Lägg inte ned innan alternativ finns

Lägg inte ned innan alternativ finns, skriver Lars O Ericsson och drar paralleller mellan söndagens partiledardebatt i SVT och äldreomsorgen i Uppsala kommun.

Vid SVT:s partiledardebatt 10 oktober framkom bland annat när elförsörjningen diskuterades att man inte ska lägga ned fungerande kärnkraftverk innan nya andra alternativ har byggts och skapats för att vi som bor i landet ska få en el till rimligt pris och att elen inte får kosta olika beroende på var man bor i landet. 

Lägg inte ned innan alternativ finns, men detta gjordes i äldreomsorgen i Uppsala kommun i slutet av förra århundradet och i början på detta århundrade. Äldrenämndens nya ordförande Eva Christiernin (S) menar att det var brist på särskilda äldreboenden när jag var kommunalråd 2006–2014. Hon har helt rätt, det fattades många platser i särskilda boenden och kommunen hotades av att få betala många miljoner kronor i ”böter” om en behövande inte fick en plats inom två månader. 

OBSERVERA dock att platsbristen skapades av S-V-MP då flera boenden lades ned samtidigt som inte nya skapades i snabb takt, därför blev det en brist som var så stor som att runt 120 äldre indirekt ”köade” för plats. Alliansen ärvde kön och arbetade hårt för att lösa problemet och många nya beslut togs för att bygga nya särskilda boenden som färdigställdes. Vissa av dom blev färdiga först under 2015 när S-V-MP åter var i majoritet men besluten togs av Alliansen. Rätt ska vara rätt och det finns ett uttryck som heter att ”man ska inte kasta sten i glashus” vilket äldrenämndens ordförande gör i just detta fall. 

Vidare påstås det att nu finns massor av lediga platser i särskilt boende och den som får en plats beviljad kan vraka och välja! Varför är det så undrar många ? Jo, det är därför att reglerna är för tuffa och när någon äntligen beviljas en plats så är man i princip döende och vistelsetiden på sådant boende blir allt kortare innan livet tar slut. För de äldres skull så förenkla biståndsprocessen för att få plats i ett särskilt äldreboende, bygg fler trygghetsboenden, förenkla för äldre som vill köpa det nya seniorkortet för kollektivtrafiken och gör så att det går att köpa för bara en månad om man så vill och gör som över 50 andra kommuner i landet att kortet gäller från 65 år (idag 70 år) och att det blir gratis som massor av kommuner har gjort. 

Låt den så kallade äldrevänliga kommunen leva upp till detta.

Lars O Ericsson, före detta kommunalråd för C, nu styrelseledamot i Utvecklingspartiet Demokraterna

Nu räcker det med dumheter

Allt fler invånare efterlyser en sjukvårdspolitik som på allvar ökar tillgängligheten till sjukvård, skriver fyra företrädare för Utvecklingspartiet demokraterna.

Alla kan drabbas av en olyckshändelse eller en allvarlig sjukdom som snabbt kräver god vård. Allt fler efterlyser en mycket bättre sjukvårdspolitik som på allvar ökar tillgängligheten till sjukvård när den behövs och som mycket bättre organiserar vården så att kvaliteten kraftigt stärks. Vägen mot en betydligt bättre sjukvård nås genom att lyssna på sjukvårdspersonalen, decentralisera mer makt nära patienterna, stoppa användandet av extern stafettpersonal och genom att öka antalet vårdplatser inom akutsjukvården.

Sjukvårdens problem exemplifieras av nedan faktum:

Inspektionen för Vård och Omsorg, IVO, hårdbevakar sedan en tid Region Uppsalas hantering av delar av Akademiska sjukhusets verksamhet. 

Utomlänspatienter prioriteras och leder till orimligt långa kötider för länets invånare, inte minst kopplat till kritiska ultraljudsundersökningar. Den prioriteringen beror på att sjukhusets budget är byggd utifrån förväntade utomlänsintäkter på två miljarder kronor.

Akuten är mellan 23.00 och 08.00 den enda tillgängliga akutmottagningen och har behov av runt 40 undersökningsrum men har i dag bara 21. Tjugoen undersökningsrum motsvarar vad man har i Växjö med nästan 170 000 färre invånare än enbart i Uppsala kommun.

