Förstörelsen av Seminariets kulturvärden måste hindras

Seminariet före 1969

Vem skulle ha mage att måla dit en baddräkt på Anders Zorns tavlor med nakna badande kvinnor? Ingen förmodligen, men det händer ändå hela tiden i våra värdefulla kulturhistoriska miljöer. Historielösa tjänstepersoner, ambitiösa arkitekter och politiker i Uppsala tillåter hela tiden nya exploateringar att ”rita om” unika kulturmiljöer i Uppsala.

Förstörelsen av kvarteret Seminariets viktiga kulturvärden måste hindras. Att i stället utveckla kvarteret till ett kultur- och rekreationsområde skulle stärka hela Uppsala som bostads- och besöksort. 

Kvarteret Seminariet är ett typiskt exempel på denna klåfingrighet. På kommunfullmäktige den 25 januari beslutade Socialdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet, med stöd av Moderaterna och Vänsterpartiet, att tillåta nybyggnation av 110 bostäder i ett känsligt kulturmiljöområde. Politikers okunnighet och brist på känsla för den kulturhistoriska helhetsmiljön är slående. Seminarieanläggningen är den enda i Sverige som finns kvar i sin helhet. Den borde i stället utvecklas till en värdefull symbol för folkskolans betydelse som bidragit till utvecklingen av det välfärdssamhälle som Sverige blivit. 

Seminarieanläggningen är bevarad i sin helhet utifrån ursprungliga ideal om egen odling/lära om växter i en genomtänkt trädgårdsanläggning, god hälsa med gymnastikhall och fotbollsplan. Mot norr anlades en skyddsplantering vars syfte var att skydda trädgården mot nordanvinden. I nuvarande detaljplaneförslag försvinner denna skog av ca 110 träd och ersätts av 110 bostäder. Området borde istället utgöra en park för allmänheten och inte förvandlas till en grönyta mellan privata fastigheter som genomförandet av detaljplanen leder till.

I liknelsen med Anders Zorns målningar har majoriteten av politikerna i och med antagandet av detaljplanen för kvarteret Seminariet tillåtit att de nakna badande kvinnorna i Zorn-målningarna försetts med baddräkt och badboll i händerna. Vem skulle tillåta detta brott mot konstnärens verk? Den av många illa omtyckta DDR-kopian som många av samma politiker försvarar exemplifierar också en kluven tunga. 

Uppsalabor och föreningar har uttryckligen protesterat mot förslaget och tidigare detaljplaneförslag gällande kvarteret Seminariet. Överklagan angående ett första detaljplaneförslag skickades in till Mark- och miljödomstolen samt Mark-och miljööverdomstolen, och ledde då till ett upphävande av detaljplanen. Ändå fortsätter kommunen med detaljplanearbetet med ett nytt bebyggelsealternativ på exploatörens initiativ.

Andra exempel, men som inte kommit lika långt i detaljplaneringen, är bostäder i kvarteret Trudhem (vid före detta tingshuset vid Österplan) och byggandet i Odinslund med lokaler och lägenheter för forskare samt utställningslokaler. Båda förslagen berör känsliga kulturmiljöer och byggnader med betydande kulturhistoria. I detaljplanehandlingarna beskrivs kulturmiljön, men i förslagen till byggande syns inte de hänsyn som förväntas utan den moderna funktionella arkitekturen dominerar. Att inte göra förslagen mer hänsynsfulla visar på en rädsla att uppfattas som bakåtsträvare. I kommunens arkitekturpolicy anges sju begrepp som utgångspunkt där ”Sammanhang” och ”Befintliga värden” är viktiga begrepp när det gäller kulturmiljöer. Inget av detta tas det hänsyn till i exemplen ovan. I planhandlingarna bestäms ofta en ”god arkitektonisk kvalitet”, men det säger inget om ifall byggnadsstilen som föreslås egentligen passar in i området. 

Exemplet med förstörelsen av kvarteret Seminariets viktiga kulturvärden måste hindras. I stället vill vi utveckla metoder för att bättre tillvarata kulturarvet i plan- och byggprocessen och att kommunen byter mark med den nuvarande ägaren av kvarteret Seminariet.

Karin Ericsson, fd ledamot, plan- och byggnadsnämnden

Marius Domeika, sakområdesledare Kultur

Stefan Hanna, partiledare

Studiemiljön i Uppsala måste förbättras!

Featured Video Play Icon

Ett samhälle som tappar sin förmåga att brett och framgångsrikt utbilda sina invånare kommer steg för steg tappa konkurrenskraft. Lärarförbundets senaste skolranking av Sveriges kommuner är en sorglig läsning för Uppsala. Uppsala har varit utbildningsstad sedan medeltiden och fick Nordens första universitet år 1477. Idag hamnar lärdomsstaden Uppsala på plats 216 av 290. Det är oacceptabelt och ett underbetyg!

För att säkerställa en betydligt bättre studiemiljö måste våra lärare vara behöriga, lärartätheten stärkas, lärarlönerna vara konkurrenskraftiga, elevers meritvärde i åk 9 kraftigt höjas, andelen elever som fullföljer gymnasiet måste bli minst 50 procent bättre och brottsligheten på våra skolor kraftfullare bekämpas!

Gemensamt för de kommuner som har en bottenrankning är att de har liten resurstilldelning, låg lärartäthet och låga lärarlöner. Det finns inga ursäkter för att det ser ut på detta sätt. Uppsala ska minst höra till topp 50!

