Äldrenämndens ordförande borde avgå
Frågan är om man ska bli förbannad eller mycket förbannad när man hör talas om att 97-åriga Britta Ågren nekas plats på äldreboende. Klart som korvspad att hon ska få en plats i ett för henne anpassat äldreboende i den så kallade äldrevänliga kommunen. Äldrenämndens ordförande menar att vi måste ha rättssäkerhet och att individens behov ska styra och att kommunen inte kan bevilja plats åt personer som inte uppfyller kraven!
Är man nästan 100 år, inte kan gå själv, har problem att röra armarna och lider av ensamhet och inte beviljas en plats. Vem får då en plats? Skam går på torra land brukar det heta, omvandla nu blixtsnabbt en av de 100 lediga platserna i särskilt äldreboende och ge denna dam en plats omgående. Äldrenämndens ordförande säger att ”om vi skulle säga ja till personer som inte uppfyller kraven så frångås praxis!” Läs mellan raderna och frångå praxis och gör om regelverket.
Det börjar luta åt att äldrenämnden delar ut en lott när man fyller 100 år och sedan får man hoppas på att man inte drar ”Svarte Petter”. Ändra också regelverket så att man inte behöver vara döende när en plats beviljas och att vistelsetiden blir längre än nu. Skärpning!
Oviljan att hjälpa denna 97-åriga dam Britta Ågren innebär att äldrenämndens ordf bör avgå tillsammans med 1:e vice ordf. Äldrenämnden bör också snarast be om ursäkt och ordna en plats på en gång. Platser finns att disponera om man vill! Som skattebetalare och f.d kommunalråd skäms jag över hur äldrenämnden agerat.
Lars O Ericsson, fd kommunalråd, Styrelseledamot
Skolan leder till livslång exkludering
Inkludering har varit ett skolexperiment i mer än 25 år, men den har inte fungerat i praktiken. Det har i stället lett till att alldeles för många utsätts för en livslång exkludering som påbörjas redan i tidig ålder – i grundskolan. Experimentet med inkludering har försämrat skolundervisningen för eleverna och bidragit till en mycket sämre arbetsmiljö både för elever och lärare. För Utvecklingspartiet Demokraterna räcker det nu med detta misslyckade experiment. Genom att ge ett betydligt bättre stöd än för närvarande till de cirka 20 procent elever som har det svårast i skolan stärks och förbättras undervisningen för alla elever.
Tidigare undervisades barn i behov av särskilt stöd i kliniker, specialskolor eller specialklasser. Detta ansågs diskriminerande och utpekande. År 1994 i Salamanca samlades några hundra delegater från 90 stater för att diskutera specialpedagogiska frågor. Där gjordes följande överenskommelse:
Elever i behov av stöd skulle få sin utbildning med andra barn i sin egen miljö. Skolan skulle vara välkomnande och inkluderande för alla barn och lektionerna skulle ske inom klassens ram. Den integrerade undervisningen skulle minska utslagning och ge bättre genomsnittsresultat. Social inkludering skulle göra eleven delaktig i skolan och eleven skulle få tillhöra en gemenskap. Undervisningsmetoden skulle anpassas och hänsyn skulle tas till den enskilde elevens olika behov och förutsättningar i lärandet. Stigmatiseringen skulle bekämpas. Det skulle skapas en kostnadseffektivitet i hela utbildningssystemet. Det fanns dock krav på skolan och lärarna: lärarna måste ha en utbildning anpassad för elever med behov av särskilt stöd, till exempel för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF).
Vad hände i Sverige? Små skolor lades ner. Mindre undervisningsgrupper inkluderades. Elever med NPF, till exempel med högfungerande autism, integrerades. Alla skulle in i klassrummet, eftersom det ansågs att man lärde sig bäst inom klassens ram.
Experimentet med inkludering har inte fungerat. Skolorna har i stället blivit större, antalet elever i klasserna har ökat, behöriga lärare minskar i antal och personal i skolan med NPF-utbildning finns knappt. Det är omöjligt för lärare att klara av kraven att kunna ge anpassningar till alla elever som behöver det. Elevernas resultat har försämrats, 15-20 procent av niorna klarar inte att nå målen, många känner sig utanför i den stora klassen och känner inte den delaktighet som var tanken med inkludering. Det blev ett sätt att dra åt svångremmen i skolan – och barns och ungdomars hälsa och framtid drabbas när de inte får den utbildning de har rätt till. En livslång exkludering påbörjas redan i grundskolan, vår obligatoriska skolform.
