Svenska elevers resultat i läsning och matematik är de lägsta som uppmätts i PISA. Förklaringen finns inte bara i skolans styrdokument. Vi måste också tala om sömnbristen, skärmarna, den minskade läsningen, bristen på rörelse och elever som kommer till skolan utan frukost. Men också om en skola där lärarledd undervisning, repetition, speciallärare och lärarnas planering har fått för lite utrymme.

De nya PISA-resultaten borde få varningsklockorna att ringa i hela Sverige. Svenska 15-åringar får i genomsnitt 466 poäng i läsförståelse och 464 poäng i matematik. Det är en minskning med 21 respektive 18 poäng sedan 2022 och de lägsta svenska resultaten som hittills uppmätts.

I läsförståelse når 31 procent av eleverna inte upp till den nivå som OECD definierar som grundläggande. I matematik är andelen 34 procent. På bara tre år har andelen ökat med sju procentenheter i båda ämnena. Samtidigt har andelen elever på de högsta kunskapsnivåerna minskat.

Det går inte längre att beskriva detta som ett tillfälligt hack i kurvan. Resultaten har fallit sedan 2018 och ligger nu 50 poäng lägre i läsförståelse än år 2000. Sverige är inte ensamt om nedgången, men det gör inte situationen mindre allvarlig för de svenska elever som lämnar grundskolan utan de kunskaper de behöver.

𝐉𝐚𝐠 𝐡𝐚𝐫 𝐚𝐫𝐛𝐞𝐭𝐚𝐭 𝐦𝐞𝐝 𝐟𝐫å𝐠𝐨𝐫𝐧𝐚 𝐢 15 å𝐫

För mig kommer utvecklingen inte som någon överraskning. Jag är livsstilspedagog, lärare, författare och grundare av Ung Livsstil. Under omkring 15 år har jag arbetat med sambandet mellan ungas levnadsvanor, hälsa, koncentration och lärande.

Jag har arbetat som både grundskole- och gymnasielärare och inom specialpedagogik och elevhälsa. Jag har vidareutbildat mig inom bland annat sömn, stress, hjärna och beteende samt psykiatri. Genom föreläsningar, utbildningar och arbete i skolor har jag mött tiotusentals elever, lärare, rektorer, elevhälsopersonal och föräldrar.

Jag har skrivit Så funkar det! – sömn, stress och lite annat och är tillsammans med neuropsykologen Åke Pålshammar författare till Hjärnskolan – inlärning, fokus, minne och motivation. Vi har också föreläst tillsammans om hur pedagogik och kunskap om hjärnan kan öka förståelsen för elevers problem med motivation, uppmärksamhet och koncentration.

Det här är alltså inte en analys som uppstått dagen efter att PISA-resultaten presenterades. Jag har sett problemen växa fram under lång tid.

𝐄𝐥𝐞𝐯𝐞𝐫𝐧𝐚 𝐟å𝐫 𝐬𝐯å𝐫𝐚𝐫𝐞 𝐚𝐭𝐭 𝐡å𝐥𝐥𝐚 𝐟𝐨𝐤𝐮𝐬

OECD pekar särskilt på elevernas problem med längre texter. Resultaten har försämrats mest på uppgifter som kräver noggrann läsning, reflektion och förmåga att hålla flera delar av en text i minnet.

Andelen snabba men felaktiga svar har ökat. Resultaten försämras också mer under de senare delarna av provet. Eleverna tycks få svårare att behålla koncentrationen och fortsätta arbeta när uppgifterna kräver tid och ansträngning.

Det stämmer väl med den utveckling jag har sett i skolorna. Många unga är mycket skickliga på att snabbt växla mellan olika digitala flöden, men har svårare att stanna kvar i en bok, en genomgång eller en uppgift som inte ger omedelbar belöning.

Den amerikanska forskaren Gloria Mark har studerat hur länge människor stannar vid en aktivitet på en skärm. Den uppmätta tiden sjönk från omkring 150 sekunder 2004 till ungefär 75 sekunder i senare studier och 47 sekunder 2016. Mätningarna gäller vuxnas beteende framför skärmar, men de visar hur den digitala miljön har gjort våra uppmärksamhetsmönster alltmer splittrade.