Tillgängligheten till sjukvården, vid minsta misstanke om allvarliga sjukdomar, måste kraftigt förbättras. Väntetiderna till exempelvis prostatacanceroperationer på Akademiska sjukhuset är  oacceptabelt långa och jämförelser visar att sjukhuset har Sveriges längsta väntetider. Hur kan det vara så dåligt?

Personalen är sjukvårdens viktigaste resurs. Personalens kompetens, samarbetsförmåga och trivsel avgör hur bra den utförda vården blir. De som är bäst lämpade att inom givna ramar avgöra hur man ska lösa sina uppdrag är personalen. Genom utvecklingscoaching och att lära av de bästa liknande verksamheter i världen kan stora förbättringar genomföras. Inom akut- och intensivsjukvården är också lagspelarförmågan av stor kvalitetsbetydelse. Vi anser därför att sjukvården i Uppsala måste få ett slut på dagens kvalitetsnegativa och kostnadsdrivande behov av stafettpersonal, inhyrda konsulter. Stafettpersonal som sänker kvaliteten och höjer kostnaderna samt skapar en sämre arbetsmiljö för de anställda. Region Uppsala måste på allvar avveckla behovet av stafettpersonal och i stället återinföra möjligheten för vårdpersonal att ingå i personalpooler där man utifrån hur och när man är beredd att arbeta också kan få högre ersättningar.  

Regionledningar bygger gång efter gång dyra byggnader och urholkar de resurser som operativt behövs inom vården. Fastigheten 101, Psykiatrins hus och Regionshuset är tre exempel. Att alla patienter ska ha egna rum driver ökade kostnader. Men behovet av mer personal, vilket krävs när sjuka eller skadade ligger på egna salar, möts inte. Andra patienter kan både fylla sociala funktioner och bidra med värdefull tillsyn. Nya Karolinska (KI) bygger redan om enkelrum till rum för fler patienter. Boken som heter ”Konsulterna”, och som handlar om KI, borde alla sjukvårdsintresserade läsa. Den visar tydligt hur viktigt det är att rösta fram erfarna och kloka politiker. Det är hög tid att inse att ett starkt engagemang hos våra företrädare inte är detsamma som att de är tillräckligt kvalificerade för uppgiften. Vi behöver bättre syna meriterna hos partiernas toppnamn.

Anna Vesterberg, Styrelseledamot
Lars O Ericsson, Styrelseledamot
Diana Kobadi, Medlem
Stefan Hanna, Partiledare

Regionens hushållning brister

Akademiska psykiatrinshus

Region Uppsala behöver kraftigt förbättra sitt kvalitetsutvecklingsarbete inom sjukvården med fokus på den individ som har behov av sjukvårdsinsatser. Särskilt viktigt att förbättra stödet till invånare och avtalade regioners multisjuka. För att lyckas krävs en mycket bättre respekt än nu för kärnverksamheternas medarbetare och deras kompetens samt engagemang för sina vårduppdrag.

Medarbetare som i mycket större utsträckning starkt måste få påverka hur uppsatta mål ska uppnås. Större verksamhetsinflytande för personalen är mycket viktigare än att Regionråden skriver ”I vår budget höjer vi därför friskvårdsbidraget för alla till 2 500 kronor per person och år” (UNT 14/6). Det är självklart positivt men vi undrar om tidigare presenterade besparingskrav, på 400 miljoner kronor, kopplat till vårdpersonal på Akademiska sjukhuset ligger kvar? 

Det är helt nödvändigt att kraftigt förbättra Uppsalabornas tillgänglighet till barn- och ungdomspsykiatrin. Idag är den tillgängligheten bland de allra sämsta i Sverige. Hur ska ni konkret kraftigt förbättra tillgängligheten inom barn- och ungdomspsykiatrin? Ett seriöst kvalitetsledningsarbete leder mot minskade köer inom både psykiatrin samt kraftigt minskade operationsköer. 

