Nytt konstmuseeum i Fyrishov

Uppsala kommun har många brister på att få ordning på i kärnverksamheterna och för att bidra till ett tryggare lokalsamhälle. I ljuset av att det är fel att i nuläget prioritera kraftiga kostnadsökningar kopplat till ett konstmuseum så av de två alternativ som fanns med på kommunstyrelsen den 3 mars så förordar vi Kaniken. Främst av skälen att en ombyggnad där generellt bättre kan uppskattas prismässigt jämfört med Slottet. Också för att att det ligger mer tillgängligt och bättre kan bidra till att få liv i Uppsala City.

Med fördel skulle även delar av den planerade ombyggnationen på Fyrishov kunna inrymma ett konstmuseum som klarar konstnärsägarnas krav. Kommunens möjligheter att då dela på många fasta kostnader är omfattande.

Ombyggnaden av Fyrishov för att även passa konst blir mycket billigare än byggprojekten på Slottet. Samordningsvinster uppstår med andra kommunala verksamheter kopplade till Uppsalas mest besökta anläggning Fyrishov. Reception, restaurang, kiosk, toaletter med mera som finns kan fylla än mer nytta. Vi vill även att Fyrishov görs till ett äldrecentrum för sociala aktiviteter och friskvård samt att där även inryms en vårdcentral fokuserad på geriatrik. Idag hyr kommunen bara runt 30 procent av tiderna i Fyrishovs 14 olika hallar för idrott. Ett konstmuseum där skulle inte försämra för den viktiga idrottsrörelsen. Gf Uppsalaflickorna måste också stöttas med att få bygga en ny gymnastikarena med fokus på fysiska aktiviteter och rehab.

Om kommunen också byter mark med Bonova kan den närliggande Seminarieparken rustas upp till en rekreations- och kulturpark.

Vi menar att Slottet ska avskrivas som alternativ till plats för konstmuseum och att Kaniken eller Fyrishov ska övervägas i stället.

Lars O Ericsson, styrelseledamot
Jörgen Cavelind, sakområdesledare Idrott
Marius Domeika, sakområdesledare Kultur
Amanda Anden, styrelseledamot

Uppsalaborna ska få rösta om konstmuseum

Vill vänsterstyret att Uppsala ska locka med en ny attraktion genom en Vasa-hiss? Associationerna går till kända begrepp som Vasaloppet och Cykelvasan med sitt respektfulla rykte. Men den uppmärksamhet Vasa-hissen fått är mest uttalanden som galenskap, ingrepp i historisk miljö osv.

Förslaget att modernisera konstmuseet på Slottet och då bygga en utomhushiss, en Vasa-hiss, för att göra museet tillgängligt är dåligt. Om vi bortser ifrån att vi anser att Uppsalas kulturliv kan stärkas genom andra prioriteringar än detta projekt är den demokratiska hanteringen mycket dålig.

Vi anser att Uppsalaborna ska få göra sin röst hörd i rådgivande omröstningar, det viss säga få rösta mellan Kaniken och Slottet. I detta fall respekterar inte det centralistiska styret i kommunen att frågan avgörs ens i kulturnämnden – eller i kommunfullmäktige.

Utifrån de material vi kunnat ta del av anser vi att Kaniken är det bästa alternativet utifrån tillgänglighet, lockande för besökare, respekt för kommunens arkitekturpolicy, bidra till ett attraktivare city samt ett driftskostnadsperspektiv. 

Slottet har sitt eget attraktionsvärde, med sin intressanta historiska miljö. Där finns berättelser om till Sveriges storhetstider, utmärkta utställningar och omtyckt som plats för evenemang. Med fördel skulle kopplingen till Botaniska trädgården stärkas. Det skulle vara med ytterligare historiska berättelser och länkas ihop med attraktioner till det stora intresset för trädgårdar/historiska trädgårdar. Självklart där vetenskapspersoner som Linné passar in, och varför inte mer inslag av Uppsalas vetenskapliga kunskaper om evolutionslära. En sådan utveckling skulle stärka Uppsalas attraktionskraft utan att förstöra parkmiljön kring Slottet. 