Den här gruppen av elever måste prioriteras när det gäller resurstilldelning. För att åtgärda problemen måste mindre skolenheter finnas. Lärmiljön bör anpassas så att den fungerar för alla elever, även för dem med NPF. Mindre klassrum bör alltid finnas på skolor då många elever i behov av särskilt stöd klarar sig bättre i mindre klasser. Det behövs mer utbildning för personal inom skolan när det gäller bemötandet av elever med NPF, vilket Barnombudet i Uppsala län har konstaterat i en kartläggning av skolors anpassning för dessa elever.
Agenda 2030 har som grundprincip att inte lämna någon utanför –”leave no one behind”. Mål 4 i Agenda 2030 betonar god utbildning för alla, inklusive personer med funktionsnedsättning. Utvecklingspartiet demokraterna vill stärka skolan och arbeta för att inte några av våra barn och ungdomar lämnas utanför på grund av brister i skolmiljön och därigenom arbeta för att förhindra en livslång exkludering. Alla våra elever blir vinnare på att vi skapar bättre studievillkor för våra 20 procent elever som idag inte klarar skolan på ett möjligt sätt.
Stefan Hanna, Partiledare och kommunalråd
Alice Hult, Medlem
Karin Ingrid Lamberg, Medlem
Gunnel Jägare, Medlem
En reformagenda för Uppsala kommun
Det är dags för oss som bor i Uppsala kommun att kräva mer inflytande mellan valen. Genom löpande rådgivande folkomröstningar i stora frågor, samt att ge stadsdels- och bygderåd formell remissrätt, kommer kommunen skötas bättre. Med ett bättre invånarinflytande skulle aldrig de nuvarande planerna med extrem bebyggelse i Uppsala södra stad, och ett spårvägsprojekt som utarmar hela regionens kollektivtrafik, vara en del av planerna. Den budget som jag har lagt till kommunfullmäktige är byggd utifrån Utvecklingspartiet demokraternas vision om hur Region Uppsala och Uppsala kommun bäst utvecklas. Budgeten skär kraftigt i administrationen och fokuserar på att förstärka skola, vård och omsorg samtidigt som integrationen kraftigt förbättras. Budgetförslaget är också mycket tydligt med att skuldsättningsökningen per invånare måste bromsas in. Vi vet att det går. Vår budget visar att det går.
Det avtal, Uppsalapaketet, som tecknats mellan Uppsala kommun, Region Uppsala och staten måste omförhandlas. Uppsala kommun kan byggas ut och stärkas mycket klokare än vad Uppsalapaketet i dag representerar. Med fördel växlas den önskade byggtakten ner och byggplaner sprids klokare ut i hela kommunen längs befintliga och stärkta kollektivtrafikstråk.
Uppsala måste utvecklas generationsrättvist. Att genom mycket dyra spårvägsprojekt kraftigt öka redan höga ränterisker är oacceptabelt. Kommunen måste klara både en klok befolkningstillväxt och en kvalitetshöjning inom kärnverksamheterna skola, vård och omsorg. Det kräver ett årligt överskott på minst fyra procent. Styret tar inte alls höjd för detta och det är generationsorättvist. Vårt fokus är inte en kraftig befolkningstillväxt utan på en tillväxt som klarar av att ge invånarna den kvalitet vi förväntar oss för alla skattepengar och en tillväxt som möjliggör för våra viktiga företag och universitet att stärka sin konkurrensförmåga. Ett framgångsrikt lokalt näringsliv är inte minst viktigt för att på allvar även stärka vårt lokala idrotts- och kulturliv.
Nya arbetssätt är nödvändiga och därför stärker vi medarbetarnas makt över hur kvalitetsförbättringarna ska genomföras och som ökar möjligheterna att arbeta fram smartare arbetssätt. Decentralisering av makt och inflytande ska utifrån begränsningar av verksamhetsmål och tillitsbaserat ledarskap leda till att varje skattekrona som används inom kommunen ger en betydligt större utväxling än i dag. Självklart skär vi kraftigt i ett överflöd av icke prioriterad administration som idag plågar skola, omsorg och vård. Vi fokuserar helt kommunens inriktningsmål på att inom fyra år stärka skola, vård och omsorg.
