartiet Demokraterna

Matts Ytterström, sakområdesledare, Utvecklingspartiet Demokraterna

Publicerat

Vad händer med löftet om billig buss?

Uppsala buss vid stora torget

Jag vet att med anledning av vallöftet från S så håller man på med att göra upp med UL om att pensionärer kan resa gratis på bussarna under lågtrafiktid alternativt ett månadskort för 150 kr. Nu har hela 43 kommuner i landet infört gratis kollektivtrafik på pensionärer plus 65 år, i de flesta av dessa kommuner gäller det hela dygnet men i några under lågtrafiktid. Många äldre med låg pension väntar att det sker något i denna fråga och inte bara blir ett vallöfte som det blev veckan före valet förra året. Ännu så länge känns det som så kallat lurendrejeri!

Lars O Ericsson, Styrelseledamot, Utvecklingspartiet Demokraterna

Publicerat

Presskonferens

Stefan Hanna och SVT Uppsala

Kl 10.30 hölls presskonferens angående starten av Utvecklingspartiet demokraterna. Inbjudna journalister fick del av presentationen som bifogas här, samt fick möjlighet att ställa frågor. Presskonferensen genomfördes i Medborgarskolans lokaler vid Hamnesplanaden 1 i Uppsala.

Presentation vid presskonferens

Presentation-vid-presskonferensLadda ner

Önskar ni få information om våra pressreleaser, presskonferenser och annat. Anmäl intresse här.