Regionens hushållning brister

Akademiska psykiatrinshus

Region Uppsala behöver kraftigt förbättra sitt kvalitetsutvecklingsarbete inom sjukvården med fokus på den individ som har behov av sjukvårdsinsatser. Särskilt viktigt att förbättra stödet till invånare och avtalade regioners multisjuka. För att lyckas krävs en mycket bättre respekt än nu för kärnverksamheternas medarbetare och deras kompetens samt engagemang för sina vårduppdrag.

Medarbetare som i mycket större utsträckning starkt måste få påverka hur uppsatta mål ska uppnås. Större verksamhetsinflytande för personalen är mycket viktigare än att Regionråden skriver ”I vår budget höjer vi därför friskvårdsbidraget för alla till 2 500 kronor per person och år” (UNT 14/6). Det är självklart positivt men vi undrar om tidigare presenterade besparingskrav, på 400 miljoner kronor, kopplat till vårdpersonal på Akademiska sjukhuset ligger kvar? 

Det är helt nödvändigt att kraftigt förbättra Uppsalabornas tillgänglighet till barn- och ungdomspsykiatrin. Idag är den tillgängligheten bland de allra sämsta i Sverige. Hur ska ni konkret kraftigt förbättra tillgängligheten inom barn- och ungdomspsykiatrin? Ett seriöst kvalitetsledningsarbete leder mot minskade köer inom både psykiatrin samt kraftigt minskade operationsköer. 

Regionledningen för gärna tydligare redogöra för vilka reformer det är som ska bidra till att det bedömda gapet mellan intäkter och utgifter utan åtgärder uppgår till enorma 1,3 miljarder redan år 2030. Varför ska vi tro att ni lyckas bryta den negativa utveckling som regelbundet återkommit? Och vad är det som ska flyttas till andra vårdgivare ”både inom och utanför sjukvårdsregionen”? När regionråden skriver att gapet ska bekämpas genom att ”ökningen av antalet anställda dämpas” tror vi inte att de har koll på läget. 

Regionens styrande partier har tidigare uttryckt att kraftiga personalnedskärningar ska genomföras av vårdpersonal. Gäller det sparbetinget fortfarande som en del av det reformarbete som ska få ordning på en kraftigt misskött regional ekonomi? Och varför anser inte den regionala ledningen att administrationen kraftigt kan effektiviseras?

Anna Vesterberg, Styrelseledamot.

Lars O Ericsson, Styrelseledamot.


Vänsterpartiets dubbelmoral får mittenstyret att lägga pengar på vänsterpartiet istället för pandemin

Stadshuset i Uppsala

Det så kallade mittenstyret (S-L-MP) blir ännu rödare nu när Vänsterpartiet lyckats förhandla fram att partiet totalt får 1,4 kommunalråd och 1,5 politiska sekreterare. Detta är helt makalöst i tider som nu och över huvudtaget inte minst mot bakgrund av att just Vänsterpartiet genom åren ofta krävt att politiska arvoden ska minskas och att till exempel kommunalrådsarvodena ska sänkas.

Senast i december 2020 sade Vänsterpartiets kommunalråd Tobias Smedberg och Hanna Victoria Mörck att när alla verksamheter måste spara så måste även kommunalrådens arvoden minska! Vilken signal ger detta till skattebetalarna undrar jag, dvs att miljonbelopp nu läggs på fler ”tjänster” för politiken?

Äldreomsorgen behöver mer resurser, skolan samt idrotten likaså och den eländiga pandemin gör naturligtvis hål i många verksamheters plånböcker. Inte minst är det närmast katastrof för de flesta restauranger och stor arbetslöshet väntar i den branschen och ett statligt stöd borde ökas liksom att ett kommunalt införas, detta gäller även många andra branscher och företag förstås. Det utlovade ”billiga” seniorkortet i kollektivtrafiken för 150 kr är ännu inte i bruk och man skyller på pandemin. I och med att detta busskort som pensionärerna uppfattade skulle vara i bruk redan 2019 ännu inte är igång kan man om man vill läsa mellan raderna att denna besparing räcker till att utöka antalet kommunalråd och politiska sekreterare. 

Det är precis vad till exempel pensionärerna icke önskar! Än en gång, det är helt åt skogen att kalla majoriteten för ett Mittenstyre, och nu blir det ett ännu rödare styre än någonsin tidigare och nu kommer ytterligare ett inspel som rundar förvaltningsrätten och kammarrätten som tidigare underkänt en lösning för att Vänsterpartiet skulle få mer inflytande genom några extra vice ordförandeposter.

Lars O Ericsson, styrelseledamot