Det skapar det jag brukar kalla en 𝐩𝐨𝐩𝐜𝐨𝐫𝐧𝐡𝐣ä𝐫𝐧𝐚. Hjärnan vänjer sig vid att något nytt hela tiden ska dyka upp. När ny kunskap inte får tid att bearbetas, repeteras och kopplas till det man redan vet får den svårare att fastna.

Koncentration är samtidigt en förmåga som går att träna. När man vill sluta läsa efter en kort stund kan man träna sig på att läsa ytterligare några rader. Sedan några till. Men då måste skolan skapa utrymme för längre texter, sammanhängande undervisning och uppgifter som kräver uthållighet.

𝐒ö𝐦𝐧𝐛𝐫𝐢𝐬𝐭𝐞𝐧 𝐟ö𝐥𝐣𝐞𝐫 𝐦𝐞𝐝 𝐢𝐧 𝐢 𝐤𝐥𝐚𝐬𝐬𝐫𝐮𝐦𝐦𝐞𝐭

Redan 2014 beskrev sömnforskaren Christian Benedict vid Uppsala universitet ungdomars sömnproblem som så omfattande att de nått en epidemisk nivå.

Studien omfattade fler än 20 000 ungdomar mellan 12 och 19 år i Uppsala län. Omkring 30 procent rapporterade regelbundna sömnproblem. Ungdomar med sömnstörningar eller återkommande nattsömn på mindre än sju timmar hade en förhöjd risk för försämrade skolresultat.

Folkhälsomyndigheten framhåller att sömnen har stor betydelse för både inlärning och koncentration och konstaterar att många barn och unga sover för lite. Myndigheten pekar bland annat på regelbundna rutiner, fysisk aktivitet, minskad skärmtid och undervisning om sömn som viktiga insatser.

En elev som sovit fem eller sex timmar får inte samma förutsättningar som en utvilad elev. Det hjälper inte att läraren har planerat en bra lektion om eleven kämpar för att hålla sig vaken. Sömnbristen följer med in i klassrummet och påverkar uppmärksamheten, humöret, stresståligheten och minnet.

Ändå behandlas sömnen ofta som en privat fråga som ligger utanför skolans uppdrag. Det är ett misstag. Skolan kan inte bestämma när eleverna ska gå och lägga sig, men den kan ge dem kunskap om vad sömnbrist faktiskt gör med kroppen, hjärnan och skolresultaten.

𝐑ö𝐫𝐞𝐥𝐬𝐞, 𝐦𝐚𝐭 𝐨𝐜𝐡 𝐬ö𝐦𝐧 ä𝐫 𝐬𝐤𝐨𝐥𝐟𝐫å𝐠𝐨𝐫

Många elever kommer till skolan efter för lite sömn. En del har inte ätit frukost. Många rör sig för lite och tillbringar en stor del av sin fritid stillasittande. Allt detta påverkar elevernas ork och möjlighet att ta till sig undervisningen.

Folkhälsomyndighetens senaste nationella undersökning av skolbarns hälsovanor visar att bara omkring en femtedel når rekommendationen om minst en timmes fysisk aktivitet om dagen. Omkring en tredjedel tillbringar mycket eller nästan all sin fritid sittande. Andelen skolbarn som äter frukost varje dag har dessutom minskat sedan början av 2000-talet.

Skolan kan inte ta över familjernas ansvar. Men den kan inte heller låtsas som att elevernas liv utanför klassrummet saknar betydelse för det som händer inne i det.

Därför vill UP införa livsstilskunskap som ett återkommande inslag i Uppsalas skolor. Det ska vara praktisk kunskap om hur sömn, mat, rörelse, stress, digitala vanor och återhämtning påverkar hur vi mår och hur vi lär oss.

Vi vill också få in mer fysisk aktivitet under skoldagen. Det behöver inte enbart betyda fler traditionella idrottslektioner. Rörelsepauser, aktiva raster, promenader, utomhusundervisning och fler möjligheter till spontan rörelse kan bryta stillasittandet och hjälpa eleverna att återfå energi och koncentration. Rörelse tar inte tid från lärandet. Rätt använd kan den skapa bättre förutsättningar för lärandet.

