Nu är man på fel väg i Uppsala – igen

Uppsala buss vid stora torget

Nu tänker de styrande politikerna skära av huvudpulsådern i Uppsalas stadstrafik genom att begränsa framkomligheten på Kungsgatan. Det kommer att innebära ett mindre attraktivt centrum och på så sätt försämra för de näringsidkare som för närvarande orkar att bedriva handel i ett snart utdöende centrum. Detta är fel väg att gå!

Förändringsförslaget är väldigt komplext då man tänker flytta trafiken till andra gator, Väderkvarnsgatan, Dragarbrunnsgatan och Stationsgatan. Redan idag klarar inte dessa gator av den befintliga trafiken utan regelbundna trafikstockningar. Rickard Malmström var minst sagt otydlig när han försökte förklara vinsten med detta. Enligt honom skulle detta reducera hastigheten på Väderkvarnsgatan där trafiken knappt rör sig under stora delar av en dag.

Huvudskälet för ändringen sägs vara partikelproblematiken på Kungsgatan. Genom denna åtgärd förbättras säkert statistiken på Kungsgatan men partikelproblemen och trafikstockningarna flyttas istället till andra delar av staden. Kommunens egna utredningar visar också att det främst är bussarna som utgör huvudproblemet.

Att man inte angriper huvudproblemet är en gåta för mig eftersom det enligt genomförda utredningar är bevisat att det är dagens bussar som förorenar mest och är den största miljöboven.

En mycket bättre åtgärd är att regionen satsar på vätgasbussar och på dem partikeldämpande åtgärder. Inte minst i ljuset av att EU inte heller klassar biogasfordon som miljövänliga.

Förändringsförslaget av trafiken på Kungsgatan är ännu ett bilfientligt populistiskt förslag från MP som måste stoppas.

Ola Lindberg, Sakområdesledare trafik och kollektivtrafik.


Stora torget bättre utan bussar

Terrassen och buss

”Paradgatan” är hittills ett stort misslyckande som kostat skattebetalarna väldigt mycket pengar i onödan. Grundtanken i gatu- och samhällsmiljönämnden med ”paradgatan” var att göra Uppsala city attraktivare genom att bland annat skapa bättre ytor för restauratörer, handlare och caféer att göra stråket mer levande. Om en mindre variant av Avenyn i Göteborg hade skapats hade det onekligen bidragit till att lyfta Uppsala citys attraktion ordentligt. 

Hittills har vi mest fått ett fult kommunistiskt propagandaverk som med fördel kan flyttas eftersom det inte blev ett komplett konstverk. Det är minst sagt illa att inte attraktionen längs Drottninggatan och delar av Vaksalagatan, inklusive ett ombyggt Stora torg, görs till attraktiva besöksdestinationer.

Nu planeras ett nytt stort misstag när det tänkta ombyggda torget ändå ska trafikeras av bussar som ständigt åker fram och tillbaka över torget. Alla borde inse att det kraftigt innebär en oattraktiv upplevelseplats. Det måste stoppas.

Om Stora torget blir mer som Lilla torg i Malmö, och Drottninggatan mer som Avenyn i Göteborg, kommer citys attraktion kraftigt stärkas. Efter alla mycket långa ombyggnadstider av paradgatan, och nu med Stora torget, vet vi att bussarna kan köra andra vägar.

Marius Domeika, Sakområdesledare kultur.

Karin Ericsson, Styrelseledamot.

Amanda Andén, Styrelseledamot.

Tydlighet och folkomröstning efterfrågas i 10-miljardersfrågan om spårväg

Nu pressar det vänsterstöttade minoritetsstyret i Uppsala med Miljöpartiet, Liberalerna och Socialdemokraterna på ännu mer för att göra allt man kan för att försöka låsa in Uppsalaborna i byggplaner väldigt många av oss inte vill ha. Tyvärr har frågan tryckts framåt både under socialdemokratiskt och moderat ledarskap i både Uppsala kommun och Region Uppsala.

Det så kallade Uppsalapaketet har använt förstärkta behov av spårförbindelser mellan Uppsala och Stockholm som argument för att många partier massivt vill exploatera i Uppsala stads södra delar. Över 30 000 nya bostäder, och även utrymmen för offentliga och kommersiella verksamheter, på denna lilla del av kommunen.

Moderaterna i Uppsala kommun säger sig nu vara emot spårväg. Samtidigt röstar Moderaterna inte konsekvent emot allt som kan kopplas till spårvägsprojektet. Och hur är det med den som är huvudman för kollektivtrafiken, Region Uppsala? 

