Attraktiva byggen i kulturkänsliga miljöer

Planerna på att bygga nya fastigheter i kvarteret Ubbo går vidare inom Uppsala kommun. Det är området som ingår i en viktig axel mellan domkyrkan, Carolina Rediviva och Uppsala slott. Utvecklingspartiet demokraterna ser positivt på att kulturmiljön i kvarteret Ubbo utvecklas eftersom kvarteret i dagsläget inte är tilltalande med parkeringar och dåligt underhållna ytor. 

Det är även positivt att området utvecklas för att bli ett ännu attraktivare destinationsmål för Uppsalabor och turister. Det innehåll som föreslås erbjudas av Stiftelsen Ubbo i lokalerna kan på ett utmärkt sätt komplettera redan kända turistmål i området som bär på mycket intressanta berättelser. Vi anser dock att det förslag på detaljplan som nu ligger inte visar tillräcklig hänsyn till övriga byggnader i området. Ett område som inte bara är av stort värde för oss Uppsalabor utan som också representerar ett riksintresse.

Förslaget på detaljplan berör en känslig kulturmiljö med byggnader med betydande kulturhistoria och måste därför anpassas mycket bättre till sin omgivning. Detaljplanen behöver omarbetas och visa större hänsyn till att kvarteret ingår i en viktig axel mellan domkyrkan, Carolina Rediviva och Uppsala slott.

I detaljplanehandlingarna beskrivs anpassningen till kulturmiljön med följande text ”säkerställa att de nya byggnaderna får en utformning med hög arkitektonisk kvalitet och volymer som är anpassade till omgivningen.” I förslagets gestaltning på byggnaderna anser vi inte att det tydligt framgår att man tagit tillräcklig hänsyn och som vi Uppsalabor ska kunna förvänta oss. Den moderna funktionella arkitekturen i förslaget anser vi är för dominerande. Kommunens Arkitekturpolicy, antagen av kommunfullmäktige, måste ge ett större avtryck i ett reviderat detaljplaneförslag.

Arkitekturpolicyn tar sin utgångspunkt i sju begrepp där ”Sammanhang” och ”Befintliga värden” är särskilt viktiga begrepp när det gäller bebyggelse i mycket värdefulla kulturmiljöer. I den föreslagna gestaltningen anser vi att en otillräcklig hänsyn har tagits och att förslaget tydligt strider mot Arkitekturpolicyn. I planhandlingarna finns bestämmelser införda men vi anser inte att de lever upp till de särskilda krav som måste vara uppfyllda i detta område av riksintresse. Kulturmiljön utmed axeln domkyrkan, Carolina Rediviva och slottet ska ställa stora krav på nya byggnationer i kvarteret och på markytornas utformning som bevarar viktiga siktlinjer. Vi anser att byggnaden utmed Kröningsstråket mot slottet har för dominerande proportioner, och därför behöver byggnadshöjden sänkas och byggnadens utbredning minskas. Den fina eken ”vårdträdet” i kvarteret behöver också få en mer tydlig funktion vid utformningen så att den ger ett bättre avtryck.

I Upprop kulturarv har tio organisationer gått samman för att uppmana ansvariga politiker att leva upp till det arkitekturpolitiska målet att hänsynsfullt ta tillvara och utveckla kulturhistoriska värden samt att se till att det nationella kvalitetsmålet ”God bebyggd miljö” efterlevs. Bland andra Kulturmiljöförbundet, Svenska byggnadsvårsföreningen och Urban City Reseach. Utvecklingspartiet demokraterna uppmanar kommunens ansvariga politiker, att precis som ovan nämnda organisationer, att ny bebyggelse i liknande områden tydligt ska representera en långsiktigt hållbar utveckling där kulturarvet tas tillvara bland annat enligt följande:

– Förvanskningen av kulturhistoriskt värdefulla miljöer ska hindras

– Utveckla metoder för att tillvarata kulturarvet i plan- och byggprocessen

Det finns stora möjligheter att utveckla Uppsala city till ett mycket attraktivare turistområde än idag. Det kräver betydligt bättre förmåga att klä området med fler intressanta berättelser och att områdets arkitektur är i harmoni.

Marius Domeika, Sakområdesledare kultur.

Karin Ericsson, styrelseledamot och sakområdesledare stadsbyggnad.

Ulf Tillman, styrelseledamot.

Stefan Hanna, partiledare.