Det politiska ledarskapet har stor betydelse för att vi ska lyckas. När skolan misslyckas med sin förmåga att matcha våra barn framgångsrikt att nå sin bildningsförmåga påverkar det vårt näringsliv och övriga samhället mycket negativt.

I kombination med Brottsförebyggande rådets Skolundersökning om brott 2019 är det tydligt att studiemiljön i våra skolor är oacceptabel. Omkring hälften av alla elever i årskurs nio har utsatts för brott minst en gång under de senaste tolv månaderna. På våra skolor sker stölder, sexualbrott och misshandel. Att drygt hälften av eleverna uppger att de själva har begått något brott de senaste 12 månaderna är anmärkningsvärt. Majoriteten av dem som uppger att de begått brott svarar också att de utsatts för brott under samma period. Det är en helt oacceptabel studiemiljö för våra barn och unga.

Alice Hult, Sakområdesledare Utbildning

Hansi Stafbom, Sakområdesledare Trygghet

Gunnel Jägare, Lösningsområdesledare partistyrelsen

Bygg bostäder som Uppsalaborna har råd med

uppsala tågstation

Den avtagsväg som minoritetsstyret S, L och MP slagit in på riskerar att leda rakt in i en återvändsgränd. En fortsatt färd kan resultera i att kommunens skattebetalare i flera bemärkelser kommer att få betala dyrt för ett byggande som har en inriktning som en stor andel invånare egentligen antingen inte vill ha eller inte har råd med. Det är nödvändigt att gå från ord till handling och påskynda byggande av samhällsbostäder som en del i nya bostadsområden.

En genomgång av lediga hyreslägenheter i Uppsala under vecka 42 hos Uppsala bostadsförmedling ger klara besked. Bristen på hyresbostäder med rimliga hyror är lika uppenbar som hyresskillnaden mellan nyproduktion och det äldre beståndet. Exempelvis är hyran för en trea i det äldre lediga beståndet mellan 85 och 122 kronor per kvadratmeter och månad och i det nya mellan 165 och 174 kronor per kvadratmeter och månad. En trea i nyproduktion med en månadshyra på 13 200 kan jämföras med en hyra på 7 100 kronor för en lägenhet med samma yta i det äldre beståndet. Hyran i kransorternas nyproduktion är något lägre än motsvarande produktion i Uppsala stad.

Antalet sökande per lägenhet i Uppsalas gamla bestånd är mellan 35 och 415 stycken, i det nyare mellan 9 och 19. Tendensen är densamma oavsett lägenhetsyta. Tar vi hänsyn till att kötiden är cirka 10 år för att komma i fråga för en mindre lägenhet i Uppsala stad blir problemet än mer uppenbart.

Kan en låginkomsttagare betala hyran med egen arbetsinkomst med de hyror som dagens nyproducerade hyreslägenheter har? Knappast! Om hyresnivån i Uppsala varit mer i paritet med den i det äldre allmännyttiga beståndet skulle många av dem, med ett avsevärt mer begränsat bidrag än i dag, kunna betala eget boende.

Det är inte sunt, ur vare sig ett individ- eller samhällsekonomiskt perspektiv, att placera människor som får stora hyresbidrag i nyproducerade lägenheter med höga hyror. Vi vill förändra bostadsbyggandet i Uppsala kommun. Ett av delmålen är att få hyrorna i delar av företrädesvis allmännyttans bostadsbestånd på en betydligt lägre nivå än dagens.

Vi vill åstadkomma det genom att utgå från invånarnas verkliga behov och betalningsförmåga, tillämpa rådande bestämmelser och byggnormer och anpassa byggandet utifrån detta. Det finns etablerade svenska byggnadsmetoder som sänker produktionskostnaden rejält, uppfyller byggnormen och har god kvalitet.

En generös och villkorad kommunal markpolitik, en omfördelning av statliga subventioner samt en integrering av den här typen av samhällsbostäder i det allmännyttiga bostadsbeståndet skulle göra skillnad i möjligheten att både få tillgång till och kunna betala sin hyra med i huvudsak egna medel.

Med en ändamålsenlig syn på byggandet vill vi föra en stadsbyggnadspolitik som motsvarar vad invånarna i Uppsala kommun verkligen vill ha och i den takt förutsättningarna medger vid varje given tid.

Att bygga samhällsbostäder är ett sätt att anpassa och optimera bostadsbeståndet till verklig betalningsförmåga. Den politiken tar oss ur återvändsgränden och bidrar till att minska skattebetalarnas kostnader samtidigt som skatteintäkterna ökar. Dessa bostäder blir också utmärkta introduktionsbostäder för många invånare i behov av en bostad, vilket är avgörande för en fortsatt positiv utveckling av vår kommun och region.

Matts Ytterström, Styrelseledamot

Stefan Hanna, Partiledare

Ulf Tillman, Styrelseledamot

Gunnel Jägare, Styrelseledamot och sakområdesledare för skolan

Amanda Andén, Styrelseledamot

Uppsalas energistrategi ska innehålla vätgas

Vätgas

År 2018 utnämndes Uppsala kommun till Årets globala klimatstad i världen. Minoritetsstyret, S, L och MP går sedan dess i gamla fotspår och driver inte på energilösningar som anpassas till nutidens stora möjligheter. Utvecklingen är snabb inom energiområdet. För en tid sedan sade ordföranden i EU-kommissionens klimatråd, Diederik Samsom, i en intervju med Reuters: ”Vi kan ta ett jättekliv mot vätgasekonomin.” Den internationella energimyndigheten IEA:s generaldirektör, Faith Birol, säger att vätgastekniken ”är redo att ta en huvudroll” (Nyhetsbyrån Direkt 200508).