Decentraliseringen av makten och fokuset på modernisering krävs också för att möta kända problem kopplade till brist på kompetent arbetskraft. Vi ställer också ordentliga investeringsmedel till skola, vård och omsorgs förfogande för att både förtroendet och pengarna ska finnas för att genomföra nödvändiga förändringar som leder mot nödvändiga kvalitetsförbättringar.
Budgeten är också tydligt inriktad på att kraftigt stärka tryggheten i Uppsala. Om inte tryggheten kraftigt stärks kommer högt eftertraktade människor i större utsträckning än nu lämna Uppsala och vårt näringsliv, och våra universitet. De får det mycket svårare att attrahera önskade talanger att flytta hit och bli viktiga delar av vårt samhällsbygge. Genom en effektivare integrations- och inkluderingspolitik kan vi vända Uppsalas allvarliga negativa utveckling. Budgetens inriktningsmål, uppdrag och ägardirektiv leder till ett tryggare Uppsala där självförsörjningsgraden ökar och där behovet av socialtjänstens insatser minskar.
Dagens höga skatter måste leverera högre kvalitet i välfärdens kärnverksamheter. För att skapa mer utrymme för våra invånare att själva disponera över mer av sina intjänade pengar är också budgetens målsättning att genom smartare arbetssätt och prioriteringar sänka dagens höga skattetryck.
Vi är redo för att ta över och leda Uppsala kommun. Vårt politiska program samt vår tydliga budget beskriver konkret hur vi kan bygga ett mycket attraktivt Uppsala att leva i.
Stefan Hanna, partiledare och kommunalråd
Omförhandla Uppsalapaketet nu!
Uppsala ska växa men växa klokt. För Utvecklingspartiet demokraterna, UP, innebär det att tillväxten ska ske klokt runt om i hela kommunen och att utnyttja redan befintlig infrastruktur i stället för att investera i extremt dyr ny infrastruktur. Vi vill inte att Uppsala stad ska bli en sovstad till Stockholm, därför måste Uppsalapaketet omförhandlas.
Nu väljer Uppsala kommuns styre att lägga fram ett förslag på ny Fördjupad Översiktsplan, FÖP, för södra staden. Det anses krävas för att driva Uppsalapaketet framåt. Det vill säga avtalet mellan Uppsala kommun, Region Uppsala och staten gällande fram till år 2050. Avtalet innebär en kraftig bebyggelse i södra Uppsala stad om 33 000 nya bostäder. Styret vill nu också försöka låsa fast Uppsala kommun i ett mycket dyrt spårvägsprojekt. Avtalet är villkorat med att staten måste leverera sin del av avtalet som ska finansiera fyrspår mellan Uppsala och Stockholm, en ny station i Bergsbrunna, en spårvägsbro mellan Ultuna och Bergsbrunna, ombyggnationer av Resecentrum samt bygge av en nödvändig E4-trafikplats.
Uppsalaavtalet kan enbart sägas upp om samtliga parter är överens om det. Vi anser att planerna är helt oacceptabla att aktivera innan staten trovärdigt säkerställt den finansiering de ska stå för. Att fatta beslut om FÖP för södra staden och spårväg innan dess är fel. Vi anser också att avtalet ska omförhandlas då vi inte anser att staten ska bestämma hur Uppsala kommun på bästa sätt ska utvecklas befolkningsmässigt. Det är helt fel att koncentrera så mycket bebyggelse till Uppsala södra stad de närmaste 30 åren. Uppsala kommun måste säga upp avtalet för omförhandling och göra klart för staten och regionen att vi avser att bygga ut Uppsala attraktivare längs med befintliga kollektivtrafikstråk och under planperioden nyttja moderna elektrifierade bussystem för kapacitetsstark kollektivtrafik. Investeringar för bättre spårkapacitet mellan Uppsala – Stockholm är fortfarande väldigt viktigt, men det kan redan rättfärdigas av behovet av mer spårkapacitet för större delar av Sverige än enbart Uppsalas. I UNT den 11/4 2020 skriver Carl-Johan Westholm en debattartikel om att det i dag finns modern teknologi som innebär smartare nyttjande av befintliga spår. Automatic Identification System, AIS, är i sig ett skäl för att omförhandla avtalet och istället seriöst pröva om 3-spår är en smartare lösning. I kombination med kortare stickspår längs sträckan Uppsala – Stockholm och längs Dalabanan kan spårkapaciteten stärkas till mycket lägre kostnader.