Regionens hushållning brister

Akademiska psykiatrinshus

Region Uppsala behöver kraftigt förbättra sitt kvalitetsutvecklingsarbete inom sjukvården med fokus på den individ som har behov av sjukvårdsinsatser. Särskilt viktigt att förbättra stödet till invånare och avtalade regioners multisjuka. För att lyckas krävs en mycket bättre respekt än nu för kärnverksamheternas medarbetare och deras kompetens samt engagemang för sina vårduppdrag.

Medarbetare som i mycket större utsträckning starkt måste få påverka hur uppsatta mål ska uppnås. Större verksamhetsinflytande för personalen är mycket viktigare än att Regionråden skriver ”I vår budget höjer vi därför friskvårdsbidraget för alla till 2 500 kronor per person och år” (UNT 14/6). Det är självklart positivt men vi undrar om tidigare presenterade besparingskrav, på 400 miljoner kronor, kopplat till vårdpersonal på Akademiska sjukhuset ligger kvar? 

Det är helt nödvändigt att kraftigt förbättra Uppsalabornas tillgänglighet till barn- och ungdomspsykiatrin. Idag är den tillgängligheten bland de allra sämsta i Sverige. Hur ska ni konkret kraftigt förbättra tillgängligheten inom barn- och ungdomspsykiatrin? Ett seriöst kvalitetsledningsarbete leder mot minskade köer inom både psykiatrin samt kraftigt minskade operationsköer. 

Regionledningen för gärna tydligare redogöra för vilka reformer det är som ska bidra till att det bedömda gapet mellan intäkter och utgifter utan åtgärder uppgår till enorma 1,3 miljarder redan år 2030. Varför ska vi tro att ni lyckas bryta den negativa utveckling som regelbundet återkommit? Och vad är det som ska flyttas till andra vårdgivare ”både inom och utanför sjukvårdsregionen”? När regionråden skriver att gapet ska bekämpas genom att ”ökningen av antalet anställda dämpas” tror vi inte att de har koll på läget. 

Regionens styrande partier har tidigare uttryckt att kraftiga personalnedskärningar ska genomföras av vårdpersonal. Gäller det sparbetinget fortfarande som en del av det reformarbete som ska få ordning på en kraftigt misskött regional ekonomi? Och varför anser inte den regionala ledningen att administrationen kraftigt kan effektiviseras?

Anna Vesterberg, Styrelseledamot.

Lars O Ericsson, Styrelseledamot.


Tydlighet och folkomröstning efterfrågas i 10-miljardersfrågan om spårväg

Nu pressar det vänsterstöttade minoritetsstyret i Uppsala med Miljöpartiet, Liberalerna och Socialdemokraterna på ännu mer för att göra allt man kan för att försöka låsa in Uppsalaborna i byggplaner väldigt många av oss inte vill ha. Tyvärr har frågan tryckts framåt både under socialdemokratiskt och moderat ledarskap i både Uppsala kommun och Region Uppsala.

Det så kallade Uppsalapaketet har använt förstärkta behov av spårförbindelser mellan Uppsala och Stockholm som argument för att många partier massivt vill exploatera i Uppsala stads södra delar. Över 30 000 nya bostäder, och även utrymmen för offentliga och kommersiella verksamheter, på denna lilla del av kommunen.

Moderaterna i Uppsala kommun säger sig nu vara emot spårväg. Samtidigt röstar Moderaterna inte konsekvent emot allt som kan kopplas till spårvägsprojektet. Och hur är det med den som är huvudman för kollektivtrafiken, Region Uppsala? 

Vi kräver att Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna slutar tala med kluven tunga i den stora spårvägsfrågan. Det är Region Uppsala som är ansvariga för kollektivtrafiken och det politiska styret där är positiva till det föreslagna spårvägsprojektet. Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna, som ingår i Region Uppsalas styre tillsammans med Liberalerna och Miljöpartiet, måste tydligt bekänna färg i spårvägsfrågan! Det är den minsta ”varudeklaration” som dessa partier måste visa alla Uppsalabor i Uppsala kommun och inom Region Uppsala.

Utvecklingspartiet demokraterna, UP, förordar en mycket varsammare byggutveckling i Uppsalas södra stadsdelar. I vår tänkta byggutveckling av Uppsala finns inte behov av en spårvagnslösning. Vi vill att hela Uppsala kommun och region Uppsala ska stärkas. När behov finns av kapacitetsstark kollektivtrafik är vi för långa moderna elektrifierade bussystem. Att förbinda sig att anlägga spårväg med stora ekonomiska oklarheter, och utan att veta hur det kommer påverka Uppsalas försörjning av dricksvatten, är att förvalta väljarnas förtroende på ett ansvarslöst, nonchalant och slösaktigt sätt. Vi är också övertygade om att en satsning på spårväg i Uppsala stads södra delar kraftigt kommer att försvaga kollektivtrafiken i övriga Region Uppsala.