I flera europeiska länder, exempelvis Nederländerna och Portugal men även i Australien, avvecklas kolkraften och man investerar i stället stora summor i vätgassektorn. Portugal planerar dessutom redan för export av delar av sin vätgasproduktion. Nationer som Tyskland, Storbritannien och Japan börjar också få en vätgasstrategi på plats. Bil-, lastbils-, tåg- och flygmotortillverkare satsar enorma summor på utvecklingen av eldrift genom vätgasteknologin.

Vi producerar, än så länge, tillräckligt med el i landet men har stora problem med distributionen av den. En stor konkurrent om Uppsalas elbehov är Gävle. När Microsoft inom några år tar sina serverhallar i drift i Ersbo innebär det en energiåtgång motsvarande 1 terawattimme per år vilket ungefär motsvarar ett stålverk eller åtminstone cirka 30 procent av Uppsala läns totala elförbrukning. Det är sannolikt ett elektricitetsbehov som Uppsala ska konkurrera om i framtiden i ett nät som är kraftigt underdimensionerat. 

En förutsättning för att växa och elektrifiera i stor omfattning är god tillgång till energi. Att, som minoritetsstyret, diskontera mångmiljardkostnader för infrastruktur med mera grundat på en befolkning på fler än 340 000 invånare är, i ett läge med hotande energibrist, att spela högt med skattebetalarnas pengar. Uppsala är i stort behov av en kompletterande energikälla för att inte försättas i en besvärlig krissituation inom en snar framtid.

Vi anser att vätgas är detta framtida energialternativ och -komplement. Den kan produceras grönt och lokalt via solceller och svensk bränslecellsteknik. Vätgasen är energieffektiv, renare än biogas, ger vattenånga som restprodukt och kan dessutom lagras. Den biogas Uppsala kommun idag producerar kan på ett smidigt sätt omvandlas till vätgas.

Det är nödvändigt att redan nu också planera för vätgasen ur ett konsumentperspektiv. Vi behöver både förse såväl tunga som lätta vätgasdrivna fordon från övriga Europa med drivmedel och planera för tankställen för alla vätgasdrivna fordon som, inom sannolikt kortare tid än 5 år, kommer att köpas i vår kommun och övriga Sverige. Även kollektivtrafiken behöver ställas om till en ändamålsenlig fordonspark med krav på en tidsenlig och miljövänlig effektiv eldrift som räcker till avsevärt mer än enbart halva regionala elbussflottan som förhållandet är i dag.

Utvecklingspartiet demokraterna anser att Uppsala behöver en ny fossilfri energistrategi. Det är betydligt klokare att vi i Uppsala redan i dag investerar i en framtidsinriktad, modern och effektiv energi- och kollektivtrafiklösning än slösar 10-tals miljarder av våra skattemedel på en omodern spårväg. På så sätt visar vi dessutom vår vilja att fortsätta vara den framtidsinriktade, högteknologiska och vetenskapsinriktade stad vi ska vara.

Matts Ytterström, sakområdesledare Utvecklingspartiet demokraterna

Ulf Tillman, styrelseledamot Utvecklingspartiet demokraterna

Amanda Andén, styrelseledamot Utvecklingspartiet demokraterna

Vi kräver att Uppsala utvecklas mer attraktivt

uppsala tågstation

Det är tydligt att nuvarande styre i Uppsala inte når upp ens till deras egna ambitioner och policys. Ska vi skapa ett bättre och mer attraktivt Uppsala så behövs alternativ från Utvecklingspartiet demokraterna.

När nuvarande arkitekturpolicy antogs av Uppsalas kommunfullmäktige i januari 2017 fanns en bred politisk samsyn kring att säkerställa att Uppsala byggnadsmässigt utvecklas på ett attraktivt och sammanhängande sätt. Tanken med arkitekturpolicyn var att säkerställa en lägsta kvalitetsnivå och samtidigt utveckla Uppsalas identitet. I policyn står att hänsyn ska tas till befintliga värden och ”Allt i den byggda miljön ingår i en helhet och ska alltid ses i hela sitt sammanhang, hur det samspelar med både Uppsala i stort och med den direkta närmiljön.” I policyn anges också att det som byggs ska ta sin utgångspunkt i sju begrepp som tillsammans och var för sig definierar vad som skall betraktas som kvalitet i den byggda miljön. Begreppen är: sammanhang, skala, grönt, befintliga värden, god livsmiljö, samverkan och tillgängligt.

Trots detta har plan- och byggnadsnämnden de senaste åren antagit flera planprogram och detaljplaner som vi anser påtagligt bryter mot policyn. Det är inte meningsfullt att kommunen lägger massor av tid och skattepengar på liknande dokument om de inte är starkt förankrade bland såväl kommunens medborgare som en majoritet av politikerna.

