Ge äldreombudsmannen större mandat

Den kraftiga kritiken mot bristande kvalitet inom äldreomsorgen har inte undgått någon de senaste veckorna. I ljuset av det anser vi att rollen som äldreombudsman i Uppsala kommun måste stärkas. Jämfört med tidigare har dagens Äldreombudsman tappat viktig integritet och viktiga arbetsuppgifter. En äldreombudsman ska helt stå på berörda invånares och deras anhörigas sida. Rollen borde vara lika fristående som barnombudsmannen och med ett långsiktigt säkrat kommunalt bidrag för rimlig lön, sociala avgifter, administration, arbetsplats och mindre omkostnader. 

Äldreombudsmannen ska ha mandatet att göra oannonserade besök på äldreboenden, kontrollera personallistor, sjukskrivningar, omvårdnadsavvikelser, följa upp personalsituationer, ta emot klagomål, ta emot förbättringsförslag och konstruktivt sammanställa professionella underlag för förbättringsarbeten. Vi anser också att denna viktiga roll ska innehas av en person som har erfarenhet som medicinskt ansvarig sjuksköterska. 

En fristående äldreombudsman anser vi vara av stor betydelse för att kommunens förbättringsarbete inom äldreomsorgen ska förbättras. Minst borde rollen rapportera till kommunfullmäktige och organisatoriskt tillhöra kommunledningskontoret. I äldreombudsmannens rapport för 2019 nämns inget om bemanningsproblematik eller kvalitetsbrister inom hemtjänst och särskilt boende. Det exemplifierar tydligt behovet av att stärka äldreombudsmannens integritet och uppdrag. Rollen måste vara fristående från utförare av omsorgs- och vårdtjänster och inkludera att objektivt försöka ge en rättvisande bild av nuläget och konstruktivt bidrar till förbättringsåtgärder.

Lars O Ericsson, Styrelseledamot och lösningsområdesledare Tryggt åldrande

Stefan Hanna, Partiledare.

Det behövs fler vårdboendeformer för äldre

kvinna i trädgård

Våra äldre invånare i behov av omfattande omsorg och vård måste skyddas och vårdas bättre. Inte minst i tider som nu med coronavirus. Pandemier liknande SARS CoV-2, corona, kommer att återkomma i framtiden. Ett sätt att förbättra våra äldsta invånares välbefinnande är att säkerställa att många fler äldre i riskgrupper ges möjligheter till platser på mellanvårdsboenden och särskilda boenden. Vi efterlyser omedelbara satsningar på mellanvårdsplatser. Det innebär till exempel att våra sköraste äldre som idag erbjuds hemtjänst mycket bättre än nu kan skyddas. Vi har fortfarande inte övertygats om att Uppsala kommun vidtagit tillräckligt med kraftfulla åtgärder för att minska coronaspridning till sköra äldre med behov av hemtjänst.

Det har nu gått över en månad sedan vi fick kunskap om att det är multisjuka och äldre som tillhör de grupper som riskerar livsfara om de smittas. Hur skyddas dessa äldre nu när så banala saker som munskydd och handskar börjar ta slut? För oss är det viktigt att våra sköra äldre som vill men idag inte kvalificerar sig för en plats på ett särskilt äldreboende ändå måste erbjudas någon form av vårdboende. Istället för att slösa bort onödiga miljarder på spårvägsprojekt förordar vi istället att Uppsala kommun väljer mer prisvärda kollektivtrafiklösningar och använder investeringsmedel för att bygga ut fler platser för särskilda äldreboenden samt marknadsdriven investeringar i vårdformen ”mellanvårdsboenden”.

Anställningsvillkoren för omsorgs och vårdpersonalen behöver skyndsamt förbättras. Bättre schemaläggning och mer lönespridning kan garanterat bidra till att fler väljer att söka sig till, samt att stanna kvar som medarbetare inom, omsorgen och sjukvården. En omsorg och sjukvård som redan innan coronakrisen brottats med personalbrister och dålig ekonomisk styrning.

Ett av huvudskälen till att Uppsala idag saknar tillräckligt med vårdplatser inom sjukvården är att inte effektiviseringen av sjukvården matchats mot en snabbare genomförd primärvårdsreform. Grundtanken med primärvårdsreformen är god men det borde vara självklart att man parallellt med neddragningar av vårdplatser inom specialistvården bygger ut volymförmåga inom primärvården. Idén om att kommuner och regioner ska bygga upp mer avancerade vårdcentrum är god. Implementationen av idén går dock oacceptabelt sakta. Med fördel kan behovet av mellanvårdsboenden förläggas i nära anslutning till nya vårdcentrum med enklare vårdplatser. För att säkerställa tillräcklig omsorgs- och vårdkvalitet, i förhållande till behovet, måste detta utvecklingsarbete ske mer professionellt. Det innebär att lyssna noga på berörd personal och ett nära och ett gemensamt mätbart samarbete mellan kommun och region.

Sparkravet på Akademiska sjukhuset är i detta sammanhang en sorglig historia. Sjukhusstyrelsen, med godkännande av Regionstyrelsen, har beslutat att Akademiska sjukhuset ska spara 500 miljoner kronor varav 280 miljoner på personal. Beslutet är märkligt då Sveriges kommuner och regioner, SKR, i sin ekonomirapport visar att Akademiskas kostnader ligger precis på riksgenomsnittet och att nettokostnaden för primärvården till och med ligger klart under riksgenomsnittet. Utanpå detta så har befolkningen ökat med 6 procent och inflationen varit 6 procent under perioden 2015-2018 plus att det har varit stora extra kostnader för inhyrd personal. Oavsett coronakrisen är det oansvarigt att försvaga dagens sjukvård innan hela vårdsystemet ställt om så att primärvården är stärkt och det finns mellanvårdsboenden som matchar efterfrågan. Sparkraven på Akademiska sjukhuset som kraftigt drabbar vårdpersonal är obegripligt.

Vi vill se ett praktiskt snabbare genomförande av primärvårdsreformen med vårdkvalitet och tillgänglighet i fokus. Vi vill också se konkreta satsningar på etableringar av mellanvårdsboenden som gör behövande äldre människors liv, och deras anhörigas tillvaro, tryggare. När får vi ett ansvarsfullt och kompetent ledarskap som skyndsamt genomför nödvändiga förbättringar?

Lars O Ericsson, styrelseledamot.

Gunnel Jägare, styrelseledamot.

Ulf Tillman, styrelseledamot.

Stefan Hanna, partiledare.