Regionledningen för gärna tydligare redogöra för vilka reformer det är som ska bidra till att det bedömda gapet mellan intäkter och utgifter utan åtgärder uppgår till enorma 1,3 miljarder redan år 2030. Varför ska vi tro att ni lyckas bryta den negativa utveckling som regelbundet återkommit? Och vad är det som ska flyttas till andra vårdgivare ”både inom och utanför sjukvårdsregionen”? När regionråden skriver att gapet ska bekämpas genom att ”ökningen av antalet anställda dämpas” tror vi inte att de har koll på läget. 

Regionens styrande partier har tidigare uttryckt att kraftiga personalnedskärningar ska genomföras av vårdpersonal. Gäller det sparbetinget fortfarande som en del av det reformarbete som ska få ordning på en kraftigt misskött regional ekonomi? Och varför anser inte den regionala ledningen att administrationen kraftigt kan effektiviseras?

Anna Vesterberg, Styrelseledamot.

Lars O Ericsson, Styrelseledamot.


Boende på landsbygden lämnas utan logistiskt stöd för vaccinering

Hörde en man som bodde på landsbygden som ringde in till Radio Uppland och som frågade chefsläkaren på Region Uppsala om tillgång till vaccinationsbussarna alternativt bussresa till en vaccinationslokal. Han undrade hur det fungerade för dem som bor på landsbygden? Han fick beskedet att om det inte fanns någon buss så fick han själv ordna med resan till vaccinationslokalen. Trist att höra att de som bor på landsbygden lämnas utan stöd för sin resa.

Från en boende i Region Dalarna kallades personerna på landsbygden till närmaste bystuga (detsamma som bygdegård). Det betyder att det möjliggör för många att kunna promenera till lokalen alternativ få hjälp av en granne eller släkting utan att det betyder en lång resa både vad gäller avstånd och tid.

Här i Region Uppsala har vi bara hört att vaccinationslokalerna är lokaliserade i staden/centralorten. Varför har man inte tänkt på god service till våra landsbygdsbor? Det finns många väl utrustade bygdegårdar runt om på den uppländska landsbygden. Om den möjligheten inte finns så bör vi utrusta vaccinationsteam som åker runt och vaccinerar på landsbygden samt till andra som inte har möjlighet att ta sig till en vaccinationslokal. Bör äldre resa lokalt med tanke på att de är en riskgrupp och kan smittas under resan?

Kan våra regionpolitiker se till att ordna bättre förutsättningar för vaccinering av våra landsbygdsbor?

Karin Ericsson, medlem

Anna Vesterberg, styrelseledamot

För stora löneskillnader mellan chefer och vårdpersonal

Under lång tid har Region Uppsalas verksamheter brottats med missnöjda medarbetare och ekonomiska problem. Coronapandemin har gjort ett dåligt läge ännu sämre. Vi baxnar när vi noterar att det är en orimlig lönesättning som regionens politiker (M, C, L, KD och MP) har medverkat till. I en tid när arbetsvillkoren behöver förbättras för sjukvårdspersonalen ger regionledningen sjukvårdsdirektören en makalös lön på hela 150 000 kr per månad! Detta är 7-9 gånger så mycket som ett vårdbiträde eller undersköterska.

Stefan Olssons (M) uttalanden om olika genomsnittslöner är mycket märkliga. Det blir en fadd smak i munnen när jämförelser mellan olika vårdyrken och en hel del chefer inom regionen, även regionråden. Hur ända in i friden ska vi i framtiden få människor att söka jobb inom vården med ofta ansträngd arbetsmiljö och en pågående pandemi som nu? 

Undersköterskan Carola Karlbom menar att vårdyrkena behöver ett lönelyft och vi håller med om detta. Regionen/landstinget är en ”huvudman” för mycket inom det offentliga Sverige. Regionverksamheten bör avvecklas så snart det går och kommunerna i länet kan efter skatteväxling ta över de flesta verksamheterna samtidigt som Akademiska sjukhuset lyfts tillbaka till staten

Att undersköterskor och sjuksköterskor fått runt 72 procent i lönelyft på 10 år är bra men borde varit mer. Att en redan högavlönad regiondirektör har fått ett lönelyft på 150 procent under samma period är däremot helt åt skogen. Vad finns det för rättvisa och psykologi i detta undrar vi?

Tack till alla vårdanställda, hoppas ni orkar igenom pandemin!