Utvecklingspartiet demokraterna menar att en så stor fråga som spårvägsfrågan, efter en seriös presentation av alternativen, i samband med kommun- och regionvalet 2022 ska vara föremål för en rådgivande folkomröstning. Hittills har projektet kantats av oseriösa antaganden, bristfälliga beslutsunderlag och ett ensidigt tryck på tjänstemännen om att det är spårväg som ska föreslås. Med alla osäkerhetsfaktorer inblandade kommer en spårvägslösning kosta regionens invånare minst 10 miljarder kronor.

Att på detta bristfälliga sätt driva fram ett ärende om en investering på många miljarder kronor är demokratiskt förkastligt. Om det blir verklighet kommer priset inte bara betalas av regionens invånare i form av massor av kostnader, det kommer också att innebära mycket sämre kollektivtrafik i stora delar av övriga kommunen och regionen. Vill invånarna i vår geografiskt stora region det?

Vi anser att det är viktigt att tätbefolkade delar av Uppsala i framtiden får kapacitetsstark kollektivtrafik. Bland dagens utredda alternativ anser vi att den bästa vägen framåt är med hjälp av långa elektrifierade bussystem (BRT) samt gärna anropsstyrda självgående minibussar. Vi anser att spårväg är en stor felinvestering för Uppsala kommun och Region Uppsala. En felinvestering som är uttryck för ett enormt slöseri och som även mycket negativt drabbar kommande generationer. Det är ett ekonomiskt vansinne och leder mot att kommunen i sin helhet utvecklas på ett oattraktivt sätt. Spårvägsplanerna, med en bro som kan kräva tung spårvägstrafik över Fyrisån, utsätter också vår dricksvattenförsörjning för oacceptabla risker. Gör om! Gör rätt! 

Karin Ericsson, Sakområdesledare stadsbyggnad.

Ola Lindberg, Sakområdesledare trafik och kollektivtrafik.

Stefan Hanna, Partiledare.

Nytt konstmuseeum i Fyrishov

Uppsala kommun har många brister på att få ordning på i kärnverksamheterna och för att bidra till ett tryggare lokalsamhälle. I ljuset av att det är fel att i nuläget prioritera kraftiga kostnadsökningar kopplat till ett konstmuseum så av de två alternativ som fanns med på kommunstyrelsen den 3 mars så förordar vi Kaniken. Främst av skälen att en ombyggnad där generellt bättre kan uppskattas prismässigt jämfört med Slottet. Också för att att det ligger mer tillgängligt och bättre kan bidra till att få liv i Uppsala City.

Med fördel skulle även delar av den planerade ombyggnationen på Fyrishov kunna inrymma ett konstmuseum som klarar konstnärsägarnas krav. Kommunens möjligheter att då dela på många fasta kostnader är omfattande.

Ombyggnaden av Fyrishov för att även passa konst blir mycket billigare än byggprojekten på Slottet. Samordningsvinster uppstår med andra kommunala verksamheter kopplade till Uppsalas mest besökta anläggning Fyrishov. Reception, restaurang, kiosk, toaletter med mera som finns kan fylla än mer nytta. Vi vill även att Fyrishov görs till ett äldrecentrum för sociala aktiviteter och friskvård samt att där även inryms en vårdcentral fokuserad på geriatrik. Idag hyr kommunen bara runt 30 procent av tiderna i Fyrishovs 14 olika hallar för idrott. Ett konstmuseum där skulle inte försämra för den viktiga idrottsrörelsen. Gf Uppsalaflickorna måste också stöttas med att få bygga en ny gymnastikarena med fokus på fysiska aktiviteter och rehab.

Om kommunen också byter mark med Bonova kan den närliggande Seminarieparken rustas upp till en rekreations- och kulturpark.

Vi menar att Slottet ska avskrivas som alternativ till plats för konstmuseum och att Kaniken eller Fyrishov ska övervägas i stället.