Den exploatering som kommunen idag vill genomdriva i Uppsalas södra stadsdelar visar att arkitekturpolicyn i praktiken inte efterlevs. Istället riskerar kommunen att upprepa miljonprogrammets misstag. Många av de stadsdelar som uppfördes under miljonprogrammet har präglats av social, ekonomisk och etnisk segregation. Vi vill att Uppsala istället ska utvecklas på ett attraktivt och inkluderande sätt. Vi vet av erfarenhet att stadsdelar utvecklas till att bli attraktiva när boendemiljöerna också är det.

I flera UNT-artiklar framgår det att ett eget småhus är en mycket eftertraktad boendeform. Ensidigt fokus på att bygga många och höga flerbostadshus skapar inte den attraktionskraft som behövs för att attrahera och behålla människor i företagen, universiteten, sjukhusen, äldreomsorgen och annan viktig verksamhet i vår kommun.
Vi vet att kompetensförsörjningen av högkvalificerade personer är en stor utmaning för hela Mälardalsregionen. I konkurrensen om dessa människor är faktorer som boendemiljö, tillgången till attraktiva arbeten, fritidsaktiviteter och nöjen avgörande. Vi har förmånen att bo i en stad som ligger i Sveriges bästa område för att driva företag och för att hitta jobb. Vi vill att Uppsala ska ha en stark egen livskraft. Med det menar vi att Uppsala på egna meriter ska vara attraktivt att bo i. Då krävs också betydligt fler villabyggen än vad som planeras för i dagsläget.

I dag har Uppsala kommun drygt 230.000 invånare varav omkring 18.000 regelbundet pendlar till Stockholm och cirka 6.800 i motsatt riktning. I det sammanhanget anser vi att det är fel att välja en väg som innebär att vi binder fast oss vid ett paket som består av tusentals felprojekterade bostäder och en fyrspårig järnvägsförbindelse till Stockholm i utbyte mot ett bidrag till en gammaldags och extremt dyr spårvägslösning. Vi vill inte att Uppsala ska utvecklas till en sovstad till Stockholm. Vi anser att verksamhetslokaler, bostäder, fyrspår och kollektivtrafik ska utvecklas utifrån egna meriter och bära sina egna kostnader. Vi anser också att det är angeläget att utreda möjligheten att ersätta fyrspårslösningen med det beprövade signalsystemet AIS som innebär betydande besparingar i både tid och investeringskostnader.

Den nuvarande planerade utvecklingen av Uppsala kommer knappast att attrahera de viktiga kompetenser vi behöver knyta till oss, vilket är avgörande för att Uppsala kommun ska utvecklas attraktivt och konkurrenskraftigt. Det nuvarande politiska minoritetsstyrets kraftiga och ensidiga fokus på volymbyggande medför att vi tappar attraktionskraft bland den toppkompetens vi behöver för att säkra en positiv framtid för alla Uppsalas invånare.

Uppsala behöver en politik som i allt väsentligt utgår ifrån nuvarande invånares behov och säkerställer en attraktiv utveckling av både landsbygd och stad. Politiken behöver tillfredsställa krav på högkvalitativ service till alla i vår kraftigt växande del av Sverige. Med en klokare stadsbyggnadspolitik vill Utvecklingspartiet demokraterna göra vår kommun attraktiv att bo och verka i. I den befintliga Översiktsplanen från 2016 uttrycks ambitionen att ”Uppsala är en föregångare i ansvarsfull samhällsutveckling”. Nuvarande utveckling matchar inte den ambitionen.

Ulf Tillman, Partistyrelseledamot i Utvecklingspartiet demokraterna, UP
Matts Ytterström, Sakområdesledare i Utvecklingspartiet demokraterna, UP
Stefan Hanna, Partiledare, Utvecklingspartiet demokraterna, UP

Uppsala är i behov av fler kommunpoliser

Polis

Trygghetsfrågor är centrala i ett samhälle då den faktiska och upplevda tryggheten har stor betydelse för hur väl vårt samhälle fungerar.

I ett otryggt samhälle begränsas enskilda människors frihet mer eller mindre. Många väljer att inte gå ut på kvällar, undviker att löpträna i parker och undviker att resa kollektivt.

Den personliga friheten begränsas och störningseffekter på hälsa och försämrat näringslivsklimat ska tas på största allvar.

Vi anser att Uppsala ska kräva många fler dedikerade kommunpoliser.

I en opinionsundersökning vi genomfört med Provos Research säger över 80 procent av Uppsalaborna att trygghetsfrågorna är viktiga. Det är gemensam inställning bland både kvinnor och män samt bland våra yngre invånare. 84 procent av kvinnorna, 82 procent av männen och 74 procent av Uppsalas invånare mellan 17-34 år anser det.

De nationella debattörerna, med Uppsalaanknytning, Kajsa Dovstad och Malcom Kyeyune, har i samhällsdebatter skrivit klokt om de ökande trygghetsproblemen. De understryker allvaret i den negativa utvecklingen och de förundras över att inte åtgärderna för att bryta den destruktiva utvecklingen stärks.

Vi håller med.

Långsiktigt handlar tryggheten om ett samhälle där vi känner mer tillit till varandra i stället för att misstron ökar. Detta kan endast uppnås genom att föräldrar, förskola, skola, socialtjänst, föreningsliv, polisen och näringslivet har en samsyn om vad som är rätt och fel och att man stoppar dåligt och olämpligt beteende när barnen är unga. Många gånger är insatser först på högstadiet för sent för att hjälpa ett barn som växer upp i en skadlig miljö att få en bättre livsstilschans.