Ångkvarn tycker vi hade varit den bästa placeringen då city skulle fått ett nytt modernt besöksmål. Av kvarvarande alternativ är Kaniken det bästa med goda utvecklingsmöjligheter och utomordentlig tillgänglighet i city. Vasa-hissen kommer bli dyr och kommer vare sig bidra till att lyfta Uppsalas kulturliv eller turistattraktion. Dessutom är riskerna stora att ett byggprojekt vid Slottet blir mycket dyrare än beräknat, och då drabbar kostnadsökningarna Uppsalaborna ännu mer.

Till Erik Pelling och hans kamrater säger vi bara Gör om! Gör rätt! 

Marius Domeika, Sakområdesledare Kultur

Amanda Andén, styrelseledamot

Karin Ericsson, medlem

Förstörelsen av Seminariets kulturvärden måste hindras

Seminariet före 1969

Vem skulle ha mage att måla dit en baddräkt på Anders Zorns tavlor med nakna badande kvinnor? Ingen förmodligen, men det händer ändå hela tiden i våra värdefulla kulturhistoriska miljöer. Historielösa tjänstepersoner, ambitiösa arkitekter och politiker i Uppsala tillåter hela tiden nya exploateringar att ”rita om” unika kulturmiljöer i Uppsala.

Förstörelsen av kvarteret Seminariets viktiga kulturvärden måste hindras. Att i stället utveckla kvarteret till ett kultur- och rekreationsområde skulle stärka hela Uppsala som bostads- och besöksort. 

Kvarteret Seminariet är ett typiskt exempel på denna klåfingrighet. På kommunfullmäktige den 25 januari beslutade Socialdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet, med stöd av Moderaterna och Vänsterpartiet, att tillåta nybyggnation av 110 bostäder i ett känsligt kulturmiljöområde. Politikers okunnighet och brist på känsla för den kulturhistoriska helhetsmiljön är slående. Seminarieanläggningen är den enda i Sverige som finns kvar i sin helhet. Den borde i stället utvecklas till en värdefull symbol för folkskolans betydelse som bidragit till utvecklingen av det välfärdssamhälle som Sverige blivit. 

Seminarieanläggningen är bevarad i sin helhet utifrån ursprungliga ideal om egen odling/lära om växter i en genomtänkt trädgårdsanläggning, god hälsa med gymnastikhall och fotbollsplan. Mot norr anlades en skyddsplantering vars syfte var att skydda trädgården mot nordanvinden. I nuvarande detaljplaneförslag försvinner denna skog av ca 110 träd och ersätts av 110 bostäder. Området borde istället utgöra en park för allmänheten och inte förvandlas till en grönyta mellan privata fastigheter som genomförandet av detaljplanen leder till.

I liknelsen med Anders Zorns målningar har majoriteten av politikerna i och med antagandet av detaljplanen för kvarteret Seminariet tillåtit att de nakna badande kvinnorna i Zorn-målningarna försetts med baddräkt och badboll i händerna. Vem skulle tillåta detta brott mot konstnärens verk? Den av många illa omtyckta DDR-kopian som många av samma politiker försvarar exemplifierar också en kluven tunga. 

Uppsalabor och föreningar har uttryckligen protesterat mot förslaget och tidigare detaljplaneförslag gällande kvarteret Seminariet. Överklagan angående ett första detaljplaneförslag skickades in till Mark- och miljödomstolen samt Mark-och miljööverdomstolen, och ledde då till ett upphävande av detaljplanen. Ändå fortsätter kommunen med detaljplanearbetet med ett nytt bebyggelsealternativ på exploatörens initiativ.

Andra exempel, men som inte kommit lika långt i detaljplaneringen, är bostäder i kvarteret Trudhem (vid före detta tingshuset vid Österplan) och byggandet i Odinslund med lokaler och lägenheter för forskare samt utställningslokaler. Båda förslagen berör känsliga kulturmiljöer och byggnader med betydande kulturhistoria. I detaljplanehandlingarna beskrivs kulturmiljön, men i förslagen till byggande syns inte de hänsyn som förväntas utan den moderna funktionella arkitekturen dominerar. Att inte göra förslagen mer hänsynsfulla visar på en rädsla att uppfattas som bakåtsträvare. I kommunens arkitekturpolicy anges sju begrepp som utgångspunkt där ”Sammanhang” och ”Befintliga värden” är viktiga begrepp när det gäller kulturmiljöer. Inget av detta tas det hänsyn till i exemplen ovan. I planhandlingarna bestäms ofta en ”god arkitektonisk kvalitet”, men det säger inget om ifall byggnadsstilen som föreslås egentligen passar in i området. 