Lars O Ericsson, styrelseledamot
Jörgen Cavelind, sakområdesledare Idrott
Marius Domeika, sakområdesledare Kultur
Amanda Anden, styrelseledamot

Uppsalaborna ska få rösta om konstmuseum

Vill vänsterstyret att Uppsala ska locka med en ny attraktion genom en Vasa-hiss? Associationerna går till kända begrepp som Vasaloppet och Cykelvasan med sitt respektfulla rykte. Men den uppmärksamhet Vasa-hissen fått är mest uttalanden som galenskap, ingrepp i historisk miljö osv.

Förslaget att modernisera konstmuseet på Slottet och då bygga en utomhushiss, en Vasa-hiss, för att göra museet tillgängligt är dåligt. Om vi bortser ifrån att vi anser att Uppsalas kulturliv kan stärkas genom andra prioriteringar än detta projekt är den demokratiska hanteringen mycket dålig.

Vi anser att Uppsalaborna ska få göra sin röst hörd i rådgivande omröstningar, det viss säga få rösta mellan Kaniken och Slottet. I detta fall respekterar inte det centralistiska styret i kommunen att frågan avgörs ens i kulturnämnden – eller i kommunfullmäktige.

Utifrån de material vi kunnat ta del av anser vi att Kaniken är det bästa alternativet utifrån tillgänglighet, lockande för besökare, respekt för kommunens arkitekturpolicy, bidra till ett attraktivare city samt ett driftskostnadsperspektiv. 

Slottet har sitt eget attraktionsvärde, med sin intressanta historiska miljö. Där finns berättelser om till Sveriges storhetstider, utmärkta utställningar och omtyckt som plats för evenemang. Med fördel skulle kopplingen till Botaniska trädgården stärkas. Det skulle vara med ytterligare historiska berättelser och länkas ihop med attraktioner till det stora intresset för trädgårdar/historiska trädgårdar. Självklart där vetenskapspersoner som Linné passar in, och varför inte mer inslag av Uppsalas vetenskapliga kunskaper om evolutionslära. En sådan utveckling skulle stärka Uppsalas attraktionskraft utan att förstöra parkmiljön kring Slottet. 

Ångkvarn tycker vi hade varit den bästa placeringen då city skulle fått ett nytt modernt besöksmål. Av kvarvarande alternativ är Kaniken det bästa med goda utvecklingsmöjligheter och utomordentlig tillgänglighet i city. Vasa-hissen kommer bli dyr och kommer vare sig bidra till att lyfta Uppsalas kulturliv eller turistattraktion. Dessutom är riskerna stora att ett byggprojekt vid Slottet blir mycket dyrare än beräknat, och då drabbar kostnadsökningarna Uppsalaborna ännu mer.

Till Erik Pelling och hans kamrater säger vi bara Gör om! Gör rätt! 

Marius Domeika, Sakområdesledare Kultur

Amanda Andén, styrelseledamot

Karin Ericsson, medlem

Förstörelsen av Seminariets kulturvärden måste hindras

Seminariet före 1969

Vem skulle ha mage att måla dit en baddräkt på Anders Zorns tavlor med nakna badande kvinnor? Ingen förmodligen, men det händer ändå hela tiden i våra värdefulla kulturhistoriska miljöer. Historielösa tjänstepersoner, ambitiösa arkitekter och politiker i Uppsala tillåter hela tiden nya exploateringar att ”rita om” unika kulturmiljöer i Uppsala.

Förstörelsen av kvarteret Seminariets viktiga kulturvärden måste hindras. Att i stället utveckla kvarteret till ett kultur- och rekreationsområde skulle stärka hela Uppsala som bostads- och besöksort. 

Kvarteret Seminariet är ett typiskt exempel på denna klåfingrighet. På kommunfullmäktige den 25 januari beslutade Socialdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet, med stöd av Moderaterna och Vänsterpartiet, att tillåta nybyggnation av 110 bostäder i ett känsligt kulturmiljöområde. Politikers okunnighet och brist på känsla för den kulturhistoriska helhetsmiljön är slående. Seminarieanläggningen är den enda i Sverige som finns kvar i sin helhet. Den borde i stället utvecklas till en värdefull symbol för folkskolans betydelse som bidragit till utvecklingen av det välfärdssamhälle som Sverige blivit. 

Seminarieanläggningen är bevarad i sin helhet utifrån ursprungliga ideal om egen odling/lära om växter i en genomtänkt trädgårdsanläggning, god hälsa med gymnastikhall och fotbollsplan. Mot norr anlades en skyddsplantering vars syfte var att skydda trädgården mot nordanvinden. I nuvarande detaljplaneförslag försvinner denna skog av ca 110 träd och ersätts av 110 bostäder. Området borde istället utgöra en park för allmänheten och inte förvandlas till en grönyta mellan privata fastigheter som genomförandet av detaljplanen leder till.