𝐊𝐮𝐧𝐬𝐤𝐚𝐩 𝐟𝐚𝐬𝐭𝐧𝐚𝐫 𝐠𝐞𝐧𝐨𝐦 𝐫𝐞𝐩𝐞𝐭𝐢𝐭𝐢𝐨𝐧

I skoldebatten har repetition ibland behandlats som något gammaldags. Att rabbla, traggla och öva har ställts mot förståelse, kreativitet och självständigt tänkande. Det är en falsk motsättning.

Det går inte att tänka kritiskt om ett ämne man nästan inte vet någonting om. För att förstå en text behöver eleven ett ordförråd, faktakunskaper och ett sammanhang att placera den nya informationen i. Ju större kunskapsbas en elev har, desto lättare blir det att förstå och lära sig mer.

En enda genomgång räcker sällan. Kunskap måste användas, återkallas och repeteras. Lyssnar eleven på något en gång försvinner en stor del snabbt. Därför måste skolan ge tid till att gå tillbaka, öva och befästa.

När jag talar om en återgång till katederundervisning menar jag inte att läraren ska prata oavbrutet medan eleverna sitter passiva. Jag menar strukturerad och lärarledd undervisning: tydliga mål, genomgångar i hanterbara steg, kontroll av att eleverna har förstått, gemensam övning, återkoppling, repetition och därefter mer självständigt arbete.

Skolverkets eget stöd för strukturerad undervisning bygger på samma principer. Läraren tar ansvar för undervisningen, presenterar innehållet stegvis, låter eleverna öva med stöd och kontrollerar att kunskaperna verkligen har fastnat. Modellen har enligt Skolverket en stark positiv påverkan på elevernas skolprestationer. Det bekräftas av forskning inom kognitiv neurovetenskap, t ex Torsten Klingberg.

Grupparbeten, samtal, laborationer och kreativa uppgifter har självklara platser i skolan. Men elever kan inte förväntas söka, värdera och självständigt bearbeta kunskap som de ännu inte har fått hjälp att bygga upp.

𝐋ä𝐫𝐚𝐫𝐞𝐧 𝐦å𝐬𝐭𝐞 å𝐭𝐞𝐫𝐟å 𝐬𝐢𝐧 𝐚𝐮𝐤𝐭𝐨𝐫𝐢𝐭𝐞𝐭

En god relation mellan lärare och elev är viktig. Men läraren ska inte behöva vara kompis med sina elever. Läraren är den vuxna ledaren i klassrummet och måste ha ett tydligt mandat att leda undervisningen.

När vuxna ställer tydliga och rimliga krav säger de samtidigt till eleven: Jag tror att du kan klara det här. Låga förväntningar kan framstå som omtänksamma, men riskerar att signalera att eleven inte förväntas lyckas.

Elever måste också våga svara fel, läsa högt, visa en halvfärdig tanke och försöka igen utan att bli skrattade åt eller filmade. Att göra fel är en del av lärandet. Det kräver trygga klassrum och vuxna som tydligt markerar vilka regler som gäller.

PISA visar att klassrumsklimatet i Sverige är sämre än OECD-genomsnittet. En av tre elever uppger att digitala verktyg distraherar under varje eller de flesta NO-lektioner. Nästan lika många uppger att det ofta är oväsen och oordning eller att eleverna inte lyssnar på läraren.

Läraryrket har under lång tid tappat status. Lärare förväntas vara pedagoger, administratörer, dokumentatörer, konfliktlösare och socialarbetare på samma gång. När alla problem hamnar på lärarens bord blir det mindre tid och kraft kvar till undervisningen.

Läraryrkets status återupprättas inte genom högtidstal. Det kräver att lärarna får tid att planera, stöd från skolledningen, tillgång till andra professioner och ett tydligt mandat i klassrummet.