Exemplet med förstörelsen av kvarteret Seminariets viktiga kulturvärden måste hindras. I stället vill vi utveckla metoder för att bättre tillvarata kulturarvet i plan- och byggprocessen och att kommunen byter mark med den nuvarande ägaren av kvarteret Seminariet.

Karin Ericsson, fd ledamot, plan- och byggnadsnämnden

Marius Domeika, sakområdesledare Kultur

Stefan Hanna, partiledare

Låt de berörda komma till tals!

uppsala tågstation

Södra staden ska byggas ut, utställning pågår och remissförfarandet ska ske endast digitalt!

OBS! en stor grupp kommunmedborgare undantas från möjligheten att kunna ge sina synpunkter, inte minst den äldre generationen och även många andra. Det här är ett fatalt mönster i hela landet där det digitala helt slår undan benen på “vanliga människor” och om man vill kan man kalla det för demokratisk diktatur. Det är helt otroligt att dagens teknik ska medverka till att vissa i samhället känner sig undanskuffade.

Runt 25.000 bostäder och en jättelik kommunikationsapparat ska växa upp i södra delen av vår kommun är det tänkt och det kan även en ” blind höna ” inse dvs att trampa på mark som kanske inte kan bebyggas/exploateras så att det känns bra för alla närboende och att det passar in i hur övrig bebyggelse ser ut. Sedan ska vi inte glömma att det kommer att bli en otrolig trafik fram och åter och ingen ska lura oss att tro att det endast bara blir elbilar och spårvagnar som transporterar.

Vi menar att vi måste värna demokratin, förläng remisstiden och låt alla berörda komma till tals.

Lars O Ericsson, Styrelseledamot och sakområdesledare Tryggt åldrande.

Ulf Tillman, Styrelseledamot.

Matts Ytterström, Styrelseledamot.

Julhälsning och julklapp från Utvecklingspartiet demokraterna

Se jul och nyårshälsningen i filmen!

Julklappen är att göra din röst hörd i omröstningen nedan!

Jul och nyårshälsning som text

God jul och gott nytt år önskar Utvecklingspartiet demokraterna, det nya Uppsala-partiet. Det önskar vi dig och dina nära och kära. Julen den representerar hopp och det finns gott om hopp, även om vi nu befinner oss i tuffa och utmanande tider.

I de här tuffa och utmanande tiderna är det viktigare än någonsin att bryr oss om varandra även om vi inte kan träffas. Jag hoppas att vi all känner ett ansvar att kontakta varandra, i synnerhet dom som vi vet är ensamma. Videoprata med dom, prata med dom i telefon. Visa att vi finns för varandra, även om vi inte kan ha en härlig och trevlig jul och nyår som vi brukar.

Jag hoppas också att vi kan hjälpas åt att sprida hopp bland våra restauratörer och kaféägare och andra som kämpar för att överleva i dessa tuffa tider. Det är både trevligt och gott, vi bidrar till att de får en större chans att överleva. Därigenom gör vi vårt samhälle trevligare.

Uppsala har mycket stora möjligheter att fortsätta utvecklas attraktivt. Just nu är inte utvecklingsplanen attraktiv. All byggkraft för kommande 30 år fokuseras på Uppsalas södra delar. Området mellan Ulleråker och Bergsbrunna ska byggas ut med ungefär lika många nya invånare som hela Sundsvall.

Utvecklingspartiet demokraterna tycker att det är felprioriterat! Det blir alldeles för tätt. Det blir inte tillräckligt grönt, trevligt och hälsosamt. Inte minst, så sprids inte utvecklingskraften i hela våran stora kommun.