Vi kräver att Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna slutar tala med kluven tunga i den stora spårvägsfrågan. Det är Region Uppsala som är ansvariga för kollektivtrafiken och det politiska styret där är positiva till det föreslagna spårvägsprojektet. Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna, som ingår i Region Uppsalas styre tillsammans med Liberalerna och Miljöpartiet, måste tydligt bekänna färg i spårvägsfrågan! Det är den minsta ”varudeklaration” som dessa partier måste visa alla Uppsalabor i Uppsala kommun och inom Region Uppsala.

Utvecklingspartiet demokraterna, UP, förordar en mycket varsammare byggutveckling i Uppsalas södra stadsdelar. I vår tänkta byggutveckling av Uppsala finns inte behov av en spårvagnslösning. Vi vill att hela Uppsala kommun och region Uppsala ska stärkas. När behov finns av kapacitetsstark kollektivtrafik är vi för långa moderna elektrifierade bussystem. Att förbinda sig att anlägga spårväg med stora ekonomiska oklarheter, och utan att veta hur det kommer påverka Uppsalas försörjning av dricksvatten, är att förvalta väljarnas förtroende på ett ansvarslöst, nonchalant och slösaktigt sätt. Vi är också övertygade om att en satsning på spårväg i Uppsala stads södra delar kraftigt kommer att försvaga kollektivtrafiken i övriga Region Uppsala.

Utvecklingspartiet demokraterna menar att en så stor fråga som spårvägsfrågan, efter en seriös presentation av alternativen, i samband med kommun- och regionvalet 2022 ska vara föremål för en rådgivande folkomröstning. Hittills har projektet kantats av oseriösa antaganden, bristfälliga beslutsunderlag och ett ensidigt tryck på tjänstemännen om att det är spårväg som ska föreslås. Med alla osäkerhetsfaktorer inblandade kommer en spårvägslösning kosta regionens invånare minst 10 miljarder kronor.

Att på detta bristfälliga sätt driva fram ett ärende om en investering på många miljarder kronor är demokratiskt förkastligt. Om det blir verklighet kommer priset inte bara betalas av regionens invånare i form av massor av kostnader, det kommer också att innebära mycket sämre kollektivtrafik i stora delar av övriga kommunen och regionen. Vill invånarna i vår geografiskt stora region det?

Vi anser att det är viktigt att tätbefolkade delar av Uppsala i framtiden får kapacitetsstark kollektivtrafik. Bland dagens utredda alternativ anser vi att den bästa vägen framåt är med hjälp av långa elektrifierade bussystem (BRT) samt gärna anropsstyrda självgående minibussar. Vi anser att spårväg är en stor felinvestering för Uppsala kommun och Region Uppsala. En felinvestering som är uttryck för ett enormt slöseri och som även mycket negativt drabbar kommande generationer. Det är ett ekonomiskt vansinne och leder mot att kommunen i sin helhet utvecklas på ett oattraktivt sätt. Spårvägsplanerna, med en bro som kan kräva tung spårvägstrafik över Fyrisån, utsätter också vår dricksvattenförsörjning för oacceptabla risker. Gör om! Gör rätt! 

Karin Ericsson, Sakområdesledare stadsbyggnad.

Ola Lindberg, Sakområdesledare trafik och kollektivtrafik.

Stefan Hanna, Partiledare.

Folkomrösta om spårvägsinvesteringen

Spårväg

Det genomförs regelbundet folkomröstningar runt om i svenska kommuner. Ofta i samband med allmänna val. Det rör allt ifrån frågor som etablering av Systembolaget i Mullsjö 1994, stadsbibliotekets placering i Lidköping 2010 till trängselskatt i Stockholm 2003, 2004 och 2006 samt i Göteborg 2014. I Uppsala genomfördes den senaste folkomröstningen 1998 och gällde Knivstas utbrytning ur Uppsala och bildandet av egen kommun. Omröstningarna har ofta rört beslut i för kommunen stora frågor som medför påtagliga förändringar och som påverkar oss i vår vardag under lång tid framåt. Val av kapacitetsstarkt kollektivtrafiksystem i Uppsala är en extremt stor fråga som kommer att påverka Uppsalabor under många år, både ur ett framkomlighetsperspektiv och ett ekonomiskt perspektiv. Vi kräver en lokal folkomröstning om val av systemlösning innan det slutliga beslutet fattas.

I en insändare i UNT den 9/12 klargör docenten i företagsekonomi, Mats Åkerblom, att den kalkylerade kostnaden på 4,5 miljarder kronor för investeringen i spårväg som minoritetsstyret S, MP och L föreslår är en halvsanning. En kostnadsuppskattning på minst 10 miljarder inklusive kostnadsuppräkningar från 2015 för spårläggning, depå, fordon med mera är en betydligt mer realistisk summa. Till detta kommer kostnader i form av arkeologi, tågledningscentral, trafikomläggningar, rör- och ledningsomdragningar., förstärkningsarbeten med mera. Även uppskattningen 10 miljarder kronor är sannolikt i underkant.

spårväg under uppbyggnad
Spårväg under uppbyggnad

Erfarenheten visar att många större infrastrukturprojekt i offentlig regi kostnadsmässigt blir mycket dyrare än den planerade eller budgeterade nivån.