UP vill därför minska den centrala administrationen och föra resurser närmare eleverna. Skolans pengar ska i första hand gå till lärare, elevhälsa, speciallärare, läromedel och andra vuxna i verksamheten.

Vi vill också att det ska finnas trygghetsvärdar i grundskolorna. Lärare ska inte behöva lämna undervisningen för att ensamma hantera konflikter och allvarliga ordningsproblem. Rätt person ska arbeta med rätt uppgift.

𝐋ä𝐫𝐚𝐫𝐧𝐚 𝐛𝐞𝐡ö𝐯𝐞𝐫 𝐭𝐢𝐝 𝐚𝐭𝐭 𝐯𝐚𝐫𝐚 𝐥ä𝐫𝐚𝐫𝐞

Vi kan inte kräva bättre undervisning och samtidigt fylla lärarnas arbetsdagar med administration, dokumentation och ständigt nya kommunala projekt. Planering är inte tid som tas från eleverna. En väl förberedd lektion är en av de viktigaste insatserna för eleverna.

TALIS 2024 visar att många svenska lärare upplever hög stress och särskilt pekar ut den administrativa bördan.

Det läggs också för mycket tid på att träna elever inför nationella prov. Proven behövs för uppföljning och likvärdig bedömning, men de får inte styra hela undervisningen. Skolverket har konstaterat att kunskapskraven ofta får större utrymme i lärarnas planering än ämnenas syfte och centrala innehåll.

Skolans uppgift är inte att lära eleverna känna igen nästa prov. Skolans uppgift är att ge dem kunskaper som håller även när frågan formuleras på ett nytt sätt.

𝐇𝐣ä𝐥𝐩𝐞𝐧 𝐦å𝐬𝐭𝐞 𝐤𝐨𝐦𝐦𝐚 𝐢𝐧𝐧𝐚𝐧 𝐞𝐥𝐞𝐯𝐞𝐧 𝐦𝐢𝐬𝐬𝐥𝐲𝐜𝐤𝐚𝐬

När en elev har misslyckats under flera år krävs betydligt större insatser för att vända utvecklingen. Därför vill UP flytta tyngdpunkten från sena utredningar till tidig upptäckt och direkt stöd.

Vi vill använda tydliga bedömningsstöd tidigt under läsåret så att skolorna snabbt ser vilka elever som behöver extra hjälp med läsning, skrivning eller matematik. Ett barn ska inte behöva vänta flera terminer på att vuxenvärlden ska bekräfta det som läraren och föräldrarna redan ser.

Det behövs också fler speciallärare som arbetar direkt med eleverna. Speciallärarutbildningen avskaffades 1990 och återinfördes först 2008. Under tiden fick specialpedagogerna en roll som i högre grad handlade om utredningar, organisation och handledning.

Specialpedagogerna har en viktig funktion, men stödet får inte stanna i mötesrum och dokument. När ett barn har svårt att läsa eller räkna måste en person med rätt kompetens kunna sätta sig med eleven och arbeta praktiskt med problemet.

Den statliga utredningen om en ny speciallärarutbildning från 2026 betonar också behovet av direkt och elevnära arbete.

UP vill stärka Uppsalas skolor med speciallärare, logopeder och resurspedagoger. Vi vill även utveckla kommunala resursenheter för elever som behöver en mindre och mer anpassad undervisningsmiljö. Målet ska vara att varje elev får det stöd som fungerar.

𝐅ö𝐫𝐬𝐤𝐨𝐥𝐚𝐧 𝐥ä𝐠𝐠𝐞𝐫 𝐠𝐫𝐮𝐧𝐝𝐞𝐧

Arbetet måste börja långt före det första PISA-provet. Ett rikt språk, ett stort ordförråd och tidig tillgång till högläsning och samtal är avgörande för den fortsatta skolgången.

UP vill minska barngrupperna i förskolan och stärka arbetet med det svenska språket. Barn som behöver mer språklig stimulans ska få det tidigt. Förskollärarna ska få förutsättningar att se varje barn och bedriva pedagogisk verksamhet, inte bara försöka få en alltför stor barngrupp att fungera praktiskt.