Tills vi kraftigt minskat utanförskapsproblemen måste det sociala omhändertagandet av kriminella unga öka och det polisiära trygghetsarbetet kraftigt förstärkas i Uppsala.

Orosanmälningarna kopplade till barn i Uppsala har exploderat de senaste åren. Mellan 2007 och 2018 ökade de med alarmerande 364 procent. Vi kräver att verkningsfulla förebyggande insatser för barn och unga sätts in mycket tidigare. Och vi kräver att Socialtjänsten direkt omhändertar barn som begår allvarliga brott.

Visst är kameror ett viktigt bidrag i trygghetskampen. Det har också visat sig att kameror har en preventiv effekt mot till exempel narkotikaförsäljning. Enligt Tryggare Sverige förflyttas inte bara försäljningen, den minskar. Visst är ordningsvakterna också viktiga bidrag i trygghetskampen. Det räcker dock inte för att bryta den negativa trenden.

Till exempel bör även Uppsala, som allt fler kommuner, överväga någon form av tiggerireglering för att hindra att dessa utsatta människor utnyttjas och fortsätter att leva i en destruktiv miljö. Enligt en genomförd större opinionsundersökning tycker hela 46 procent av Uppsalaborna att ett tiggeriförbud bör införas i vår kommun. 43 procent kvinnor, 48 procent män och 35 procent bland åldersgruppen 17-34.

Ett sätt att betydligt bättre motverka tiggeri är att som Socialdemokraterna i Eskilstuna införa ett områdesspecifikt tiggeritillstånd. Ett sådant tillstånd gör det också lättare för socialförvaltningen att kunna stötta utsatta och EU:s tremånadersregel för uppehållstillstånd kan betydligt bättre efterlevas.

För att bättre hantera orosanmälningar, tiggeritillstånd, bättre säkerställande av våra ordningsregler måste Polisen stärkas med många fler dedikerade kommunpoliser.

Enligt opinionsundersökningen tycker 36 procent av Uppsalaborna att kommunpoliser behövs. 42 procent inom åldersgruppen 35-54 och 28 procent inom åldersgruppen 17-34.

Vi anser att kommunpoliserna till 100 procent ska vara lokala resurser. Många av dessa poliser kan med fördel ingå i Polisens praktikutbildning. I dag är de lokalt dedikerade resurserna mycket begränsade.

All offentlig ordningspersonal ska till 100 procent styras av Polisen som har våldsmonopol och ansvar för att lag och ordning upprätthålls. Ordningsvakter arbetar alltid under polisen även om de betalas av någon annan. Vi anser att offentliga ordningsvakter ska anställas direkt av polismyndigheten och användas som ett komplement till mer välutbildade poliser. Med fördel kan de kallas Polisens ordningsvakter.

Eftersom det är riksdagens migrationspolitik, och bristande integrationspolitik, som kraftigt ökat trygghetsproblemen måste statliga medel finansiera uppbyggnaden av kommunpoliser.

Det är fel att kommuninvånarna får betala många miljoner för ordningsvakter.

Hansi Stafbom, Sakområdesledare Trygghetsfrågor i Utvecklingspartiet demokraterna
Stefan Hanna, Partiledare i Utvecklingspartiet demokraterna

Pinsamt när försvar av partiet (S) går före invånarna i Coronakrisen

Det försvar av den Socialdemokratiska regeringen som Rubin, Hoffstedt och Sundberg gör är pinsamt. Regeringen har en stor skuld för Covid-19 inom äldreomsorgen. 

Debattörerna undviker grovt att inse rollsambanden mellan en kommun, region och staten under en nationell pandemi. Försvaret vittnar om en lojalitet mot sitt parti i stället för med de invånare de ska tjäna.

Först den 27 mars fattade regeringen beslut om förbud mot att hålla allmänna sammankomster och offentliga tillställningar med fler än 50 personer. Först den 30 mars fattades beslutet om ett besöksförbud på samtliga landets äldreboenden för att förhindra spridningen av sjukdomen covid-19. Först den 1 juli införs i lagen att bestämmelserna i smittskyddslagen om allmänfarliga och samhällsfarliga sjukdomar ska tillämpas på infektion med covid-19. 

Regeringens ansvar och finansiering av viktig testverksamhet har också kraftigt visat på regeringens senfärdighet och oförmåga att leda. En oförmåga som kraftigt begränsat kommuners och regioners handlingsutrymme. Misslyckandet att skyndsamt ta den övergripande roll regeringen har, för en landsomfattande pandemi, gjorde kommunernas insatser veliga och mycket varierande. 

Med fördel borde regeringsföreträdare tidigt ha kommunicerat att ”munskydd” eller ”visir” skulle användas direkt efter att smittspridningen tagit fart. Då hade våra sköraste invånare inom äldreomsorgen skyddats mycket bättre.

Avsaknaden av ett tydligt koordinerat nationellt ledarskap i Coronabekämpningen har bidragit till stora kommunala brister med hur skyddsutrustning används både inom hemtjänsten och inom äldreboenden. Många av dessa brister fortgår med bland annat ständigt nya instruktioner kopplat till skyddsutrustning. Ansvaret för detta är tveklöst ledande kommunpolitikers.