Omförhandla avtalet i stället med inriktningen att Uppsala ska växa i olika delar av Uppsala stad, Vänge, Björklinge, Bälinge, Storvreta, Vattholma, Skyttorp, Gunsta, Marielund och Almunge. Då stärks hela Uppsala kommun. Utbudet av bostäder för kompetensbehovet inom näringslivet, universiteten och annan offentlig sektor kräver attraktivare boendemiljöer än dem som planeras i Uppsala södra stad.
Är en konstruktiv omförhandling med staten möjlig? Självklart är den det. Kommunen, regionen och staten vill att Uppsala ska bidra till att stärka våra samhällens konkurrenskraft och attraktion. Staten vill att vi ska möjliggöra för många fler bostäder till invånare och det behöver absolut inte innebära den koncentration av bebyggelse som främst Miljöpartister förespråkar. I stället för en dyr spårvägsinvestering anser vi att ett omförhandlat avtal med staten måste kompletteras med krav på att de stöttar nödvändiga projekt för att förstärka Uppsalas dricksvattenförsörjning samt försörjning av nödvändig el i den massiva elektrifiering av vårt samhälle som pågår. Det är helt avgörande för att vårt näringsliv ska kunna expandera och vara globalt konkurrenskraftigt. Gör om! Gör rätt!
Stefan Hanna, Partiledare
Karin Ericsson, Styrelsemedlem
Ulf Tillman, Styrelsemedlem
Ola Lindberg, Sakområdesledare trafik och kollektivtrafik
Tommy Karlsson, Medlem
Vakna upp och förstå de dåliga byggplanerna
Det är dags för hela Uppsala att vakna upp och förstå hur dåliga byggplanerna är kopplat till det som kallas Uppsalapaketet.
Söndagen den 3/10 deltog vi på föreningen Sydöstra stadens viktiga manifestation mot Uppsalapaketet i sin nuvarande form. En extrem koncentration av bebyggelse under kort tid i en liten del av vår stora kommun och region. En plan, som om den genomförs, får stora negativa konsekvenser för hela Uppsala läns befolkning.
Nästan all utvecklingskraft, och enorma upplånade investeringar i spårväg, koncentreras under en kort tid till Uppsala södra stad. Gör om! Gör rätt! Invånarnas önskemål måste få mycket bättre genomslag inom den lokala politiken. Vi vill att hela Uppsala ska utvecklas på ett mycket bättre sätt. Det går.
Lars Björndahl, Medlem
Ulf Tillman, Styrelsemedlem
Monica Söder, Styrelsemedlem
Ola Lindberg, Sakområdesledare trafik och kollektivtrafik
Karin Ericsson, Styrelseledamot
Lägg inte ned innan alternativ finns
Vid SVT:s partiledardebatt 10 oktober framkom bland annat när elförsörjningen diskuterades att man inte ska lägga ned fungerande kärnkraftverk innan nya andra alternativ har byggts och skapats för att vi som bor i landet ska få en el till rimligt pris och att elen inte får kosta olika beroende på var man bor i landet.
Lägg inte ned innan alternativ finns, men detta gjordes i äldreomsorgen i Uppsala kommun i slutet av förra århundradet och i början på detta århundrade. Äldrenämndens nya ordförande Eva Christiernin (S) menar att det var brist på särskilda äldreboenden när jag var kommunalråd 2006–2014. Hon har helt rätt, det fattades många platser i särskilda boenden och kommunen hotades av att få betala många miljoner kronor i ”böter” om en behövande inte fick en plats inom två månader.
OBSERVERA dock att platsbristen skapades av S-V-MP då flera boenden lades ned samtidigt som inte nya skapades i snabb takt, därför blev det en brist som var så stor som att runt 120 äldre indirekt ”köade” för plats. Alliansen ärvde kön och arbetade hårt för att lösa problemet och många nya beslut togs för att bygga nya särskilda boenden som färdigställdes. Vissa av dom blev färdiga först under 2015 när S-V-MP åter var i majoritet men besluten togs av Alliansen. Rätt ska vara rätt och det finns ett uttryck som heter att ”man ska inte kasta sten i glashus” vilket äldrenämndens ordförande gör i just detta fall.