I liknelsen med Anders Zorns målningar har majoriteten av politikerna i och med antagandet av detaljplanen för kvarteret Seminariet tillåtit att de nakna badande kvinnorna i Zorn-målningarna försetts med baddräkt och badboll i händerna. Vem skulle tillåta detta brott mot konstnärens verk? Den av många illa omtyckta DDR-kopian som många av samma politiker försvarar exemplifierar också en kluven tunga. 

Uppsalabor och föreningar har uttryckligen protesterat mot förslaget och tidigare detaljplaneförslag gällande kvarteret Seminariet. Överklagan angående ett första detaljplaneförslag skickades in till Mark- och miljödomstolen samt Mark-och miljööverdomstolen, och ledde då till ett upphävande av detaljplanen. Ändå fortsätter kommunen med detaljplanearbetet med ett nytt bebyggelsealternativ på exploatörens initiativ.

Andra exempel, men som inte kommit lika långt i detaljplaneringen, är bostäder i kvarteret Trudhem (vid före detta tingshuset vid Österplan) och byggandet i Odinslund med lokaler och lägenheter för forskare samt utställningslokaler. Båda förslagen berör känsliga kulturmiljöer och byggnader med betydande kulturhistoria. I detaljplanehandlingarna beskrivs kulturmiljön, men i förslagen till byggande syns inte de hänsyn som förväntas utan den moderna funktionella arkitekturen dominerar. Att inte göra förslagen mer hänsynsfulla visar på en rädsla att uppfattas som bakåtsträvare. I kommunens arkitekturpolicy anges sju begrepp som utgångspunkt där ”Sammanhang” och ”Befintliga värden” är viktiga begrepp när det gäller kulturmiljöer. Inget av detta tas det hänsyn till i exemplen ovan. I planhandlingarna bestäms ofta en ”god arkitektonisk kvalitet”, men det säger inget om ifall byggnadsstilen som föreslås egentligen passar in i området. 

Exemplet med förstörelsen av kvarteret Seminariets viktiga kulturvärden måste hindras. I stället vill vi utveckla metoder för att bättre tillvarata kulturarvet i plan- och byggprocessen och att kommunen byter mark med den nuvarande ägaren av kvarteret Seminariet.

Karin Ericsson, fd ledamot, plan- och byggnadsnämnden

Marius Domeika, sakområdesledare Kultur

Stefan Hanna, partiledare

Studiemiljön i Uppsala måste förbättras!

Featured Video Play Icon

Ett samhälle som tappar sin förmåga att brett och framgångsrikt utbilda sina invånare kommer steg för steg tappa konkurrenskraft. Lärarförbundets senaste skolranking av Sveriges kommuner är en sorglig läsning för Uppsala. Uppsala har varit utbildningsstad sedan medeltiden och fick Nordens första universitet år 1477. Idag hamnar lärdomsstaden Uppsala på plats 216 av 290. Det är oacceptabelt och ett underbetyg!

För att säkerställa en betydligt bättre studiemiljö måste våra lärare vara behöriga, lärartätheten stärkas, lärarlönerna vara konkurrenskraftiga, elevers meritvärde i åk 9 kraftigt höjas, andelen elever som fullföljer gymnasiet måste bli minst 50 procent bättre och brottsligheten på våra skolor kraftfullare bekämpas!

Gemensamt för de kommuner som har en bottenrankning är att de har liten resurstilldelning, låg lärartäthet och låga lärarlöner. Det finns inga ursäkter för att det ser ut på detta sätt. Uppsala ska minst höra till topp 50!

Det politiska ledarskapet har stor betydelse för att vi ska lyckas. När skolan misslyckas med sin förmåga att matcha våra barn framgångsrikt att nå sin bildningsförmåga påverkar det vårt näringsliv och övriga samhället mycket negativt.

I kombination med Brottsförebyggande rådets Skolundersökning om brott 2019 är det tydligt att studiemiljön i våra skolor är oacceptabel. Omkring hälften av alla elever i årskurs nio har utsatts för brott minst en gång under de senaste tolv månaderna. På våra skolor sker stölder, sexualbrott och misshandel. Att drygt hälften av eleverna uppger att de själva har begått något brott de senaste 12 månaderna är anmärkningsvärt. Majoriteten av dem som uppger att de begått brott svarar också att de utsatts för brott under samma period. Det är en helt oacceptabel studiemiljö för våra barn och unga.