Vi kan tyvärr mäta storleken på regeringens och de värst drabbade kommunernas misslyckanden i dödstal. Bara i region Uppsala hade vi efter vecka 24 nästan 2.500 bekräftade smittade och hela 204 avlidna. Det stora flertalet döda människor hade hemtjänst eller bodde på särskilt boende för äldre. 

Det kan jämföras med 248 dödsfall i hela Norge eller med Finlands 327 dödsfall. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Regeringen var saktfärdig att vidta de åtgärder de ansvarar för och att koordinera samarbetet mellan landets kommuner och regioner. 

Många kommuners ledare har kraftigt brustit i sin förmåga att skyndsamt vidta möjliga åtgärder för att hindra smittspridning bland våra äldsta invånare trots att Folkhälsomyndigheten länge och tydligt pekat ut våra äldsta som den stora riskgruppen.


Stefan Hanna, ordförande Utvecklingspartiet demokraterna, UP

Vätgas för Uppsalas framtida attraktion och konkurrenskraft

Vätgas

Foton och satellitbilder visar hur Venedigs kanalvatten blir allt klarare och hur de globala föroreningsmolnen successivt försvinner. Kriser kan ge insikter. Covid-19 släpper till sist greppet om oss och världsekonomierna sätter åter fart. Utvecklingspartiet Demokraterna förespråkar en fart framåt som innebär ett miljövänligare sätt att leva.

Skälen till att skapa mer hållbara levnadssätt är många. Koldioxidutsläpp från tunga fordon, inklusive lastbilar och bussar, står i dag för ungefär 6 procent av EU:s totala koldioxidutsläpp och ungefär 27 procent av de totala koldioxidutsläppen från vägtransporter. I juni ifjol beslutade EU om en minskning av utsläppen från lastbilar och bussar med 15 procent fram till 2025 och 30 procent till 2030.

De tillverkare som inte uppfyller kraven tvingas betala straffavgift (Europeiska rådet 190613). Vi anser att vätgassystem behövs för att klara den nödvändiga omställningen. För att nå EU:s mål krävs elektrifiering av fordonens drivlina. Elektricitet som tillverkas med hjälp av vätgas och bränsleceller kommer att krävas.

Bränslecellsdrift är mycket energieffektiv; ett kilo vätgas innehåller energi motsvarande cirka tre liter diesel. Det tar bara ett par minuter att fylla en tank som driver fordonet en längre sträcka än en laddbar elbil.

Det tyska företaget Bosch, med hjälp av svensk teknik, är en av de ledande bränslecellsutvecklarna. De bedömer att cirka 20 procent av världens elektriska fordon i en nära framtid kommer att drivas av bränsleceller.

Runt om i världen pågår massiva insatser och forskning på området. Kina satsar 160 miljarder kronor fram till 2023 på utvecklingen av den här typen av energisystem. Toyota, Geely, Audi, och BMW lägger ner stora summor på att utveckla bränslecellsuppbyggda drivlinor till såväl personbilar som tyngre fordon. Koreanska Hyundai satsar ofantliga 500 miljarder kronor inom en femårsperiod på bland annat bränslecellsutveckling. 

Vid kongressen Hydrogen Ministerial Meeting i Tokyo den 25 september 2019 deltog ministrar från 30 länder och där offentliggjorde den japanska regeringen att man utarbetat en plan för att etablera 10 000 vätgastankstationer i världen inom 10 år. I fjol skrev också den svenska regeringen genom Anders Ygeman på det europeiska samarbetsavtalet ”Hydrogen Initiative”.

En konsekvens av dessa satsningar är att det kommer att bli vanligt med intereuropeiska transporter till Sverige med bränslecellsdrivna tunga fordon. En annan konsekvens blir troligen att konsumenter och företag i Sverige kommer att efterfråga den här typen av fordon, allt ifrån personbilar till tunga fordon som bussar och lastbilar.

I bland annat Tyskland är man medveten om utvecklingen och där finns det i dag drygt 60 vätgastankstationer. I Sverige finns för närvarande enbart fem stationer men fler är under planering inom ramen för det EU-finansierade projektet Nordic Hydrogen Corridor.

Vätgasen har stor potential även inom exempelvis bostadssektorn. I Mariestad byggs till exempel en förskola som är självförsörjande på energi och som skall stå klar år 2021. Förskolan kommer att vara frånkopplad från elnätet och istället producera sin egen energi året om med hjälp av solen. Husets självförsörjande energisystem består av solceller, batterier, vätgas och bränsleceller som samspelar.

Liknande satsning görs i Skellefteå. I Vårgårda används tekniken när husen från miljonprogrammen totalrenoveras.

Eftersom en hel del biogas produceras i Uppsala kan det vara intressant att nämna att biogasen med känd svensk teknik kan omvandlas till den renare vätgasen som efter förbränning blir enbart vattenånga. Vätgasen går dessutom att lagra.

Att satsa på ett samspel av solceller, bränsleceller och vätgas kan, förutom att bidra till en bättre luftmiljö, också bidra till att belastningen på Uppsalas underdimensionerade elnät reduceras betydligt. Alternativa energikällor är viktiga för att samhällsbärande funktioner som till exempel kollektivtrafiken skall fungera tillfredsställande.

I Uppsala kommuns befintliga planer finns vare sig besked eller tankar om etablering av vätgastankstationer eller initiativ för att ta tillvara överskottsel och tillverka klimatneutral vätgas i anslutning till den kommande batteridepån i Gränby.