Uppsala kommun är faktiskt Sveriges största landsbygdskommun, befolkningsmässigt. Och Uppsalakommun är sju gånger så stort som Malta.

Vi anser att det är mycket smartare att utveckla och bygga vår kommun på ett bättre sätt, genom att sprida ut utvecklingskraften.

Håller du med? Vi vill ge dig chansen, en liten julklapp, att göra din röst bättre hörd! Genom att registrera din röst i länken nedan så gör du din röst hörd!

Anser du att allt byggande, i princip, i Uppsala ska fokusera på Uppsala stads södra delar? Och att det ska in ungefär ett nytt Sundsvall, befolkningsmässigt, på den ytan. Eller tycker du att Uppsala ska utvecklas mycket mer som en hel kommun? Gör din röst hörd, det är viktigt! Det tycker Utvecklingspartiet demokraterna.

En en gång vill jag önska dig en god jul och ett gott nytt år. Vad rädd om dig och om dina nära och kära. Det finns hopp. Det finns alltid en möjlighet att förändra framtiden till det bättre!

Stefan Hanna, partiledare för Utvecklingspartiet demokraterna.

Vi kräver att Uppsala utvecklas mer attraktivt

uppsala tågstation

Det är tydligt att nuvarande styre i Uppsala inte når upp ens till deras egna ambitioner och policys. Ska vi skapa ett bättre och mer attraktivt Uppsala så behövs alternativ från Utvecklingspartiet demokraterna.

När nuvarande arkitekturpolicy antogs av Uppsalas kommunfullmäktige i januari 2017 fanns en bred politisk samsyn kring att säkerställa att Uppsala byggnadsmässigt utvecklas på ett attraktivt och sammanhängande sätt. Tanken med arkitekturpolicyn var att säkerställa en lägsta kvalitetsnivå och samtidigt utveckla Uppsalas identitet. I policyn står att hänsyn ska tas till befintliga värden och ”Allt i den byggda miljön ingår i en helhet och ska alltid ses i hela sitt sammanhang, hur det samspelar med både Uppsala i stort och med den direkta närmiljön.” I policyn anges också att det som byggs ska ta sin utgångspunkt i sju begrepp som tillsammans och var för sig definierar vad som skall betraktas som kvalitet i den byggda miljön. Begreppen är: sammanhang, skala, grönt, befintliga värden, god livsmiljö, samverkan och tillgängligt.

Trots detta har plan- och byggnadsnämnden de senaste åren antagit flera planprogram och detaljplaner som vi anser påtagligt bryter mot policyn. Det är inte meningsfullt att kommunen lägger massor av tid och skattepengar på liknande dokument om de inte är starkt förankrade bland såväl kommunens medborgare som en majoritet av politikerna.

Den exploatering som kommunen idag vill genomdriva i Uppsalas södra stadsdelar visar att arkitekturpolicyn i praktiken inte efterlevs. Istället riskerar kommunen att upprepa miljonprogrammets misstag. Många av de stadsdelar som uppfördes under miljonprogrammet har präglats av social, ekonomisk och etnisk segregation. Vi vill att Uppsala istället ska utvecklas på ett attraktivt och inkluderande sätt. Vi vet av erfarenhet att stadsdelar utvecklas till att bli attraktiva när boendemiljöerna också är det.

I flera UNT-artiklar framgår det att ett eget småhus är en mycket eftertraktad boendeform. Ensidigt fokus på att bygga många och höga flerbostadshus skapar inte den attraktionskraft som behövs för att attrahera och behålla människor i företagen, universiteten, sjukhusen, äldreomsorgen och annan viktig verksamhet i vår kommun.
Vi vet att kompetensförsörjningen av högkvalificerade personer är en stor utmaning för hela Mälardalsregionen. I konkurrensen om dessa människor är faktorer som boendemiljö, tillgången till attraktiva arbeten, fritidsaktiviteter och nöjen avgörande. Vi har förmånen att bo i en stad som ligger i Sveriges bästa område för att driva företag och för att hitta jobb. Vi vill att Uppsala ska ha en stark egen livskraft. Med det menar vi att Uppsala på egna meriter ska vara attraktivt att bo i. Då krävs också betydligt fler villabyggen än vad som planeras för i dagsläget.