Alice Hult, Sakområdesledare Utbildning

Hansi Stafbom, Sakområdesledare Trygghet

Gunnel Jägare, Lösningsområdesledare partistyrelsen

Bygg bostäder som Uppsalaborna har råd med

uppsala tågstation

Den avtagsväg som minoritetsstyret S, L och MP slagit in på riskerar att leda rakt in i en återvändsgränd. En fortsatt färd kan resultera i att kommunens skattebetalare i flera bemärkelser kommer att få betala dyrt för ett byggande som har en inriktning som en stor andel invånare egentligen antingen inte vill ha eller inte har råd med. Det är nödvändigt att gå från ord till handling och påskynda byggande av samhällsbostäder som en del i nya bostadsområden.

En genomgång av lediga hyreslägenheter i Uppsala under vecka 42 hos Uppsala bostadsförmedling ger klara besked. Bristen på hyresbostäder med rimliga hyror är lika uppenbar som hyresskillnaden mellan nyproduktion och det äldre beståndet. Exempelvis är hyran för en trea i det äldre lediga beståndet mellan 85 och 122 kronor per kvadratmeter och månad och i det nya mellan 165 och 174 kronor per kvadratmeter och månad. En trea i nyproduktion med en månadshyra på 13 200 kan jämföras med en hyra på 7 100 kronor för en lägenhet med samma yta i det äldre beståndet. Hyran i kransorternas nyproduktion är något lägre än motsvarande produktion i Uppsala stad.

Antalet sökande per lägenhet i Uppsalas gamla bestånd är mellan 35 och 415 stycken, i det nyare mellan 9 och 19. Tendensen är densamma oavsett lägenhetsyta. Tar vi hänsyn till att kötiden är cirka 10 år för att komma i fråga för en mindre lägenhet i Uppsala stad blir problemet än mer uppenbart.

Kan en låginkomsttagare betala hyran med egen arbetsinkomst med de hyror som dagens nyproducerade hyreslägenheter har? Knappast! Om hyresnivån i Uppsala varit mer i paritet med den i det äldre allmännyttiga beståndet skulle många av dem, med ett avsevärt mer begränsat bidrag än i dag, kunna betala eget boende.

Det är inte sunt, ur vare sig ett individ- eller samhällsekonomiskt perspektiv, att placera människor som får stora hyresbidrag i nyproducerade lägenheter med höga hyror. Vi vill förändra bostadsbyggandet i Uppsala kommun. Ett av delmålen är att få hyrorna i delar av företrädesvis allmännyttans bostadsbestånd på en betydligt lägre nivå än dagens.

Vi vill åstadkomma det genom att utgå från invånarnas verkliga behov och betalningsförmåga, tillämpa rådande bestämmelser och byggnormer och anpassa byggandet utifrån detta. Det finns etablerade svenska byggnadsmetoder som sänker produktionskostnaden rejält, uppfyller byggnormen och har god kvalitet.

En generös och villkorad kommunal markpolitik, en omfördelning av statliga subventioner samt en integrering av den här typen av samhällsbostäder i det allmännyttiga bostadsbeståndet skulle göra skillnad i möjligheten att både få tillgång till och kunna betala sin hyra med i huvudsak egna medel.

Med en ändamålsenlig syn på byggandet vill vi föra en stadsbyggnadspolitik som motsvarar vad invånarna i Uppsala kommun verkligen vill ha och i den takt förutsättningarna medger vid varje given tid.

Att bygga samhällsbostäder är ett sätt att anpassa och optimera bostadsbeståndet till verklig betalningsförmåga. Den politiken tar oss ur återvändsgränden och bidrar till att minska skattebetalarnas kostnader samtidigt som skatteintäkterna ökar. Dessa bostäder blir också utmärkta introduktionsbostäder för många invånare i behov av en bostad, vilket är avgörande för en fortsatt positiv utveckling av vår kommun och region.

Matts Ytterström, Styrelseledamot

Stefan Hanna, Partiledare

Ulf Tillman, Styrelseledamot

Gunnel Jägare, Styrelseledamot och sakområdesledare för skolan

Amanda Andén, Styrelseledamot

Uppsalas energistrategi ska innehålla vätgas

Vätgas

År 2018 utnämndes Uppsala kommun till Årets globala klimatstad i världen. Minoritetsstyret, S, L och MP går sedan dess i gamla fotspår och driver inte på energilösningar som anpassas till nutidens stora möjligheter. Utvecklingen är snabb inom energiområdet. För en tid sedan sade ordföranden i EU-kommissionens klimatråd, Diederik Samsom, i en intervju med Reuters: ”Vi kan ta ett jättekliv mot vätgasekonomin.” Den internationella energimyndigheten IEA:s generaldirektör, Faith Birol, säger att vätgastekniken ”är redo att ta en huvudroll” (Nyhetsbyrån Direkt 200508).