Finns det överhuvudtaget några innovativa konkreta tankar eller lösningar utöver energilagring i batterier och tillverkning av biogas?

Vår omgivande miljö är betydelsefull för vår överlevnad. Det är viktigt att ansvariga politiska beslutsfattare i såväl Uppsala kommun som Region Uppsala tydliggör sin syn på utvecklingen av vätgas som energibärare och del av Uppsalas framtida energiförsörjning.

Vi anser att vätgas ska vara en viktig del av vår förmåga att säkra tillräcklig energiförsörjning. Utan tillräcklig energiförsörjning tappar Uppsala både attraktion och konkurrenskraft.

Matts Ytterström, sakområdesledare, Utvecklingspartiet Demokraterna.
Ulf Tillman, styrelseledamot, Utvecklingspartiet Demokraterna.
Stefan Hanna, partiledare, Utvecklingspartiet Demokraterna.

Det behövs fler vårdboendeformer för äldre

kvinna i trädgård

Våra äldre invånare i behov av omfattande omsorg och vård måste skyddas och vårdas bättre. Inte minst i tider som nu med coronavirus. Pandemier liknande SARS CoV-2, corona, kommer att återkomma i framtiden. Ett sätt att förbättra våra äldsta invånares välbefinnande är att säkerställa att många fler äldre i riskgrupper ges möjligheter till platser på mellanvårdsboenden och särskilda boenden. Vi efterlyser omedelbara satsningar på mellanvårdsplatser. Det innebär till exempel att våra sköraste äldre som idag erbjuds hemtjänst mycket bättre än nu kan skyddas. Vi har fortfarande inte övertygats om att Uppsala kommun vidtagit tillräckligt med kraftfulla åtgärder för att minska coronaspridning till sköra äldre med behov av hemtjänst.

Det har nu gått över en månad sedan vi fick kunskap om att det är multisjuka och äldre som tillhör de grupper som riskerar livsfara om de smittas. Hur skyddas dessa äldre nu när så banala saker som munskydd och handskar börjar ta slut? För oss är det viktigt att våra sköra äldre som vill men idag inte kvalificerar sig för en plats på ett särskilt äldreboende ändå måste erbjudas någon form av vårdboende. Istället för att slösa bort onödiga miljarder på spårvägsprojekt förordar vi istället att Uppsala kommun väljer mer prisvärda kollektivtrafiklösningar och använder investeringsmedel för att bygga ut fler platser för särskilda äldreboenden samt marknadsdriven investeringar i vårdformen “mellanvårdsboenden”.

Anställningsvillkoren för omsorgs och vårdpersonalen behöver skyndsamt förbättras. Bättre schemaläggning och mer lönespridning kan garanterat bidra till att fler väljer att söka sig till, samt att stanna kvar som medarbetare inom, omsorgen och sjukvården. En omsorg och sjukvård som redan innan coronakrisen brottats med personalbrister och dålig ekonomisk styrning.

Ett av huvudskälen till att Uppsala idag saknar tillräckligt med vårdplatser inom sjukvården är att inte effektiviseringen av sjukvården matchats mot en snabbare genomförd primärvårdsreform. Grundtanken med primärvårdsreformen är god men det borde vara självklart att man parallellt med neddragningar av vårdplatser inom specialistvården bygger ut volymförmåga inom primärvården. Idén om att kommuner och regioner ska bygga upp mer avancerade vårdcentrum är god. Implementationen av idén går dock oacceptabelt sakta. Med fördel kan behovet av mellanvårdsboenden förläggas i nära anslutning till nya vårdcentrum med enklare vårdplatser. För att säkerställa tillräcklig omsorgs- och vårdkvalitet, i förhållande till behovet, måste detta utvecklingsarbete ske mer professionellt. Det innebär att lyssna noga på berörd personal och ett nära och ett gemensamt mätbart samarbete mellan kommun och region.

Sparkravet på Akademiska sjukhuset är i detta sammanhang en sorglig historia. Sjukhusstyrelsen, med godkännande av Regionstyrelsen, har beslutat att Akademiska sjukhuset ska spara 500 miljoner kronor varav 280 miljoner på personal. Beslutet är märkligt då Sveriges kommuner och regioner, SKR, i sin ekonomirapport visar att Akademiskas kostnader ligger precis på riksgenomsnittet och att nettokostnaden för primärvården till och med ligger klart under riksgenomsnittet. Utanpå detta så har befolkningen ökat med 6 procent och inflationen varit 6 procent under perioden 2015-2018 plus att det har varit stora extra kostnader för inhyrd personal. Oavsett coronakrisen är det oansvarigt att försvaga dagens sjukvård innan hela vårdsystemet ställt om så att primärvården är stärkt och det finns mellanvårdsboenden som matchar efterfrågan. Sparkraven på Akademiska sjukhuset som kraftigt drabbar vårdpersonal är obegripligt.

Vi vill se ett praktiskt snabbare genomförande av primärvårdsreformen med vårdkvalitet och tillgänglighet i fokus. Vi vill också se konkreta satsningar på etableringar av mellanvårdsboenden som gör behövande äldre människors liv, och deras anhörigas tillvaro, tryggare. När får vi ett ansvarsfullt och kompetent ledarskap som skyndsamt genomför nödvändiga förbättringar?