I dag har Uppsala kommun drygt 230.000 invånare varav omkring 18.000 regelbundet pendlar till Stockholm och cirka 6.800 i motsatt riktning. I det sammanhanget anser vi att det är fel att välja en väg som innebär att vi binder fast oss vid ett paket som består av tusentals felprojekterade bostäder och en fyrspårig järnvägsförbindelse till Stockholm i utbyte mot ett bidrag till en gammaldags och extremt dyr spårvägslösning. Vi vill inte att Uppsala ska utvecklas till en sovstad till Stockholm. Vi anser att verksamhetslokaler, bostäder, fyrspår och kollektivtrafik ska utvecklas utifrån egna meriter och bära sina egna kostnader. Vi anser också att det är angeläget att utreda möjligheten att ersätta fyrspårslösningen med det beprövade signalsystemet AIS som innebär betydande besparingar i både tid och investeringskostnader.

Den nuvarande planerade utvecklingen av Uppsala kommer knappast att attrahera de viktiga kompetenser vi behöver knyta till oss, vilket är avgörande för att Uppsala kommun ska utvecklas attraktivt och konkurrenskraftigt. Det nuvarande politiska minoritetsstyrets kraftiga och ensidiga fokus på volymbyggande medför att vi tappar attraktionskraft bland den toppkompetens vi behöver för att säkra en positiv framtid för alla Uppsalas invånare.

Uppsala behöver en politik som i allt väsentligt utgår ifrån nuvarande invånares behov och säkerställer en attraktiv utveckling av både landsbygd och stad. Politiken behöver tillfredsställa krav på högkvalitativ service till alla i vår kraftigt växande del av Sverige. Med en klokare stadsbyggnadspolitik vill Utvecklingspartiet demokraterna göra vår kommun attraktiv att bo och verka i. I den befintliga Översiktsplanen från 2016 uttrycks ambitionen att ”Uppsala är en föregångare i ansvarsfull samhällsutveckling”. Nuvarande utveckling matchar inte den ambitionen.

Ulf Tillman, Partistyrelseledamot i Utvecklingspartiet demokraterna, UP
Matts Ytterström, Sakområdesledare i Utvecklingspartiet demokraterna, UP
Stefan Hanna, Partiledare, Utvecklingspartiet demokraterna, UP

Folkomrösta om spårvägsinvesteringen

Spårväg

Det genomförs regelbundet folkomröstningar runt om i svenska kommuner. Ofta i samband med allmänna val. Det rör allt ifrån frågor som etablering av Systembolaget i Mullsjö 1994, stadsbibliotekets placering i Lidköping 2010 till trängselskatt i Stockholm 2003, 2004 och 2006 samt i Göteborg 2014. I Uppsala genomfördes den senaste folkomröstningen 1998 och gällde Knivstas utbrytning ur Uppsala och bildandet av egen kommun. Omröstningarna har ofta rört beslut i för kommunen stora frågor som medför påtagliga förändringar och som påverkar oss i vår vardag under lång tid framåt. Val av kapacitetsstarkt kollektivtrafiksystem i Uppsala är en extremt stor fråga som kommer att påverka Uppsalabor under många år, både ur ett framkomlighetsperspektiv och ett ekonomiskt perspektiv. Vi kräver en lokal folkomröstning om val av systemlösning innan det slutliga beslutet fattas.

I en insändare i UNT den 9/12 klargör docenten i företagsekonomi, Mats Åkerblom, att den kalkylerade kostnaden på 4,5 miljarder kronor för investeringen i spårväg som minoritetsstyret S, MP och L föreslår är en halvsanning. En kostnadsuppskattning på minst 10 miljarder inklusive kostnadsuppräkningar från 2015 för spårläggning, depå, fordon med mera är en betydligt mer realistisk summa. Till detta kommer kostnader i form av arkeologi, tågledningscentral, trafikomläggningar, rör- och ledningsomdragningar., förstärkningsarbeten med mera. Även uppskattningen 10 miljarder kronor är sannolikt i underkant.

spårväg under uppbyggnad
Spårväg under uppbyggnad

Erfarenheten visar att många större infrastrukturprojekt i offentlig regi kostnadsmässigt blir mycket dyrare än den planerade eller budgeterade nivån.