I flera europeiska länder, exempelvis Nederländerna och Portugal men även i Australien, avvecklas kolkraften och man investerar i stället stora summor i vätgassektorn. Portugal planerar dessutom redan för export av delar av sin vätgasproduktion. Nationer som Tyskland, Storbritannien och Japan börjar också få en vätgasstrategi på plats. Bil-, lastbils-, tåg- och flygmotortillverkare satsar enorma summor på utvecklingen av eldrift genom vätgasteknologin.

Vi producerar, än så länge, tillräckligt med el i landet men har stora problem med distributionen av den. En stor konkurrent om Uppsalas elbehov är Gävle. När Microsoft inom några år tar sina serverhallar i drift i Ersbo innebär det en energiåtgång motsvarande 1 terawattimme per år vilket ungefär motsvarar ett stålverk eller åtminstone cirka 30 procent av Uppsala läns totala elförbrukning. Det är sannolikt ett elektricitetsbehov som Uppsala ska konkurrera om i framtiden i ett nät som är kraftigt underdimensionerat. 

En förutsättning för att växa och elektrifiera i stor omfattning är god tillgång till energi. Att, som minoritetsstyret, diskontera mångmiljardkostnader för infrastruktur med mera grundat på en befolkning på fler än 340 000 invånare är, i ett läge med hotande energibrist, att spela högt med skattebetalarnas pengar. Uppsala är i stort behov av en kompletterande energikälla för att inte försättas i en besvärlig krissituation inom en snar framtid.

Vi anser att vätgas är detta framtida energialternativ och -komplement. Den kan produceras grönt och lokalt via solceller och svensk bränslecellsteknik. Vätgasen är energieffektiv, renare än biogas, ger vattenånga som restprodukt och kan dessutom lagras. Den biogas Uppsala kommun idag producerar kan på ett smidigt sätt omvandlas till vätgas.

Det är nödvändigt att redan nu också planera för vätgasen ur ett konsumentperspektiv. Vi behöver både förse såväl tunga som lätta vätgasdrivna fordon från övriga Europa med drivmedel och planera för tankställen för alla vätgasdrivna fordon som, inom sannolikt kortare tid än 5 år, kommer att köpas i vår kommun och övriga Sverige. Även kollektivtrafiken behöver ställas om till en ändamålsenlig fordonspark med krav på en tidsenlig och miljövänlig effektiv eldrift som räcker till avsevärt mer än enbart halva regionala elbussflottan som förhållandet är i dag.

Utvecklingspartiet demokraterna anser att Uppsala behöver en ny fossilfri energistrategi. Det är betydligt klokare att vi i Uppsala redan i dag investerar i en framtidsinriktad, modern och effektiv energi- och kollektivtrafiklösning än slösar 10-tals miljarder av våra skattemedel på en omodern spårväg. På så sätt visar vi dessutom vår vilja att fortsätta vara den framtidsinriktade, högteknologiska och vetenskapsinriktade stad vi ska vara.

Matts Ytterström, sakområdesledare Utvecklingspartiet demokraterna

Ulf Tillman, styrelseledamot Utvecklingspartiet demokraterna

Amanda Andén, styrelseledamot Utvecklingspartiet demokraterna

Vi kräver att Uppsala utvecklas mer attraktivt

uppsala tågstation

Det är tydligt att nuvarande styre i Uppsala inte når upp ens till deras egna ambitioner och policys. Ska vi skapa ett bättre och mer attraktivt Uppsala så behövs alternativ från Utvecklingspartiet demokraterna.

När nuvarande arkitekturpolicy antogs av Uppsalas kommunfullmäktige i januari 2017 fanns en bred politisk samsyn kring att säkerställa att Uppsala byggnadsmässigt utvecklas på ett attraktivt och sammanhängande sätt. Tanken med arkitekturpolicyn var att säkerställa en lägsta kvalitetsnivå och samtidigt utveckla Uppsalas identitet. I policyn står att hänsyn ska tas till befintliga värden och ”Allt i den byggda miljön ingår i en helhet och ska alltid ses i hela sitt sammanhang, hur det samspelar med både Uppsala i stort och med den direkta närmiljön.” I policyn anges också att det som byggs ska ta sin utgångspunkt i sju begrepp som tillsammans och var för sig definierar vad som skall betraktas som kvalitet i den byggda miljön. Begreppen är: sammanhang, skala, grönt, befintliga värden, god livsmiljö, samverkan och tillgängligt.