Lars O Ericsson, styrelseledamot.

Gunnel Jägare, styrelseledamot.

Ulf Tillman, styrelseledamot.

Stefan Hanna, partiledare.

Våra lärare måste bli klassens ledare igen

December 1989. Tusentals lärare hade strejkat i en månad mot kommunaliseringen av skolan. De som hade kämpat mot förslaget förlorade med 162 röster mot 157 i Sveriges riksdag. En enorm besvikelse.

Nu 30 år senare vet vi att skolan har blivit sämre än vad den var då. Lärarna hade bra arbetsförhållanden: en undervisningsskyldighet på ett visst antal lektioner och dessutom förstås klasskonferenser, elevvårdskonferenser, ämneskonferenser med mera. Men för övrigt var det full förtroendetid.

Undervisningen var det viktigaste i avtalet. Lärarna ansågs professionella, och tilläts arbeta, förbereda lektioner och betygssätta på valfri plats utan att någon ifrågasatte det. Läraryrket var ett attraktivt yrke. Lärartätheten var större än nu. Det var få obehöriga lärare.

Nu måste lärarna få mer förtroende och stöd att vara klassens självklara ledare.

Lärarna strejkade 1989 på grund av att hela ansvaret för skolan skulle läggas ut på kommunen och det varnades för konsekvenserna: skolan skulle bli mer ojämlik beroende på de olika kommunernas ekonomiska förutsättningar. Elever med olika typer av särskilda behov skulle inte få den tid de behövde.

Men kommunförbundet ansåg inte att lärarna skulle behandlas annorlunda än andra yrkesgrupper. Lärarna hade för bra villkor. Kommunaliseringen skulle underlätta för skolan att nå sina mål och resurserna inom kommunen skulle kunna användas effektivare. Man hyste inga farhågor för framtiden.

Göran Persson, huvudansvarig för kommunaliseringen, framhävde tydligt att den likvärdiga skolan som fanns i landet inte skulle äventyras. Politikerna lyssnade inte på lärarnas varningar. 1995 slöts avtalet. Årsarbetstid infördes: 1 360 timmar, alltså 35 timmar per vecka. Arbetsplatsförlagd!

Resterande timmar upp till 45 timmar kallades förtroendetid. Ett problem var att det inte fanns förutsättningar för skolorna att ge lärarna arbetsrum. Dessutom blev sommarlovet två veckor kortare.

Nationellt är inte skolan likvärdig. Eleverna har sämre kunskaper. Det är svårt att få lärarstuderande till högskolan.

Lärarförbundet rankar årligen Sveriges kommuner. Sammantaget rankas Uppsala, kopplat till skolverksamheten, så dåligt som på plats 265 av 290 kommuner. Kommunen som huvudman rankas som 227 av 290, vad avser lärartätheten placeras Uppsala som 256 av 290 och när det gäller resurser till undervisning 267 av 290!

Lärare har fått mer administration i sina arbetsuppgifter, till exempel dokumentation av elevernas kunskapsutveckling och även kontroll av eget arbete. De flesta är överens om att antalet utvärderingar, rapporter och enkäter som lärare måste ägna sig åt har blivit så omfattande att detta tar en del av den tid som egentligen skulle vara till för eleverna.

Enligt en medarbetarundersökning inom utbildningsförvaltningen kan 4 av 10 lärare inte koppla av på sin lediga tid, 4 av 10 lärare hävdar att de inte har möjlighet till lagstadgad rast och paus och 8 av 10 lärare har under det senaste året utsatts för hot och våld.

Det måste bli en förändring. Det är viktigt att lärarna har ett högt förtroende i samhället. Det finns något som är speciellt för läraryrket: mycket av det som en lärare gör går inte att mäta. Lärarna måste åter få vara ledare för sina klasser. De känner sina elever och behöver få koncentrera sig på sin undervisning. Undervisning måste vara skolans viktigaste uppgift.

Finland har en väl fungerande skola. Finland har enbart undervisningstid och därtill kopplat ansvar, det som lärarna i Sverige hade innan kommunaliseringen.

Vi måste tillbaka till det som fanns förr. Mer frihet och självbestämmande. Det finns möjligheter till det och det finns åtminstone en skola som infört det: Elsa Brändströms skola i Linköping.

Enligt information från skolans rektorer har lärarna där 1 050 minuter undervisning per vecka, en konferenstid varje vecka, morgonsamling varje dag. Lärarna vill inte återgå till det gamla och även skolledningen är nöjd. Man tar ett läsår i taget och utvärderar.

Försöket är nu inne på sitt andra år. Positivt är att lärarna kan till stor del bestämma mer över sin tid, eftersom man kan arbeta mycket hemma. En annan skillnad är minskad administration.

Är vi nöjda med att skolan i Uppsala rankas bland de sämsta i Sverige? Det är dags för en ordentlig förändring och det går att förändra och förbättra om bara viljan finns.

Nu måste Uppsalas skola kraftigt förbättras. Tillit till våra lärare, och att våra lärare åter blir klassens ledare, har en central betydelse för att vi ska lyckas.

Gunnel Jägare, styrelseledamot, Utvecklingspartiet Demokraterna och tidigare lärare
Alice Hult, sakområdesledare Skola, Utvecklingspartiet Demokraterna och tidigare lärare
Pia Widholm, medlem Utvecklingspartiet Demokraterna och tidigare rektor