Vidare påstås det att nu finns massor av lediga platser i särskilt boende och den som får en plats beviljad kan vraka och välja! Varför är det så undrar många ? Jo, det är därför att reglerna är för tuffa och när någon äntligen beviljas en plats så är man i princip döende och vistelsetiden på sådant boende blir allt kortare innan livet tar slut. För de äldres skull så förenkla biståndsprocessen för att få plats i ett särskilt äldreboende, bygg fler trygghetsboenden, förenkla för äldre som vill köpa det nya seniorkortet för kollektivtrafiken och gör så att det går att köpa för bara en månad om man så vill och gör som över 50 andra kommuner i landet att kortet gäller från 65 år (idag 70 år) och att det blir gratis som massor av kommuner har gjort.
Låt den så kallade äldrevänliga kommunen leva upp till detta.
Lars O Ericsson, före detta kommunalråd för C, nu styrelseledamot i Utvecklingspartiet Demokraterna
Nu räcker det med dumheter
Alla kan drabbas av en olyckshändelse eller en allvarlig sjukdom som snabbt kräver god vård. Allt fler efterlyser en mycket bättre sjukvårdspolitik som på allvar ökar tillgängligheten till sjukvård när den behövs och som mycket bättre organiserar vården så att kvaliteten kraftigt stärks. Vägen mot en betydligt bättre sjukvård nås genom att lyssna på sjukvårdspersonalen, decentralisera mer makt nära patienterna, stoppa användandet av extern stafettpersonal och genom att öka antalet vårdplatser inom akutsjukvården.
Sjukvårdens problem exemplifieras av nedan faktum:
Inspektionen för Vård och Omsorg, IVO, hårdbevakar sedan en tid Region Uppsalas hantering av delar av Akademiska sjukhusets verksamhet.
Utomlänspatienter prioriteras och leder till orimligt långa kötider för länets invånare, inte minst kopplat till kritiska ultraljudsundersökningar. Den prioriteringen beror på att sjukhusets budget är byggd utifrån förväntade utomlänsintäkter på två miljarder kronor.
Akuten är mellan 23.00 och 08.00 den enda tillgängliga akutmottagningen och har behov av runt 40 undersökningsrum men har i dag bara 21. Tjugoen undersökningsrum motsvarar vad man har i Växjö med nästan 170 000 färre invånare än enbart i Uppsala kommun.
Tillgängligheten till sjukvården, vid minsta misstanke om allvarliga sjukdomar, måste kraftigt förbättras. Väntetiderna till exempelvis prostatacanceroperationer på Akademiska sjukhuset är oacceptabelt långa och jämförelser visar att sjukhuset har Sveriges längsta väntetider. Hur kan det vara så dåligt?
Personalen är sjukvårdens viktigaste resurs. Personalens kompetens, samarbetsförmåga och trivsel avgör hur bra den utförda vården blir. De som är bäst lämpade att inom givna ramar avgöra hur man ska lösa sina uppdrag är personalen. Genom utvecklingscoaching och att lära av de bästa liknande verksamheter i världen kan stora förbättringar genomföras. Inom akut- och intensivsjukvården är också lagspelarförmågan av stor kvalitetsbetydelse. Vi anser därför att sjukvården i Uppsala måste få ett slut på dagens kvalitetsnegativa och kostnadsdrivande behov av stafettpersonal, inhyrda konsulter. Stafettpersonal som sänker kvaliteten och höjer kostnaderna samt skapar en sämre arbetsmiljö för de anställda. Region Uppsala måste på allvar avveckla behovet av stafettpersonal och i stället återinföra möjligheten för vårdpersonal att ingå i personalpooler där man utifrån hur och när man är beredd att arbeta också kan få högre ersättningar.
Regionledningar bygger gång efter gång dyra byggnader och urholkar de resurser som operativt behövs inom vården. Fastigheten 101, Psykiatrins hus och Regionshuset är tre exempel. Att alla patienter ska ha egna rum driver ökade kostnader. Men behovet av mer personal, vilket krävs när sjuka eller skadade ligger på egna salar, möts inte. Andra patienter kan både fylla sociala funktioner och bidra med värdefull tillsyn. Nya Karolinska (KI) bygger redan om enkelrum till rum för fler patienter. Boken som heter ”Konsulterna”, och som handlar om KI, borde alla sjukvårdsintresserade läsa. Den visar tydligt hur viktigt det är att rösta fram erfarna och kloka politiker. Det är hög tid att inse att ett starkt engagemang hos våra företrädare inte är detsamma som att de är tillräckligt kvalificerade för uppgiften. Vi behöver bättre syna meriterna hos partiernas toppnamn.