Ulf Tillman, styrelseledamot Utvecklingspartiet demokraterna

Lars O Ericsson, styrelseledamot Utvecklingspartiet demokraterna

Stefan Hanna, partiledare Utvecklingspartiet demokraterna

Matts Ytterström, Utvecklingspartiet demokraterna

Skydda sjukhus och personal genom förstatligade

Akutmottagning Akademiska sjukhuset i Uppsala

Akademiska sjukhuset och andra stora sjukhus bör åter bli statens ansvar. På 1960- och delar av 1970-talet var staten högst ansvariga för driften av till exempel Akademiska sjukhuset. En särskild direktion med ordförande tillsatt av staten och en intendent som i praktiken fungerade som vd såg till att allt fungerade. 

Nu drar vår Region igång en ”lekstuga” och vill konkurrensutsätta en del verksamheter! Vad då konkurrensutsätta? Ska det göras någon ändring så borde hela Regionverksamheten läggas ned och respektive verksamheter överföras till de olika kommunerna, självklart efter någon typ av skatteväxling.

Jag har inget som helst problem med att man i vårt län och i landet upphandlar vissa verksamheter och precis som det är sagt så är det viktigaste att det fungerar och inte vem eller vilka som är utförare. Med detta sagt så är det dock ett stort undantag och det är när man nu vill påbörja en upphandling av sjukvård! Där går gränsen för min del vad gäller upphandlingar. Stora sjukhus ska drivas av ”det offentliga” och inte av företag som vill tjäna pengar på detta! 

För att stoppa upphandlingar av sjukhusverksamhet eller delar därav måste en lagändring göras och det kvickt innan det är för sent. Det får vara någon måtta på eländet. 

Landstingens/Regionernas roll behövs inte, lägg ut verksamheter efter skatteväxling på respektive kommuner och flytta till exempel över driftsansvaret för stora sjukhus till staten! Under tiden se till att personalen på Akademiska sjukhuset inte bränner ut sig helt under denna eländiga pandemi och att dom känner sig trygga i sin anställning.


Lars O Ericsson, styrelseledamot, Utvecklingspartiet demokraterna.

Vård och omsorg behöver mer skyddsutrustning

Skyddskläder och viss material fattas i äldreomsorgen inklusive hemvården och i sjukvården vilket är ett faktum. Alla ansvariga verkar hela tiden skylla ifrån sig och säga det ena och det andra vad det beror på i stället för att ödmjukt konstatera att kommunala och regionala beslut har till delar varit otillräckliga!

Nu är det visserligen ett förfärligt läge med en pandemi som coronaviruset men att landstinget/regionen och Uppsala kommun inte har ett stort lager av livsviktiga skyddskläder och produkter som kan skydda sina anställda och sina vårdtagare det är inte godkänt helt enkelt. Alla berörda måste nu omgående se till att det byggs ett stort förråd med sådant innehåll som kan räcka i minst ett halvår. 

Fler liknande stora virusangrepp är att räkna med i framtiden tyvärr, osett om det tar 10 år eller 50 år till nästa är det ingen som vet. Jag har talat med läkare och överläkare, sjuksköterskor och undersköterskor som alla i detta läge gör en fantastisk insats för oss övriga och dom behöver stort stöd i stället för delvis tomma lagerhyllor. 

Regionen och länets kommuner borde gå ihop och skaffa ett nödlager för framtiden och det snabbt. Nu måste vi alla lägga prestigen åt sidan och på olika sätt hjälpas åt att försöka få stopp på smittspridningen och begränsa antalet som behöver intensivvård och inte minst att minska antalet avlidna personer. 

Utanpå detta måste stora lager byggas för framtiden med livsviktiga skyddskläder och produkter för vården.