Vi vill också erbjuda 30 timmars förskola i veckan för barn till arbetssökande och föräldralediga. Barnets tillgång till språk, pedagogik och gemenskap ska inte avgöras av förälderns aktuella sysselsättning. Däremot är gången viktig, först måste resurserna öka och personal anställas så att det går hantera fler barntimmar per vecka.

Mest resurser där behoven är störst

PISA-resultaten visar att 45 procent av eleverna i den socioekonomiskt minst gynnade fjärdedelen inte når grundläggande nivå i läsförståelse. Bland eleverna i den mest gynnade fjärdedelen är motsvarande andel 17 procent.

Skolor i socioekonomiskt utsatta områden har samtidigt ofta svårare att rekrytera och behålla behöriga och erfarna lärare. Eleverna med de största behoven riskerar därmed att få de sämsta förutsättningarna.

Likvärdighet betyder inte att alla skolor ska få exakt lika mycket. Det betyder att varje elev ska få en verklig möjlighet att lyckas. Därför måste mer resurser, fler behöriga lärare och starkare elevstöd riktas till skolorna med de största utmaningarna.

Men nedgången finns även bland elever med mer gynnsam socioekonomisk bakgrund. Vi har därför både ett likvärdighetsproblem och ett bredare kunskapsproblem.

𝐄𝐧 𝐬𝐤𝐨𝐥𝐚 𝐚𝐧𝐩𝐚𝐬𝐬𝐚𝐝 𝐞𝐟𝐭𝐞𝐫 𝐡𝐮𝐫 𝐛𝐚𝐫𝐧 𝐟𝐚𝐤𝐭𝐢𝐬𝐤𝐭 𝐟𝐮𝐧𝐠𝐞𝐫𝐚𝐫

Kommunen kan inte ensam förändra lärarutbildningen, de nationella proven eller den nationella läroplanen. Men Uppsala kommun kan göra betydligt mer.

UP vill minska barngrupperna i förskolan, stärka barnens svenska och upptäcka kunskapsluckor tidigare. Vi vill ha fler speciallärare, logopeder, resurspedagoger och trygghetsvärdar samt utveckla resursenheterna.

Vi vill ge mest resurser till skolorna med störst behov. Vi vill stärka den lärarledda undervisningen, ge mer utrymme åt repetition och skydda lärarnas planeringstid. Den centrala administrationen ska minska så att mer av skolans pengar når klassrummen.

Vi vill också införa livsstilskunskap och få in mer fysisk aktivitet under skoldagen. Eleverna ska få förståelse för hur sömn, mat, rörelse, stress och skärmanvändning påverkar deras förmåga att må bra och lära sig.

Politiker ska inte detaljstyra varje lektion. Men vi ansvarar för resurserna, bemanningen, organisationen och arbetsmiljön. Därför måste vi lyssna på dem som vet vad som faktiskt händer i klassrummen.

PISA-resultaten är inte ett misslyckande för en generation barn. De visar att vuxenvärlden inte har gett alla barn de förutsättningar de behöver.

Att ställa krav på elever är inte att överge dem. Det är att visa att vi tror på deras förmåga. Men kraven måste följas av undervisning, repetition, studiero och stöd.

Forskning visar att skolframgång är den starkast skyddande faktorn för alla barn och därför är det extra viktigt att barnen får en chans att lyckas i skolan. Och att skolan är en trygg plats för alla barn. En trygg skolgång och att gå ut skolan med goda kunskaper kan minsak risken för kriminalitet och utanförskap.

𝐕𝐚𝐫𝐣𝐞 𝐞𝐥𝐞𝐯 𝐦å𝐬𝐭𝐞 𝐟å 𝐤ä𝐧𝐧𝐚 𝐚𝐭𝐭 𝐝𝐞𝐭 𝐠å𝐫 𝐚𝐭𝐭 𝐥𝐲𝐜𝐤𝐚𝐬 𝐢 𝐬𝐤𝐨𝐥𝐚𝐧. Där börjar vändningen.

Anna Nygren livstilspedagog, lärare och ansvarig för utbildningspolitik på Utvecklingspartiet demokraterna