För att få grepp om storleken på spårvägsinvesteringen kan den jämföras med Uppsala kommuns totala budget för 2019 som var 11,9 miljarder. Vi talar alltså om en kostnad motsvarande cirka 85 procent av en hel årsbudget. Det här sätter naturligtvis djupa spår i kommunens ekonomi.

Redan idag har Uppsalaborna en skuld på 225 000 kronor per person. Ytterligare lån på 10 miljarder kronor innebär att skulden ökar med nära 45 000 kronor per person. För närvarande har vi en reporänta på noll procent. Kommunens räntekänslighet är mycket hög. Vad händer när räntan ökar några procent? Vi kommer sannolikt att tvingas välja mellan skattehöjningar från en redan hög nivå eller neddragningar i skola, vård och omsorg. Bara ur skuldsättningsperspektivet är frågan om kapacitetsstark kollektivtrafik så stor att en folkomröstning är mycket befogad.

Vi vill stärka invånarnas inflytande och maximera medborgarnyttan i besluten. Det är ett demokratiskt problem att avståndet mellan medborgarna och de folkvalda idag är för stort, samtidigt som allt färre vill eller har intresse av att engagera sig som politiker. Begreppet demokrati innefattar även möjligheten att andra än politikerna kan vara med och påverka utvecklingen. Att avgöra frågor som har stor inverkan på medborgarna genom att folkomrösta är ett sådant alternativ. Om inte en majoritet inom kommunfullmäktige själva har omdömet att besluta om folkomröstning krävs att 10 procent av de röstberättigade i en kommun begär det.

El-buss, ett alternativ.
El-buss, ett alternativ.

Det går naturligtvis att invända mot att använda folkomröstningar som metod i en representativ demokrati. Ett argument skulle kunna vara att vi väljer politiker för att de skall ta ansvar och fatta besluten åt oss. Dessvärre är den politiska ansvarsfrågan begränsad till, i bästa fall, några mandatperioder medan konsekvenserna av stora och avgörande beslut för medborgarna kvarstår långt efter att politikerna lämnat sina uppdrag. Därmed blir det ännu viktigare att medborgarna får säga sitt. Vi får inte heller glömma den moraliska/etiska aspekten; I hur stor omfattning anser sig en politiker ha rätt att använda skattebetalarnas pengar och hänvisa till att man valts i demokratisk ordning? Vilka är målen och syftena med besluten? Hur vet vi att medborgarna istället inte används som ett medel för andra syften än att tjäna dem som valt dem? Frågan är relevant eftersom man i kollektivtrafikfrågan vare sig utreder, utvärderar eller presenterar underlagen till alternativa lösningar på ett seriöst och transparent vis.

Vi anser att invånarna regelbundet, inte enbart i samband med allmänna val, ska få göra sin röst hörd på ett tydligt, mätbart och säkert sätt. Folkomröstningsinstrumentet bör, för att inte riskera att urvattnas, användas sparsamt och endast tas i anspråk i frågor där konsekvensen av beslutet sträcker sig över många mandatperioder och har stor påverkan på medborgarna. Om Uppsala kommun hade låtit Uppsalaborna rösta om Uppsala energi skulle säljas ut hade den dåliga utförsäljningen sannolikt inte blivit genomförd. När Helsingborgsborna nyligen fick rösta om deras energibolag skulle säljas röstade hela 96,37 procent nej.

I frågan om att välja en framtida kollektivtrafiklösning anser vi att den stora frågan ska avgöras genom en folkomröstning senast i samband med valen 2022.

Vi kommer därför målmedvetet att verka för en folkomröstning i kollektivtrafikfrågan 2021 eller senast i samband med valet 2022.

Claes Littorin, ordförande Landsbygdspartiet oberoende

Matts Ytterström, sakområdesledare Utvecklingspartiet Demokraterna

Stefan Hanna, partiledare Utvecklingspartiet Demokraterna