Anna Vesterberg, Styrelseledamot
Lars O Ericsson, Styrelseledamot
Diana Kobadi, Medlem
Stefan Hanna, Partiledare
Reglerna är fel – inte antalet platser
UNT har ett mycket bra inslag 25/9 om en dam som trots hög ålder och multisjuk så får hon inte flytta in på särskilt äldreboende! Kommunens kriterier och regler för biståndshandläggarna måste snarast ändras så att fler kan beredas plats. Nu säger kommunen att det finns hundratals lediga platser som kostar stora pengar. Ja, tacka sjutton för det när man i praktiken är ”döende” när en plats äntligen tilldelas och vistelsetiden allt kortare innan livet tar slut.
Vad ända in i glödheta håller vi på med i kommunen, alla gamla och sjuka vill inte tvingas bo kvar hemma med hemtjänst som dessutom ibland inte fungerar tillfredsställande. Det finns åtskilligt att säga i dessa sammanhang och kommunen ser endast på pengarna och inte på behovet hos den enskilde äldre. Problemet är mer än dubbelt då hemtjänsten på vissa håll är undermålig och inte fungerar. Ta till exempel detta problem som Eva Thavenius berättar att om hon ringer/larmar hemtjänsten för att hon fått ångest då kan dom inte komma för det! Hur tänker kommunen och hur tänker politikerna i kommunfullmäktige och i äldrenämnden? Ge er ut och praktisera i till exempel hemtjänsten så får ni se mycket elände som måste rättas till. Måste sägas att det på sina håll fungerar bra inom hemtjänsten men det finns stora brister som måste rättas till. Fler inom hemtjänsten måste anställas och kravet på att kunna tala svenska måste stärkas.
Avslutningsvis vill jag säga att det inte finns för många särskilda boenden i Uppsala kommun som därtill växer starkt årligen, däremot finns det för hårda och tuffa regler och kriterier för att få en plats i särskilt boende.
Lars O Ericsson, fd kommunalråd, styrelseledamot i Utvecklingspartiet Demokraterna
Pinsam oordning kring elsparkcyklar
Det är oacceptabelt att Uppsala kommun fortfarande inte tydligt i sina ordningsföreskrifter reglerar hur elsparkcyklar får användas. Ordningsföreskrifterna måste tydligt ange var inte elsparkcyklar får framföras och tydliga parkeringsytor för dessa fordon måste erbjudas som tjänsteleverantörerna ska betala en skälig avgift för, eftersom de utnyttjar offentlig mark för kommersiellt bruk. Ordningen kopplad till elsparkcyklar i Uppsala är oacceptabelt dålig. Flera personer har de senaste åren också skadats när de på gångytor blivit påkörda av personer som nyttjar dessa fordon på ett olagligt sätt.
Inte minst skapar oredan av parkerade elsparkcyklar stora problem för många funktionshindrade. Elsparkcyklar som inte parkeras på anvisade parkeringsplatser ska bötfällas. Samma princip som för bilar. Böter kan med fördel skickas till tjänsteleverantörer av elsparkcyklarna som i sin tur kan kräva av sina kunder att de deponerar ett belopp för att reglera deras kunders regelöverträdelser. Platserna för parkering av elsparkcyklar måste regleras, gator där elsparkcyklar absolut inte får köras på i city måste tydligt anges, inklusive trottoarer, samt att pris för parkeringsplatserna snarast måste fastställas av kommunfullmäktige.
Det är pinsamt att inte Uppsala kommun redan har en reglering av elsparkcyklar. Det är mycket rimligt för oss invånare att förvänta oss att detta är reglerat i kommunens ordningsföreskrifter. Inte minst i ljuset av att kommunen har mycket tydliga regleringar kopplade till hundar, fyrverkerier samt av och pålastning.
Ola Lindberg, Sakområdesledare Trafik och kollektivtrafik
Ulf Tillman, Styrelsemedlem
Karin Ericsson, Styrelsemedlem