För att få grepp om storleken på spårvägsinvesteringen kan den jämföras med Uppsala kommuns totala budget för 2019 som var 11,9 miljarder. Vi talar alltså om en kostnad motsvarande cirka 85 procent av en hel årsbudget. Det här sätter naturligtvis djupa spår i kommunens ekonomi.

Redan idag har Uppsalaborna en skuld på 225 000 kronor per person. Ytterligare lån på 10 miljarder kronor innebär att skulden ökar med nära 45 000 kronor per person. För närvarande har vi en reporänta på noll procent. Kommunens räntekänslighet är mycket hög. Vad händer när räntan ökar några procent? Vi kommer sannolikt att tvingas välja mellan skattehöjningar från en redan hög nivå eller neddragningar i skola, vård och omsorg. Bara ur skuldsättningsperspektivet är frågan om kapacitetsstark kollektivtrafik så stor att en folkomröstning är mycket befogad.

Vi vill stärka invånarnas inflytande och maximera medborgarnyttan i besluten. Det är ett demokratiskt problem att avståndet mellan medborgarna och de folkvalda idag är för stort, samtidigt som allt färre vill eller har intresse av att engagera sig som politiker. Begreppet demokrati innefattar även möjligheten att andra än politikerna kan vara med och påverka utvecklingen. Att avgöra frågor som har stor inverkan på medborgarna genom att folkomrösta är ett sådant alternativ. Om inte en majoritet inom kommunfullmäktige själva har omdömet att besluta om folkomröstning krävs att 10 procent av de röstberättigade i en kommun begär det.

El-buss, ett alternativ.
El-buss, ett alternativ.

Det går naturligtvis att invända mot att använda folkomröstningar som metod i en representativ demokrati. Ett argument skulle kunna vara att vi väljer politiker för att de skall ta ansvar och fatta besluten åt oss. Dessvärre är den politiska ansvarsfrågan begränsad till, i bästa fall, några mandatperioder medan konsekvenserna av stora och avgörande beslut för medborgarna kvarstår långt efter att politikerna lämnat sina uppdrag. Därmed blir det ännu viktigare att medborgarna får säga sitt. Vi får inte heller glömma den moraliska/etiska aspekten; I hur stor omfattning anser sig en politiker ha rätt att använda skattebetalarnas pengar och hänvisa till att man valts i demokratisk ordning? Vilka är målen och syftena med besluten? Hur vet vi att medborgarna istället inte används som ett medel för andra syften än att tjäna dem som valt dem? Frågan är relevant eftersom man i kollektivtrafikfrågan vare sig utreder, utvärderar eller presenterar underlagen till alternativa lösningar på ett seriöst och transparent vis.

Vi anser att invånarna regelbundet, inte enbart i samband med allmänna val, ska få göra sin röst hörd på ett tydligt, mätbart och säkert sätt. Folkomröstningsinstrumentet bör, för att inte riskera att urvattnas, användas sparsamt och endast tas i anspråk i frågor där konsekvensen av beslutet sträcker sig över många mandatperioder och har stor påverkan på medborgarna. Om Uppsala kommun hade låtit Uppsalaborna rösta om Uppsala energi skulle säljas ut hade den dåliga utförsäljningen sannolikt inte blivit genomförd. När Helsingborgsborna nyligen fick rösta om deras energibolag skulle säljas röstade hela 96,37 procent nej.

I frågan om att välja en framtida kollektivtrafiklösning anser vi att den stora frågan ska avgöras genom en folkomröstning senast i samband med valen 2022.

Vi kommer därför målmedvetet att verka för en folkomröstning i kollektivtrafikfrågan 2021 eller senast i samband med valet 2022.

Claes Littorin, ordförande Landsbygdspartiet oberoende

Matts Ytterström, sakområdesledare Utvecklingspartiet Demokraterna

Stefan Hanna, partiledare Utvecklingspartiet Demokraterna

Vad händer med löftet om billig buss?

Uppsala buss vid stora torget

Jag vet att med anledning av vallöftet från S så håller man på med att göra upp med UL om att pensionärer kan resa gratis på bussarna under lågtrafiktid alternativt ett månadskort för 150 kr. Nu har hela 43 kommuner i landet infört gratis kollektivtrafik på pensionärer plus 65 år, i de flesta av dessa kommuner gäller det hela dygnet men i några under lågtrafiktid. Många äldre med låg pension väntar att det sker något i denna fråga och inte bara blir ett vallöfte som det blev veckan före valet förra året. Ännu så länge känns det som så kallat lurendrejeri!

Lars O Ericsson, Styrelseledamot, Utvecklingspartiet Demokraterna