Lars O Ericsson, sakområdesledare för tryggt åldrande

Det behövs fler vårdboendeformer för äldre

kvinna i trädgård

Våra äldre invånare i behov av omfattande omsorg och vård måste skyddas och vårdas bättre. Inte minst i tider som nu med coronavirus. Pandemier liknande SARS CoV-2, corona, kommer att återkomma i framtiden. Ett sätt att förbättra våra äldsta invånares välbefinnande är att säkerställa att många fler äldre i riskgrupper ges möjligheter till platser på mellanvårdsboenden och särskilda boenden. Vi efterlyser omedelbara satsningar på mellanvårdsplatser. Det innebär till exempel att våra sköraste äldre som idag erbjuds hemtjänst mycket bättre än nu kan skyddas. Vi har fortfarande inte övertygats om att Uppsala kommun vidtagit tillräckligt med kraftfulla åtgärder för att minska coronaspridning till sköra äldre med behov av hemtjänst.

Det har nu gått över en månad sedan vi fick kunskap om att det är multisjuka och äldre som tillhör de grupper som riskerar livsfara om de smittas. Hur skyddas dessa äldre nu när så banala saker som munskydd och handskar börjar ta slut? För oss är det viktigt att våra sköra äldre som vill men idag inte kvalificerar sig för en plats på ett särskilt äldreboende ändå måste erbjudas någon form av vårdboende. Istället för att slösa bort onödiga miljarder på spårvägsprojekt förordar vi istället att Uppsala kommun väljer mer prisvärda kollektivtrafiklösningar och använder investeringsmedel för att bygga ut fler platser för särskilda äldreboenden samt marknadsdriven investeringar i vårdformen ”mellanvårdsboenden”.

Anställningsvillkoren för omsorgs och vårdpersonalen behöver skyndsamt förbättras. Bättre schemaläggning och mer lönespridning kan garanterat bidra till att fler väljer att söka sig till, samt att stanna kvar som medarbetare inom, omsorgen och sjukvården. En omsorg och sjukvård som redan innan coronakrisen brottats med personalbrister och dålig ekonomisk styrning.

Ett av huvudskälen till att Uppsala idag saknar tillräckligt med vårdplatser inom sjukvården är att inte effektiviseringen av sjukvården matchats mot en snabbare genomförd primärvårdsreform. Grundtanken med primärvårdsreformen är god men det borde vara självklart att man parallellt med neddragningar av vårdplatser inom specialistvården bygger ut volymförmåga inom primärvården. Idén om att kommuner och regioner ska bygga upp mer avancerade vårdcentrum är god. Implementationen av idén går dock oacceptabelt sakta. Med fördel kan behovet av mellanvårdsboenden förläggas i nära anslutning till nya vårdcentrum med enklare vårdplatser. För att säkerställa tillräcklig omsorgs- och vårdkvalitet, i förhållande till behovet, måste detta utvecklingsarbete ske mer professionellt. Det innebär att lyssna noga på berörd personal och ett nära och ett gemensamt mätbart samarbete mellan kommun och region.

Sparkravet på Akademiska sjukhuset är i detta sammanhang en sorglig historia. Sjukhusstyrelsen, med godkännande av Regionstyrelsen, har beslutat att Akademiska sjukhuset ska spara 500 miljoner kronor varav 280 miljoner på personal. Beslutet är märkligt då Sveriges kommuner och regioner, SKR, i sin ekonomirapport visar att Akademiskas kostnader ligger precis på riksgenomsnittet och att nettokostnaden för primärvården till och med ligger klart under riksgenomsnittet. Utanpå detta så har befolkningen ökat med 6 procent och inflationen varit 6 procent under perioden 2015-2018 plus att det har varit stora extra kostnader för inhyrd personal. Oavsett coronakrisen är det oansvarigt att försvaga dagens sjukvård innan hela vårdsystemet ställt om så att primärvården är stärkt och det finns mellanvårdsboenden som matchar efterfrågan. Sparkraven på Akademiska sjukhuset som kraftigt drabbar vårdpersonal är obegripligt.

Vi vill se ett praktiskt snabbare genomförande av primärvårdsreformen med vårdkvalitet och tillgänglighet i fokus. Vi vill också se konkreta satsningar på etableringar av mellanvårdsboenden som gör behövande äldre människors liv, och deras anhörigas tillvaro, tryggare. När får vi ett ansvarsfullt och kompetent ledarskap som skyndsamt genomför nödvändiga förbättringar?

Lars O Ericsson, styrelseledamot.

Gunnel Jägare, styrelseledamot.

Ulf Tillman, styrelseledamot.

Stefan Hanna, partiledare.