Trots detta har plan- och byggnadsnämnden de senaste åren antagit flera planprogram och detaljplaner som vi anser påtagligt bryter mot policyn. Det är inte meningsfullt att kommunen lägger massor av tid och skattepengar på liknande dokument om de inte är starkt förankrade bland såväl kommunens medborgare som en majoritet av politikerna.

Den exploatering som kommunen idag vill genomdriva i Uppsalas södra stadsdelar visar att arkitekturpolicyn i praktiken inte efterlevs. Istället riskerar kommunen att upprepa miljonprogrammets misstag. Många av de stadsdelar som uppfördes under miljonprogrammet har präglats av social, ekonomisk och etnisk segregation. Vi vill att Uppsala istället ska utvecklas på ett attraktivt och inkluderande sätt. Vi vet av erfarenhet att stadsdelar utvecklas till att bli attraktiva när boendemiljöerna också är det.

I flera UNT-artiklar framgår det att ett eget småhus är en mycket eftertraktad boendeform. Ensidigt fokus på att bygga många och höga flerbostadshus skapar inte den attraktionskraft som behövs för att attrahera och behålla människor i företagen, universiteten, sjukhusen, äldreomsorgen och annan viktig verksamhet i vår kommun.
Vi vet att kompetensförsörjningen av högkvalificerade personer är en stor utmaning för hela Mälardalsregionen. I konkurrensen om dessa människor är faktorer som boendemiljö, tillgången till attraktiva arbeten, fritidsaktiviteter och nöjen avgörande. Vi har förmånen att bo i en stad som ligger i Sveriges bästa område för att driva företag och för att hitta jobb. Vi vill att Uppsala ska ha en stark egen livskraft. Med det menar vi att Uppsala på egna meriter ska vara attraktivt att bo i. Då krävs också betydligt fler villabyggen än vad som planeras för i dagsläget.

I dag har Uppsala kommun drygt 230.000 invånare varav omkring 18.000 regelbundet pendlar till Stockholm och cirka 6.800 i motsatt riktning. I det sammanhanget anser vi att det är fel att välja en väg som innebär att vi binder fast oss vid ett paket som består av tusentals felprojekterade bostäder och en fyrspårig järnvägsförbindelse till Stockholm i utbyte mot ett bidrag till en gammaldags och extremt dyr spårvägslösning. Vi vill inte att Uppsala ska utvecklas till en sovstad till Stockholm. Vi anser att verksamhetslokaler, bostäder, fyrspår och kollektivtrafik ska utvecklas utifrån egna meriter och bära sina egna kostnader. Vi anser också att det är angeläget att utreda möjligheten att ersätta fyrspårslösningen med det beprövade signalsystemet AIS som innebär betydande besparingar i både tid och investeringskostnader.

Den nuvarande planerade utvecklingen av Uppsala kommer knappast att attrahera de viktiga kompetenser vi behöver knyta till oss, vilket är avgörande för att Uppsala kommun ska utvecklas attraktivt och konkurrenskraftigt. Det nuvarande politiska minoritetsstyrets kraftiga och ensidiga fokus på volymbyggande medför att vi tappar attraktionskraft bland den toppkompetens vi behöver för att säkra en positiv framtid för alla Uppsalas invånare.

Uppsala behöver en politik som i allt väsentligt utgår ifrån nuvarande invånares behov och säkerställer en attraktiv utveckling av både landsbygd och stad. Politiken behöver tillfredsställa krav på högkvalitativ service till alla i vår kraftigt växande del av Sverige. Med en klokare stadsbyggnadspolitik vill Utvecklingspartiet demokraterna göra vår kommun attraktiv att bo och verka i. I den befintliga Översiktsplanen från 2016 uttrycks ambitionen att ”Uppsala är en föregångare i ansvarsfull samhällsutveckling”. Nuvarande utveckling matchar inte den ambitionen.

Ulf Tillman, Partistyrelseledamot i Utvecklingspartiet demokraterna, UP
Matts Ytterström, Sakområdesledare i Utvecklingspartiet demokraterna, UP
Stefan Hanna, Partiledare, Utvecklingspartiet demokraterna, UP